Stygiomedusa gigantea

Stygiomedusa gigantea
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamNässeldjur
Cnidaria
KlassManeter
Scyphozoa
OrdningSkivmaneter
Semaeostomeae
FamiljUlmaridae
SläkteStygiomedusa
ArtStygiomedusa gigantea
Vetenskapligt namn
§ Stygiomedusa gigantea
Auktor(Browne, 1910)
Synonymer
Stygiomedusa fabulosa Russell, 1959
Hitta fler artiklar om djur med

Stygiomedusa gigantea[1] är en manetart som först beskrevs av Browne 1910. Stygiomedusa gigantea ingår i släktet Stygiomedusa och familjen Ulmaridae.[1][2]

Exemplar med en disk vars diameter mätt 140 cm har hittats men vanligen ligger storleken mellan 50 och 100 cm. Maneten saknar tentakler längs kanten på disken men har ett antal armar fästa vid mitten av kroppen som hjälper till att fånga in föda, dessa kan nå en längd på uppåt 11 meter. Färgen varierar mellan mörk rödbrun och plommonfärgad.[3]

Artens utbredningsområde är Södra Ishavet.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[1]

Källor

  1. ^ [a b c d] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (1 september 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/stygiomedusa+gigantea/match/1. Läst 24 september 2012. 
  2. ^ URMO: UNESCO-IOC Register of Marine Organisms. Land J. van der (ed), 2008-11-18
  3. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 14 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140714120014/http://species-identification.org/species.php?species_group=zsao&id=2439&menuentry=soorten. Läst 12 juni 2014. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Robot icon.svg
Robot icon
Stygiomedusa Gigantea ov.jpg
Författare/Upphovsman: Larson. R / Marine Structural Integrity Programs, Licens: FAL
Stygiomedusa Gigantea. (Pelagic Scyphomedusae (Scyphozoa: Coronatae and Semaeostomae) of the Southern Ocean. Biol. Ant. Seas 14, Ant. Res. Ser. 41(3), Amer. Geophys. Union, pp. 59-165).