Sulaymaniyya

Sulaymaniyya
Silêmanî
Stad
Land	Irak
Indelning	Irakiska Kurdistan
Koordinater	35°33′25″N 45°26′09″Ö / 35.55694°N 45.43583°Ö / 35.55694; 45.43583
Yta	4 067 km²[1]
Folkmängd	963 390 (2016)[2]
Befolkningstäthet	237 invånare/km²
Tidszon	Arabisk standardtid (UTC+3)
Geonames	98463

Sulaymaniyya (alternativt as-Sulaymaniyah^[3]; historiskt: Şarezûr, kurdiska: سلێمانی, Silêmanî; arabiska: السليمانية, as-Sulaymānīya) är en stad i den autonoma regionen irakiska Kurdistan i nordöstra Irak och är den administrativa huvudorten för provinsen Sulaymaniyya. Staden är belägen ungefär 880 meter över havet och är den näst största staden i regionen, efter Erbil. Det finns inga officiella uppgifter från sen tid över själva stadens befolkning, men det distrikt som administreras av staden hade en uppskattad folkmängd av cirka 1 miljon invånare 2016.^[2]

Sulaymaniyya är ett viktigt ekonomiskt centrum i regionen och är de soranitalande kurdernas kulturella huvudstad. Den grundades den 14 november år 1784 av den kurdiske prinsen av Baban, Ibrahim Pasha Baban, som namngav staden efter sin far Sulaiman Pasha. Sulaymaniyya är huvudfästet för det politiska partiet PUK. 2011, under den arabiska våren, utbröt protester i Sulaymaniyya mot PUK och mot det andra kurdiska partiet KDP och dess ledare Massoud Barzani.^[4][5][6]

Sulaymaniyya är framför allt känt i Irak för sitt universitet.^[7]

År 1820, blott 26 år efter att staden grundats, uppskattade en brittisk besökare att stadens befolkning översteg 10 000. Dessa utgjordes av 2 144 familjer, av vilka 2 000 var muslimer, 130 judar, och 14 kristna.^[8] Ottomanska dokument från 1907 berättar att 8 702 muslimer och 360 icke-muslimer bodde i staden vid den tiden. Tidningen Peshkawtin som gavs ut i Sulaymaniyya 1920 beräknade invånarantalet då till tiotusen. Enligt irakiska regeringsdokument hade invånarantalet år 1947 stigit till 23 475; år 1998 till 548 747.^[8]

Den assyriska populationen i staden är liten, men det finns flera assyriska kyrkor i staden.

Staden besöktes av över 60 000 turister 2009.^[9] Sulaymaniyya drog till sig mer än 15 000 iranska turister under det första kvartalet 2010. Många tar sig till staden för de friare lagarna jämfört med hemma. En kulmen för iranska turister är det kurdiska nyåret Newroz, då staden varje år lockar många turister för att fira högtiden i regionen.^[10]

• Slemani Museum: Iraks näst största museum efter Iraks nationalmuseum i Bagdad. Det rymmer många kurdiska och fornpersiska föremål från cirka 1792–1750 f.Kr.^[11]
• Amna Suraka-museet (kurdiska: "Röda intelligensmuseet"): I de före detta lokalerna för ba'athismens huvudkvarter och fängelse, uppmärksammar museet särskilt baathpartiregimens brutala behandling av den kurdiska lokalbefolkningen. Besökare guidas genom fängelseceller och förhörsrum. Museet innehar många stridsfordon från sovjettiden.

Staden är starkt beroende av vägtransport. Den 20 juli 2005 öppnade Sulaymaniyyas internationella flygplats, med reguljärflyg till flera europeiska destinationer som Frankfurt, Stockholm, Malmö, München, Eindhoven och Düsseldorf liksom städer i Mellanöstern som Dubai, Amman, Doha, Beirut, Damaskus, Istanbul och Ankara.

• Hadhrat Mawlânâ Khâlid-i Baghdâdî (1779–1827), sufist och islamisk tänkare
• Salim (1800–1866), poet.
• Nalî (1800–1873), poet.
• Mahwi (1830–1906), poet.
• Said Pasha Kurd, (1834-1907), ottomansk statsman.
• Mustafa Zihni Pasha (1838–1911).
• Mohammed Serif Pasha, (1865-1951), ottomansk diplomat, ambassadör och statsman.
• Mustafa Yamulki (1866-1936), utbildningsminister i Kungadömet Kurdistan.
• Haji Mala Saeed Kirkukli Zada (1866–1937), justitieminister i Kungadömet Kurdistan.
• Piramerd (1867–1950), poet och journalist.
• Mahmud Barzanji (1878–1956), kung av Kurdistan (1922–1924)
• Muhamed Amin Zaki (1880–1948), historiker och politiker.
• Hapsa Xan (1881-1953), startade upplysningsrörelsen för kurdiska kvinnor.
• Habsa Xana Negiv (1891–1953), kurdisk feminist, kvinnorättskämpe och nationalist.
• Taufiq Wahby (1891–1984), lingvist, politiker och poet.
• Sheikh Nuri Sheikh Salih Sheikh Ghani Barzinji (1896–1958), journalist och poet.
• Ahmad Mukhtar Baban (1900–1976), Iraks premiärminister 1958.
• Abdullah Goran (1904–1962), grundaren av modern kurdisk poesi.
• Ibrahim Ahmad (1914–2000), författare, poet och översättare.
• Ahmad Hardi (1922—2006), poet.
• Muhamad Salih Dilan (1927–1990), musiker och poet.
• Shawkat Rashid (1930-1991), låtskrivare, artist och sångare. Deltog i grundandet av den allra första musikbandet; Maolawi (تیپی مۆسیقای مەولەوی). Han var sin tids musikrenässans. Tillsammans med andra kurdiska musiker, ägnade han sitt produktiva liv för att förnya och samtidigt bevara unikheten i modern kurdisk musik.
• Shahab Sheikh Nuri (1932–1976), aktivist i den kurdiska frihetsrörelsen i Irak.
• Jamal Nebez (född 1933), lingvist.
• Mahmoud Othman (född 1938), politiker.
• Jalal Dabagh (född 1939), politiker och författare.
• Sherko Bekas (1940–2013), poet.
• Nawshirwan Mustafa (född 1944), politiker och medieägare.^[12]
• Bahram Resul (född 1945), apotekare och uppfinnare.
• Dilshad Meriwani, (1947–1989), skådespelare, poet, författare, låtskrivare, regissör, historiker, aktivist och journalist.
• Rizgar Mohammed Amin (född 1958), domare.
• Rizgar Nabi Jiawook (född 1947), Vice Minister Higher Education.
• Bachtyar Ali (född 1960), författare.
• Barham Salih (född 1960), politiker, Iraks president.
• Mariwan Kanie (född 1966).
• Sara Mohammad (född 1967), svensk-kurdisk människorättsaktivist och apotekstekniker.
• Xalîd Reşîd (född 1968), musiker.
• Khabat Aref (född 1957), poet.
• Lilla Namo (född 1988), svensk-kurdisk artist.
• Schwan Kamal (född 1967), tysk-kurdisk artist och skulptör.

• Asia cell

Kung Kyaxares grav.

• Tucson.^[13]
• Neapel, Italien^[14]
• Charkiv, Ukraina.
• Rom.
• Bukarest, Rumänien.

• Medien

• Wikimedia Commons har media som rör Sulaymaniyya.
  Bilder & media