Strategic Air Command
| Strategic Air Command SAC | |
 Strategic Air Commands vapen | |
| Information | |
|---|---|
| Datum | 1946-1992 |
| Land |  USA |
| Försvarsgren | USA:s flygvapen 1947-1992 |
| Typ | Specified Command |
| Högkvarter | Offutt Air Force Base, Nebraska |
| Valspråk | Peace is our profession (Fred är vårt yrke) |
| Befälhavare | |
| Framstående befälhavare | Curtis LeMay |
| Flygplan | |
| Attackflygplan | F-111 (1969-1990) |
| Bombflygplan | B-1 (1986-1992) B-52 (1955-1992) |
Strategic Air Command (SAC), strategiska flygkommandot, var ett amerikanskt kommando i USA:s flygvapen som fanns mellan 1946 och 1992. SAC var ett Specified Command, vilket betydde att fastän det enbart bestod av förband från en försvarsgren, så rapporterade dess militärbefälhavare i operativt hänseende direkt till Joint Chiefs of Staff/försvarsministern. SAC lades ned 1992 och dess uppgifter övertogs av det nybildade United States Strategic Command, som till skillnad från SAC även omfattar förband från flottan och armén.
SAC innehöll amerikanska flygvapnets samtliga tunga bombflygförband och interkontinentala ballistiska robotar och hade därmed huvuddelen av USA:s samlade avskräcknings- och vedergällningsresurser. Oavsett om förband ur SAC deltog i några konflikter runt om i världen eller ej, befann sig ständigt några flygplan i luften runt USA för luftbevakning. Minst ett av flygplanen var en flygande stridsledningscentral med en generalsperson som befälhavare. Flygplanet och dess besättning utgjorde en reserv ifall SAC:s ordinarie stridsledningscentral blev utslagen.
Flygplan och robotar
Flygplan
Bombplan
- B-1 Lancer 1986–1992; inkluderar Air National Guard (ANG) 1989–1992
- B-17 Flying Fortress (RB-17G) 1946–1951
- B-26 Invader (RB-26) 1949–1950
- B-29 Superfortress 1946–1953
- B-36 Peacemaker 1948–1958
- B-45 Tornado 1950–1953
- B-47 Stratojet 1951–1965
- B-50 Superfortress 1948–1954
- B-52 Stratofortress 1955–1992; inkluderar Air Force Reserve (AFRES) 1989–1992
- B-57 Canberra 1956–1962
- B-58 Hustler 1960–1969
- FB-111 Aardvark 1969–1990
Spaningsplan
- C-119 Flying Boxcar 1956–1973
- DC-130 Hercules 1966–1976
- E-4 Nightwatch 1975–1992
- EC-135 Looking Glass 1963–1992
- F-2 Expeditor (F= Fotospaningsversion) (C-45)
- F-6 Mustang (F= Fotospaningsversion) (P-51)
- F-9 Flying Fortress (F= Fotospaningsversion) (B-17F/G)
- F-13 Superfortress, (F= Fotospaningsversion), (B-29A)
- RC-45 Expeditor
- RC-135 Rivet Joint/Rivet Brass/Rivet Amber/Rivet Card/Rivet Ball/Cobra Ball/Cobra Eye/Combat Sent
- SR-71 Blackbird 1966–1991
- U-2 Dragon Lady 1962–1991
- TR-1 Dragon Lady 1989–1991
- UC-45 Expeditor
Jaktplan
- F-47 Thunderbolt (P-47) 1946–1947
- F-51 Mustang (P-51) 1946–1949
- F-82 Twin Mustang 1947–1950
- F-80 Shooting Star 1946–1948
- F-84 Thunderjet 1948–1957
- F-86 Sabre 1949–1950
- F-102 Delta Dagger 1960
Tankflygplan
- KC-10 Extender 1981–1992
- KB-29 1949–1956
- KC-97 Stratofreighter SAC 1951–1964 och SAC-kontrollerat ANG 1973–1977
- KC-135 Stratotanker SAC 1957–1991; inkluderar ANG och AFRES 1975–1992
Robotar använda av SAC
Flygburna
- ADM-20 Quail
- AGM-28 Hound Dog
- AGM-69 SRAM
- AGM-84 Harpoon
- AGM-86 Air Launched Cruise Missile
- AGM-129 Advanced Cruise Missile
Markbundna
- HGM-16 Atlas
- HGM-25A Titan I
- LGM-25 Titan II
- LGM-30A/B Minuteman I
- LGM-30F Minuteman II
- LGM-30G Minuteman III
- LGM-118A Peacekeeper
- SM-62 Snark
- PGM-17A Thor
- PGM-19A Jupiter
Se även
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Strategic Air Command, 22 november 2010.
Noter
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Strategic Air Command.
Media som används på denna webbplats
A U.S. Air Force LGM-25C Titan II ICBM undergoes a test launch from an underground silo. Unlike Titan I missiles, which had to be raised to the surface before launch, the Titan II’s liquid rocket engines were ignited while it was still in the silo. Therefore the silo had to be constructed with flame and exhaust ducts as shown in this photograph.