Stornäbbad siska

Stornäbbad siska
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFinkar
Fringillidae
SläkteCrithagra
ArtStornäbbad siska
C. burtoni
Vetenskapligt namn
§ Crithagra burtoni
Auktor(Gray, 1862)
Synonymer
  • Tjocknäbbad fink
  • Burtonsiska
  • Serinus burtoni

Stornäbbad siska[2] (Crithagra burtoni) är en afrikansk fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.[3]

Kännetecken

Utseende

Stornäbbad siska är en stor (15-16 cm) och mörk siska med en diagnostisk mycket stor, rosavit näbb, brunsvart ansikte och brunaktigt bröst. Den har också varierande vitt på pannan. Till skillnad från den liknande kipengeresiskan har denna brun (inte vit) strupe, två vita vingband och mindre strimmig undersida.

Läten

Stornäbbade siskans läte beskrivs som ett diskant "seeeet", medan sången är en mix av visslingar och hårdare ljud, ljusare än strimsiskan.[4]

Utbredning och systematik

Fågeln förekommer lokalt i spridda delar av Centralafrika i höglänta områden vid skogskanter och närliggande jordbruksmark och snår. Den delas in i fyra underarter med följande utbredning:[5]

  • Crithagra burtoni burtoni – Nigeria, Kamerun och Bioko
  • Crithagra burtoni tanganijicae – Angolas väst-centrala högland, östra Demokratiska republiken Kongo och angränsande västra Uganda
  • Crithagra burtoni kilimensis – bergsskogar från östra Uganda till norra Kenya och norra Tanzania
  • Crithagra burtoni albifrons – bergsskogar i östra Kenya (öster om Rift Valley)

Stornäbbad siska och kipengeresiskan (Crithagra melanochroa) har tidigare behandlats som en och samma art, men de skiljer sig både lätesmässigt och morfologiskt.[6]

Släktestillhörighet

Tidigare placerades den i släktet Serinus, men DNA-studier visar att den liksom ett stort antal afrikanska arter endast är avlägset släkt med t.ex. gulhämpling (S. serinus).[7]

Levnadssätt

Föda

Stornäbbad siska lever huvudsakligen av frön, till exempel från korsörten Senecio montuosum, Nuxia-arter och Gnidia. Den intar även frukt från Mussanga och Trema samt mogna och omogna Rubus-bär. Den är oftast ganska långsamt och tillbakadragen när den födosöker och undgår därför ofta upptäckt.[6]

Häckning

Fågeln häckar monogamt juni till december, men även februari till maj. Det skålformade boet av lav, gräs, kvistar och växtfibrer placeras två till åtta meter över marken i en buske, klängväxt eller i en klumo av bambulöv. Den lägger två ägg som ruvas av båda föräldrar.[6]

Status

IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1] Den beskrivs som vanlig, men ses sällan i några större antal.

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Lady Isabel Burton (född Arundel, 1831-1896), fru till brittiska upptäcktsresande Sir Richard Francis Burton.[8] Fram tills nyligen kallades den även burtonsiska på svenska, men justerades 2022 till ett mer informativt namn av BirdLife Sveriges taxonomikommitté.[2] Arten har tidigare på svenska kallats tjocknäbbad fink.

Referenser

  1. ^ [a b] Birdlife International 2016 Crithagra burtoni Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ [a b] BirdLife Sverige (2022) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.2). doi : 10.14344/IOC.ML.5.2.
  4. ^ Sinclair, Ian; Ryan, Peter (2010). Birds of Africa south of the Sahara (2nd). Cape Town: Struik Nature. ISBN 9781770076235 
  5. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  6. ^ [a b c] Clement, P. (2018). Thick-billed Seedeater (Crithagra burtoni). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61321 15 april 2018).
  7. ^ Zuccon, Dario; Prŷs-Jones, Robert; Rasmussen, Pamela C.; Ericson, Per G.P. (2012). ”The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae)”. Molecular Phylogenetics and Evolution 62 (2): sid. 581-596. doi:10.1016/j.ympev.2011.10.002. Arkiverad från originalet den 26 september 2018. https://web.archive.org/web/20180926130508/http://www.nrm.se/download/18.9ff3752132fdaeccb6800010935/Zuccon%20et%20al%202012.pdf. Läst 27 augusti 2015. 
  8. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Katalogdata
​​​​​​ • GBIF: 6101004​​​ • Inaturalist: 558621​ • ITIS: 997845​ • IUCN: 22720267​ • NCBI: 303874​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​ • Avibase: 8E8B3DB9C1D6D90A​​​ • Xeno-canto: Crithagra-burtoni​​​​​​

Media som används på denna webbplats

CrithagraBurtoniKeulemans.jpg
Crithagra burtoni = Serinus burtoni, Thick-billed Seedeater
Thick-billed Seedeater.jpg
Författare/Upphovsman: Francesco Veronesi, Licens: CC BY-SA 2.0
Thick-billed Seedeater (Crithagra burtoni), Kenya