Storkägelbi

Storkägelbi
Status i Sverige: Akut hotad[3]
Status i Finland: Sårbar[2]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljBuksamlarbin
Megachilidae
SläkteKägelbin
Coelioxys
UndersläkteCoelioxys sensu stricto[1]
ArtStorkägelbi
Coelioxys conoidea
Vetenskapligt namn
§ Coelioxys conoidea
Auktor(Illiger, 1806)
Synonymer
Coelioxys vectis Curtis, 1831
Hitta fler artiklar om djur med

Storkägelbi (Coelioxys conoidea)[4] är en biart som först beskrevs av Johann Karl Wilhelm Illiger 1806. Den ingår i släktet kägelbin och familjen buksamlarbin.[5][6][7] Inga underarter finns listade.[5]

Utseende

Storkägelbiet har en kropp med svart grundfärg och ljus hårbeklädnad. Som hos alla kägelbin smalnar honans bakkropp av i en lång spets, medan hanen har flera taggar på bakkroppsspetsen. Till skillnad från många andra kägelbin, däremot, har den inga sammanhängande band av ljusa filthår på bakkroppen; de ljusa filthåren är i stället samlade i trianglar på sidorna av bakkroppssegmenten, tergiterna, nummer 2 till 5.[8] De kan på så sätt tolkas som kraftigt avbrutna band. Kroppslängden uppgår till mellan 11 och 15 mm.[9]

Ekologi

Arten är en kleptoparasit hos stortapetserarbi (Megachile lagopoda)[8] och Megachile maritima[10], larven lever i värdarternas bon där den lever av det insamlade matförrådet efter det den dödat värdägget eller larven.[11] Habitatvalen följer värdarterna;[9] storkägelbiet förekommer i naturtyper som kustdyner och -rasbranter, ängar, hedar, mera sällsynt gräsmarker på kalkjordar[10] samt ruderatmarker, vägrenar, grus- och sandtag.[3] Flygperioden varar från mitten av juni till augusti, och den besöker blommor som bland andra triftsläktet, rödmalva, björnbär, marviol, martorn, strandvinda, timjan, vägtistel, klint och korsörter.[10]

Utbredning

Storkägelbiet förekommer i stora delar av Europa och Mellanöstern, norrut till Sverige och Finland, och från södra England i väster till Iran och Afghanistan i öster.[10] I Sverige förekommer arten på Öland. Den har tidigare förekommit från Skåne till Uppland men är numera lokalt utdöd.[3] I Finland är arten rödlistad som sårbar ("VU"),[2], medan den i Sverige är klassificerad som akut hotad ("CR").[3]

Källor

  1. ^ Coelioxys conoidea (Illiger, 1806)” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Coelioxys+conoidea&guide=Megachilidae_genera&flags=subgenus:. Läst 5 november 2013. 
  2. ^ [a b] Juho Paukkunen (2019). ”storkägelbi – Coelioxys conoidea. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204630. Läst 21 juni 2019. 
  3. ^ [a b c d] Cederberg, B. et al. (2018). ”storkägelbi - Coelioxys conoidea. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/102684. Läst 21 juni 2019. 
  4. ^ manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09, 2008
  5. ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Paglinawan L., Orrell T., Nicolson D., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Hernandez F., De Wever A. (red) (7 januari 2013). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2013 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2013/details/species/id/6970602. Läst 8 september 2013. 
  6. ^ ITIS Bees: World Bee Checklist Arkiverad 12 juni 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  7. ^ Dyntaxa Coelioxys conoidea
  8. ^ [a b] ”Åtgärdsprogram för stortapetserarbi, storkägelbi och thomsonkägelbi 2010-2014” (PDF, 555 kB). Naturvårdsverket. sid. sid. 10-11. http://naturvardsverket.se/Documents/publikationer/978-91-620-6332-0.pdf. Läst 5 november 2013. 
  9. ^ [a b] ”Coelioxys conoidea” (på engelska). Nature Guide UK. https://sites.google.com/site/natureguideuk/home/bees/coelioxys/coelioxys-conoidea. Läst 5 november 2013. 
  10. ^ [a b c d] G R Else (Januari 2012). Coelioxys conoidea Illiger, 1806” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/index.php?q=bee/megachilidae/coelioxys-conoidea. Läst 5 november 2013. 
  11. ^ Kägelbin, Nationalencyklopedin, CD-upplagan (2000), Bokförlaget Bra Böcker. ISBN 91-71337-47-4