Stora mörka fläcken

Den Stora mörka fläcken 1989, sedd från Voyager 2.

Den Stora mörka fläcken var en stor mörk fläck på Neptunus,[1] bestående av en gigantisk mörk gasbubbla.[2] Den upptäcktes 1989, var försvunnen 1994 och kompletterades med en mindre mörk fläck och ett vitt moln. Den Stora mörka fläcken har jämförts med Jupiters röda fläck.

Historia och beskrivning

Den 25 augusti 1989 anlände rymdsonden Voyager 2 till Neptunus, den enda sond som besökt planeten. Voyager 2 upptäckte en mörk fläck på planetens södra hemisfär,[3] tillsammans med en mindre mörk fläck och ett oregelbundet vitt moln som gavs namnet "Scooter". Den stora fläcken var ungefär hälften så stor som Jupiters röda fläck. Den bestod, liksom motsvarigheten på Jupiter, av enorma orkaner. Man har konstaterat att det blåste över 500 m/s vid den mörka fläcken.[2]

År 1994 riktades Rymdteleskopet Hubble mot Neptunus, och man upptäckte att den mörka fläck man observerat fem år tidigare då hade försvunnit. Däremot fanns den mindre fläcken kvar, liksom "Scooter".[3]

Hubble hittade samtidigt en ny mörk fläck på planetens norra hemisfär. Det betyder att Neptunus atmosfär förändras snabbt.

Referenser

  1. ^ Lerner, Mikael (2012): : Populärt om astronomi, 3:e upplaga, s. 60. Onsala rymdobservatorium/Chalmers. Läst 15 maj 2015.
  2. ^ [a b] Palm, Anderss (2007-08-23): "Solsystemets erövring". alltomvetenskap.se. Läst 15 maj 2015.
  3. ^ [a b] Städje, Jörgen (2009-01-29): "2009: A Space Odyssey - Neptunus". Arkiverad 18 maj 2015 hämtat från the Wayback Machine. idg.se/Miljöaktuellt. Läst 15 maj 2015.

Media som används på denna webbplats

Neptune darkspot.jpg
This photograph shows the last face-on view of the Great Dark Spot that Voyager will make with the narrow-angle camera. The image was shuttered 45 hours before closest approach at a distance of 2.8 million kilometers (1.7 million miles). The smallest structures that can be seen are of an order of 50 kilometers (31 miles). The image shows feathery white clouds that overlie the boundary of the dark and light blue regions. The pinwheel (spiral) structure of both the dark boundary and the white cirrus suggest a storm system rotating counterclockwise. Periodic small-scale patterns in the white cloud, possibly waves, are short-lived and do not persist from one Neptunian rotation to the next. This color composite was made from the clear and green filters of the narrow-angle camera. The Voyager Mission is conducted by JPL for NASA's Office of Space Science and Applications.