Storbritanniens Grand Prix 1954
Storbritanniens Grand Prix 1954 | |
Datum | Lördag 17 juli 1954 |
---|---|
Bana | Silverstone Circuit |
Sträcka | 90 × 4,711 = 423,990 km |
Vinnare | José Froilán González, Ferrari |
Pole position | Juan Manuel Fangio, Mercedes-Benz |
Snabbaste varv | Stirling Moss, Moss (Maserati) Alberto Ascari, Maserati Jean Behra, Gordini Juan Manuel Fangio, Mercedes-Benz José Froilán González, Ferrari Mike Hawthorn, Ferrari Onofre Marimón, Maserati, 1:50,000 |
Övrigt | Våt bana |
Storbritanniens Grand Prix 1954 var det femte av nio lopp ingående i formel 1-VM 1954.
Resultat
- José Froilán González, Ferrari, 8+0,14 poäng
- Mike Hawthorn, Ferrari, 6+0,14
- Onofre Marimón, Maserati, 4+0,14
- Juan Manuel Fangio, Mercedes-Benz , 3+0,14
- Maurice Trintignant, Ferrari, 2
- Roberto Mières, Roberto Mières (Maserati)
- Karl Kling, Mercedes-Benz
- Ken Wharton, BRM (Maserati)
- André Pilette, Gordini
- Bob Gerard, Bob Gerard (Cooper-Bristol)
- Don Beauman, Sir Jeremy Boles (Connaught-Francis)
- Harry Schell, Harry Schell (Maserati)
- Leslie Marr, Leslie Marr (Connaught-Francis)
- Leslie Thorne, Ecurie Ecosse (Connaught-Francis)
- Horace Gould, Gould's Garage (Cooper-Bristol)
Förare som bröt loppet
- Stirling Moss, Moss (Maserati) (varv 80, drivaxel) 0,14 poäng
- Bill Whitehouse, Bill Whitehouse (Connaught-Francis) (63, bränslesystem)
- Jean Behra, Gordini (54, upphängning) 0,14 poäng
- Roy Salvadori, Gilby Engineering (Maserati) (53, transmission)
- Prince Bira, Bira (Maserati)[1]
- Ron Flockhart, Bira (Maserati)[1] (44, olycka)
- Luigi Villoresi, Maserati[2]
- Alberto Ascari, Maserati[2] (40, motor)
- John Riseley-Prichard, R R C Walker (Connaught-Francis) (40, olycka)
- Reg Parnell, Scuderia Ambrosiana (Ferrari) (25, motor)
- Alberto Ascari, Maserati[3] (21, motor) 0,14 poäng
- Clemar Bucci, Gordini (18, olycka)
- Peter Collins, Vanwall (16, motor)
- Robert Manzon, Ecurie Rosier (Ferrari) (16, motor)
- Peter Whitehead, Peter Whitehead (Cooper-Alta) (4, oljeläcka)
- Eric Brandon, Ecurie Richmond (Cooper-Bristol) (2, motor)
- Louis Rosier, Ecurie Rosier (Ferrari) (2, motor)
Förare som ej startade
- Alan Brown, R J Chase (Cooper-Bristol)
Noteringar
- Gould's Garage och Sir Jeremy Boles[4] gjorde F1-debut.
- Don Beauman[4], Clemar Bucci, Ron Flockhart, Horace Gould, Leslie Marr, John Riseley-Prichard, Leslie Thorne och Bill Whitehouse[4] gjorde F1-debut.
- Vanwall körde för första gången med egentillverkade bilar och motorer.
- Sju förare satte samma snabbaste varv.
- Gordinis första och enda snabbaste varv.
- Moss första och enda snabbaste varv.
- Däcktillverkaren Engleberts första snabbaste varv.
- Jean Behras första och enda snabbaste varv.
- Mike Hawthorns första snabbaste varv.
- Onofre Marimóns första och enda snabbaste varv.
- Stirling Moss första snabbaste varv.
- Delad körning
- Maserati nummer 6: Prince Bira körde 42 och Ron Flockhart 2 varv.
- Maserati nummer 32: Luigi Villoresi körde 30 och Alberto Ascari 10 varv.
VM-ställning
Förarmästerskapet
- Juan Manuel Fangio, Mercedes-Benz, 28,14
- José Froilán González, Ferrari, 14,64
- Maurice Trintignant, Ferrari, 11
|
|
Media som används på denna webbplats
Diagram of the Silverstone Circuit following changes made in early 1952. Used for Britsh Grands Prix from 1952 to 1973.
The civil ensign and flag of Belgium. It is identical to Image:Flag of Belgium.svg except that it has a 2:3 ratio, instead of 13:15.
Författare/Upphovsman: SanchoPanzaXXI, Licens: CC BY-SA 4.0
Flag of Spain during the Spanish State. It was adopted on 11 October 1945 with Reglamento de Banderas Insignias y Distintivos (Flags, Ensigns and Coats of Arms Bill)