Successionsordningen för USA:s president



Successionsordningen för USA:s president definierar vem som blir, eller tillfälligt får agera som USA:s president i händelse av att sittande eller vald president avlider, avgår, ej är tillgänglig eller på annat sätt fråntas sitt ämbete, exempelvis efter att ha dömts skyldig i riksrätt.
Behörighet
Liksom för att bli vald till USA:s president krävs det att individen är en naturligt född amerikan. Är någon i successionsordningen enbart naturaliserad medborgare är denne obehörig och uppdraget går vidare till nästa. Henry Kissinger och Madeleine Albright, som båda har varit USA:s utrikesministrar, är de utlandsfödda som har kommit högst upp men därför varit exkluderade från successionsordningen.
Nio vicepresidenter har, i enlighet med successionsordningen, antagit presidentämbetet på grund av ovanstående situationer, och två har tillfälligt agerat president. Ingen lägre ned i ordningen har tilldelats presidentskapet.
Gällande definition av successionsordningen infördes 1947 och är fastställd i lag, men flera justeringar har skett sedan dess. 1971 förlorade generalpostmästaren kabinettsrang, och ströks således från listan, och 2006 lades inrikessäkerhetsministern till efter veteranministern.
Nuvarande ordning
Nr | Befattning | Nuvarande innehavare |
---|---|---|
1 | Vicepresident (president i USA:s senat)[2] | J.D. Vance |
2 | Talmannen i USA:s representanthus[2] | Mike Johnson |
3 | President pro tempore i USA:s senat[2] | Chuck Grassley |
4 | Utrikesminister[2] | Marco Rubio |
5 | Finansminister[2] | Scott Bessent |
6 | Försvarsminister[2] | Pete Hegseth |
7 | Justitieminister[2] | Pam Bondi |
8 | Inrikesminister[2] | Doug Burgum |
9 | Jordbruksminister[2] | Brooke Rollins |
10 | Handelsminister[2] | Howard Lutnick |
- | Arbetsminister[2] | |
11 | Hälsominister[2] | Robert F. Kennedy Jr. |
12 | Bostadsminister[2] | Scott Turner |
13 | Transportminister[2] | Sean Duffy |
14 | Energiminister[2] | Chris Wright |
- | Utbildningsminister[2] | |
15 | Veteranminister[2] | Doug Collins |
16 | Inrikessäkerhetsminister[2] | Kristi Noem |
Se även
- Designated survivor
- Tjugofemte tillägget till USA:s konstitution
- Riksrätt
- Övergångsperiod efter presidentval i USA
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, United States presidential line of succession, tidigare version.
Noter
Media som används på denna webbplats
Photograph of Chief Justice Warren Burger administering the Oath of Office to President Gerald R. Ford while Betty Ford looks on.
President of the United States Richard M. Nixon's Resignation Letter, 08/09/1974 (August 9th 1974) (ARC Identifier: 302035).
Lyndon B. Johnson taking the oath of office aboard Air Force One at Love Field Airport two hours and eight minutes after the assassination of John F. Kennedy, Dallas, Texas. Jackie Kennedy (right), still in her blood-soaked clothes, looks on.
- Left to right:
- Mac Kilduff (holding dictating machine),
- Judge Sarah T. Hughes,
- Jack Valenti,
- Congressman Albert Thomas,
- Marie Fehmer (behind Thomas),
- First Lady Lady Bird Johnson,
- Dallas Police Chief Jesse Curry,
- President Lyndon B. Johnson,
- Evelyn Lincoln (eyeglasses only visible above LBJ's shoulder),
- Congressman Homer Thornberry (in shadow, partially obscured by LBJ),
- Roy Kellerman (partially obscured by Thornberry),
- Lem Johns (partially obscured by Mrs. Kennedy),
- former First Lady Jacqueline Kennedy,
- Pamela Turnure (behind Brooks),
- Congressman Jack Brooks,
- Bill Moyers (mostly obscured by Brooks),
- White House correspondent Sid Davis (behind Brooks, looking down)