Strimmig havsabborre

Strimmig havsabborre
Striped bass FWS 1.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
ÖverklassBenfiskar
Osteichthyes
KlassStrålfeniga fiskar
Actinopterygii
OrdningAbborrartade fiskar
Perciformes
UnderordningAbborrlika fiskar
Percoidei
FamiljEgentliga havsabborrfiskar
Moronidae
SläkteMorone
ArtStrimmig havsabborre
M. saxatilis
Vetenskapligt namn
§ Morone saxatilis
Auktor(Walbaum, 1792)[1]
Utbredning
Morone saxatilis range.png
Synonymer

Morone saxatilis (Walbaum, 1792)
Morone lineatus (Bloch, 1792)
Morone saxatilis X Morone chrysops

Roccus saxatilis (Walbaum, 1792)
Hitta fler artiklar om djur med

Strimmig havsabborre[2] (Morone saxatilis) är en art i familjen egentliga havsabborrfiskar vars ursprungsområde är Nordamerika.

Utseende

Strimmig havsabborre är en avlång fisk med något från sidorna sammantryckt kropp. De två ryggfenorna har totalt 9 till 14 (vanligtvis 11 till 13) mjukstrålar och 8 till 12 (vanligen 10 till 11) taggstrålar. Analfenan har mellan 11 och 13 mjukstrålar och 3 taggstrålar (vissa ungfiskar har bara 2). Kroppens övre del är grönaktig till blåaktig, medan buken är vit.[3] Längs sidorna har den 7 till 8 mörka strimmor.[4] Som mest kan den bli 200 cm lång och väga 57 kg, men blir sällan mycket större än 120 cm.[5]

Vanor

Arten är främst en kustnära saltvattensfisk, men går långt upp i floder i samband med fortplantningen, och har framgångsrikt införts i sjöar och liknande sötvatten. Ungfiskarna föredrar sand- och klippbottnar, medan de vuxna individerna förekommer i många, varierande habitat. Dessa är också känsliga för höga temperaturer, och undviker vatten varmare än 22 °C (medan ungfiskarna accepterar temperaturer upp till 29 °C); under sommaren drar sig de vuxna fiskarna ut mot djupare, kyligare vatten.[3]

Den strimmiga havsabborren kan bli upp till 30 år gammal.[5]

Födan består främst av olika fiskar, men den tar även kräftdjur som krabbor och märlkräftor, samt bläckfiskar och maskar.[5]

Fortplantning

Hanarna blir i regel könsmogna omkring 2 års ålder, medan honorna blir det vid 3 till 4 år.[4]

Utbredning

Artens ursprungsområde är kustvattnen utanför USA:s öst- och sydkust samt angränsande floder, men den förekommer nu i stora delar av USA inklusive Hawaii.[6] Den har även framgångsrikt införts till British Columbia, Mexiko, Ecuador, Ryssland, Turkiet, Iran, Sydafrika och troligen Argentina.[7]

Referenser

  1. ^ ”Morone saxatilis Walbaum, 1792” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=167680. Läst 13 januari 2012. 
  2. ^ Sven O Kullander (13 september 2008). ”Naturhistoriska riksmuseets databas över fisknamn”. Naturhistoriska riksmuseet. Arkiverad från originalet den 14 december 2013. https://web.archive.org/web/20131214095552/http://artedi.nrm.se/fishnames/namefind.php?FormData=Perciformes&Verbosity=Listing&Submit=Skicka&MaxRecs=1000&Category=cOrder&Precision=%3D&Ordering=default. Läst 29 december 2011. 
  3. ^ [a b] ”Morone saxatilis striped bass” (på engelska). Texas State University. Arkiverad från originalet den 29 juni 2010. https://web.archive.org/web/20100629162000/http://www.bio.txstate.edu/~tbonner/txfishes/morone%20saxatilis.htm. Läst 13 januari 2012. 
  4. ^ [a b] ”Striped Bass (Morone saxatilis)” (på engelska). Texas Parks and Wildlife Department. http://www.tpwd.state.tx.us/huntwild/wild/species/str/. Läst 13 januari 2012. 
  5. ^ [a b c] Froese, Rainer; Ortañez, Auda Kareen (15 november 2011). ”Morone saxatilis (Walbaum, 1792) Striped bass” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.us/summary/Morone-saxatilis.html. Läst 27 januari 2012. 
  6. ^ Pam Fuller (19 augusti 2009). ”Morone saxatilis (Walbaum 1792)” (på engelska). US Geological Survey. http://nas.er.usgs.gov/queries/FactSheet.aspx?speciesID=787. Läst 13 januari 2012. 
  7. ^ ”Introductions of Morone saxatilis” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.us/Introductions/IntroductionsList.php?ID=353&GenusName=Morone&SpeciesName=saxatilis&fc=487&StockCode=367. Läst 27 januari 2012. 

Media som används på denna webbplats