Storblodbi
| Storblodbi | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Vägbin Halictidae |
| Släkte | Blodbin Sphecodes |
| Art | Storblodbi Sphecodes albilabris |
| Vetenskapligt namn | |
| § Sphecodes albilabris | |
| Auktor | (Fabricius, 1793) |
| Synonymer | |
Stort blodbi | |
 Hona på väg in i ett obevakat värdbo | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Storblodbi (Sphecodes albilabris) är en biart som först beskrevs av Fabricius 1793.[1][2] Den ingår i släktet blodbin och familjen vägbin.[3][2][1] Inga underarter finns listade.[3]
Beskrivning
Arten är stor för att vara ett blodbi[4] med en kroppslängd av 11 till 15 mm för honan, 10 till 14 mm för hanen[5]. Den har svart mellankropp och den för blodbina typiska, röda bakkroppen (därav det svenska trivialnamnet). Honan är emellertid bara röd på tergiterna[a] 1 till 4, medan hanen är röd på hela bakkroppen. Han har dessutom vitt hår i ansiktet ner till munskölden[b].[5]
Ekologi
Övervintrande, parade honor flyger mellan april och början av sommaren, medan årskullarna flyger från slutet av juli till september, även om honorna går i ide tidigare.[5][6]
Arten är polylektisk, den är inte specialiserad på några särskilda växter, utan hämtar nektar från blommande växter från flera olika slags familjer, i synnerhet korgblommiga växter som maskrosor, höstfibbla, röllika och kanadensiskt gullris.[5] Likt alla blodbin är honan boparasit; hon bygger inga egna bon, utan lägger sina ägg i bon av andra solitära bin, främst sidenbiet vårsidenbi[5] men längre fram på året även andra bin som grävbiet Melitturga clavicornis och storbandbi.[6] I samband med äggläggningen dödar honan värdägget eller -larven, så hennes avkomma ostört kan leva på det insamlade matförrådet[4]. Artens habitat utgörs i regel av torra marker som sand- och grustag, sandhedar, halvöknar, vägslänter, ridbanor, vägar, ruderatområden och även flodbankar.[5][6].
Utbredning
Utbredningsområdet omfattar Europa från Iberiska halvön i väster upp till Sverige och Finland i norr.[6] Den har även påträffats i delar av Asien: Turkiet, Syrien, Kaukasus, Centralasien, södra Sibirien österut till Primorje kraj, Kazakstan och Indien.[7]
I Sverige är arten vanlig från Skåne till Värmland och Dalarna med de nordligaste fynden i Ångermanland och Västerbotten.[5] I Finland finns biet från Åland och sydkusten upp till Norra Österbotten.[8]
Arten är inte rödlistad vare sig i Sverige eller Finland utan klassificerad som livskraftig ("LC") i båda länderna.[1][8]
Bildgalleri
Kommentarer
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
- ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
Källor
- ^ [a b c d] ”Storblodbi Sphecodes albilabris (Fabricius, 1793)”. Taxonomi. Artdatabanken. 2024. https://artfakta.se/taxa/101805/taxonomi. Läst 10 januari 2025.
- ^ [a b] ”Sphecodes albilabris (Fabricius, 1793)” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System - Report. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=759836#null. Läst 19 november 2022.
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/sphecodes+albilabris/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ [a b] ”Blodbin Sphecodes Latreille, 1805”. Information. Artdatabanken. 2024. https://artfakta.se/taxa/1005525/information. Läst 10 januari 2025.
- ^ [a b c d e f g] ”Storblodbi Sphecodes albilabris (Fabricius, 1793)”. Information. Artdatabanken. 2024. https://artfakta.se/taxa/101805/information. Läst 10 januari 2025.
- ^ [a b c d] Bogusch, P. & Straka, J. 2014 Sphecodes albilabris (Europe) . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 10 januari 2025.
- ^ Ju. V. Astafurova, M. Ju. Prosjtjalykin, M. S. Engel (2018). ”THE CUCKOO BEE GENUS SPHECODES LATREILLE, 1804 (HYMENOPTERA: HALICTIDAE) IN KAZAKHSTAN” (på engelska) (PDF, 9,29 MB). Far Eastern Entomologist (Vladivostok: Ryska entomologiska sällskapet, Fjärran österngrenen) (369): sid. 5–6. ISSN 1026-051X. Arkiverad från originalet den 12 oktober 2018. https://web.archive.org/web/20181012134901/http://biosoil.ru/Files/FEE/00001770.pdf. Läst 2 juli 2020.
- ^ [a b] Juho Paukkunen (2019). ”storblodbi Sphecodes albilabris”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204854. Läst 19 november 2022.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Storblodbi.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Fritz Geller-Grimm, Licens: CC BY-SA 2.5
Sphecodes albilabris, Schwanheim Dune, Frankfurt/Main, Germany
Författare/Upphovsman: Fritz Geller-Grimm, Licens: CC BY-SA 2.5
Sphecodes albilabris, Schwanheim Dune, Frankfurt/Main, Germany
Författare/Upphovsman: Aiwok, Licens: CC BY-SA 3.0
Bee Sphecodes albilabris at a Andrena vaga colony (dead Andrena at the left) in Bahrenfeld, Hamburg.
Författare/Upphovsman: Ali Karhu, Licens: Copyrighted free use
Sphecodes albilabris female
Författare/Upphovsman: Aiwok, Licens: CC BY-SA 3.0
Bee Sphecodes albilabris finally found an unattended nest at a Andrena vaga colony in Bahrenfeld, Hamburg.
Författare/Upphovsman: Aiwok, Licens: CC BY-SA 3.0
Bee Sphecodes albilabris at a Andrena vaga colony in Bahrenfeld, Hamburg.
Författare/Upphovsman: Aiwok, Licens: CC BY-SA 3.0
Bee Sphecodes albilabris at a Andrena vaga colony in Bahrenfeld, Hamburg.