Storbritanniens Grand Prix 1981
 Storbritanniens Grand Prix 1981 | |
| Datum | Lördag 18 juli 1981 |
|---|---|
| Bana | Silverstone Circuit |
| Sträcka | 68 × 4,719 = 320,892 km |
| Vinnare | John Watson, McLaren-Ford |
| Pole position | René Arnoux, Renault |
| Snabbaste varv | René Arnoux, Renault, 1:15,067 |
Storbritanniens Grand Prix 1981 var det nionde av 15 lopp ingående i formel 1-VM 1981.
Rapport
Både Brian Henton och Nigel Mansell hade misslyckats i kvalificeringen, så John Watson var den ende britten som den stora hemmapubliken hade kvar att hoppas på. Efter ett kört varv var det dock få som väntade sig att han skulle vinna, då han efter en förskräcklig start låg på sjunde plats. De flesta trodde inte ens att Watson skulle komma i mål, i synnerhet inte efter att han hamnat i den blå röken som vällde ut på banan efter att Gilles Villeneuve hade skickat Alan Jones sladdande in i ett skyddsräcke. Watson lyckades undvika en kollision men fick motorstopp och när han kom igång igen låg han på tionde plats med små chanser att förbättra sin position.
Men Watson tog det som vanligt lugnt och på tolfte varvet låg han på poängplats och efter ytterligare två varv låg han trea bakom de franska förarna René Arnoux och Alain Prost. På sjuttonde varvet havererade Prosts motor och Watson låg då bara 25 sekunder bakom den ledande Arnoux.
I mitten av loppet inriktade sig Watson på en andraplacering och depån upphörde att ge honom tidsdifferensen till Arnoux. Men sedan kom skylten ut igen och visade att avståndet för varje varv minskade till ledaren, som tydligen fått problem. Watson tog in 2-3 sekunder per varv och när 15 varv återstod visste han att han kunde vinna och när han under varv 61 passerade fransmannen skakade läktarna av alla hejaropen. Watson segrade, Carlos Reutemann kom tvåa drygt 40 sekunder efter och Jacques Laffite trea ett varv efter. René Arnoux slutade på nionde plats.
Efter segern sa Watson: "När jag tog flaggan var jag var totalt generad. Under mitt ärevarv förstod jag inte alls publikens känslor. Jag tyckte inte att jag gjort någonting utöver vad jag gjort i de tidigare loppen. Jag visste inte hur jag skulle klara av det och ville springa och gömma mig."
Resultat
- John Watson, McLaren-Ford, 9 poäng
- Carlos Reutemann, Williams-Ford, 6
- Jacques Laffite, Ligier-Matra, 4
- Eddie Cheever, Tyrrell-Ford, 3
- Hector Rebaque, Brabham-Ford, 2
- Tommy Borgudd, ATS-Ford, 1
- Derek Daly, March-Ford
- Jean-Pierre Jarier, Osella-Ford
- René Arnoux, Renault (varv 64, fördelare)
- Riccardo Patrese, Arrows-Ford (64, motor)
- Marc Surer, Theodore-Ford (61, bränslebrist)
Förare som bröt loppet
- Mario Andretti, Alfa Romeo (varv 59, gasspjäll)
- Keke Rosberg, Fittipaldi-Ford (56, upphängning)
- Alain Prost, Renault (17, fördelare)
- Patrick Tambay, Ligier-Matra (15, koppling)
- Didier Pironi, Ferrari (13, turbo)
- Nelson Piquet, Brabham-Ford (11, däck)
- Bruno Giacomelli, Alfa Romeo (5, transmission)
- Gilles Villeneuve, Ferrari (4, snurrade av)
- Alan Jones, Williams-Ford (3, kollision)
- Andrea de Cesaris, McLaren-Ford (3, snurrade av)
- Michele Alboreto, Tyrrell-Ford (1, koppling)
- Siegfried Stohr, Arrows-Ford (0, snurrade av)
Förare som diskvalificerades
- Elio de Angelis, Lotus-Ford (varv 25)
Förare som ej kvalificerade sig
- Chico Serra, Fittipaldi-Ford
- Brian Henton, Toleman-Hart
- Nigel Mansell, Lotus-Ford
- Eliseo Salazar, Ensign-Ford
- Derek Warwick, Toleman-Hart
- Beppe Gabbiani, Osella-Ford
VM-ställning
Förarmästerskapet
| Konstruktörsmästerskapet
|
| ||||||||
| |||||
Media som används på denna webbplats
.svg)
.svg)
The civil ensign and flag of Belgium. It is identical to Image:Flag of Belgium.svg except that it has a 2:3 ratio, instead of 13:15.
.svg)
Kanadas flagga, införd 1965; denna version med Pantone‐nyanser. Nuvarande utformning ersatte den tidigare kanadensiska Red Ensign.
.svg)
Flag of South Africa, used between 1928 and 1982. It is identical to the 1982 to 1994 version except that the shade of blue is darker. It is also known as the "Oranje-Blanje-Blou".
Flag of South Africa, used between 1928 and 1982. It is identical to the 1982 to 1994 version except that the shade of blue is darker. It is also known as the "Oranje-Blanje-Blou".
Flag of the State of Nevada. The flag is described in Nevada Revised Statutes Chapter 235, Sec. 20 as follows: The body of the flag must be of solid cobalt blue. On the field in the upper left quarter thereof must be two sprays of Sagebrush with the stems crossed at the bottom to form a half wreath. Within the sprays must be a five-pointed silver star with one point up. The word “Nevada” must also be inscribed below the star and above the sprays, in a semicircular pattern with the letters spaced apart in equal increments, in the same style of letters as the words “Battle Born.” Above the wreath, and touching the tips thereof, must be a scroll bearing the words “Battle Born.” The scroll and the word “Nevada” must be golden-yellow. The lettering on the scroll must be black-colored sans serif gothic capital letters.