Stora hunden
| Stora hunden | |
 | |
| Lista över stjärnor i Stora hunden | |
| Latinskt namn | Canis Major |
|---|---|
| Förkortning | CMa |
| Rektascension | 07[1] h |
| Deklination | -22[1]° |
| Area | 380 grad² (43) |
| Huvudstjärnor | 8 |
| Bayer/Flamsteedstjärnor | 32 |
| Stjärnor med exoplaneter | 7 |
| Stjärnor med skenbar magnitud < 3 | 5 |
| Stjärnor närmare än 50 ljusår | 1 |
| Ljusaste stjärnan | Sirius, Alfa Canis Majoris (-1,46m) |
| Närmaste stjärnan | Sirius, Alfa Canis Majoris (8,60 lå) |
| Messierobjekt | 1 |
| Meteorregn | Inga |
| Närliggande stjärnbilder | Enhörningen, Haren, Duvan, Akterskeppet |
| Synlig vid latituder mellan +60° och −-90° Bäst synlig klockan 21:00 under februari. | |
Stora hunden (Canis Major på latin) är en stjärnbild på den södra stjärnhimlen.[2][3] Konstellationen är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den internationella astronomiska unionen.[4]
Historik
Stora hunden var en av de 48 konstellationerna som listades av astronomen Klaudios Ptolemaios i hans samlingsverk Almagest.
Stjärnor
Stjärnbilden Stora hunden (Canis Major) som den kan ses med blotta ögat.
Stora hunden innehåller stjärnhimlens ljusstarkaste stjärna Sirius med magnitud -1,46, men också flera andra, ganska ljusstarka stjärnor.[4]
- α - Sirius (Alfa Canis Majoris) är av magnitud -1,46 och är därmed stjärnhimlens ljusstarkaste stjärna. Detta beror delvis på närheten, multipelstjärnan är endast 8,6 ljusår från jorden.[5] Egennamnet är grekiska Σείριος (Seirios) och betyder “brännande”.
- ε - Adhara (Epsilon Canis Majoris) är den näst starkaste stjärnan i stjärnbilden och den 24:e på stjärnhimlen, med magnitud 1,5.
- δ - Delta Canis Majoris (Wezen) är en gulvit superjätte med magnitud 1,83.
- β - Beta Canis Majoris (Murzim) är en blåvit jättestjärna som är en Beta Cephei-variabel som varierar i ljusstyrka 1,95 – 2,00.
- η - Eta Canis Majoris (Aludra) är en blå superjätte som är en Alfa Cygni-variabel som varierar i ljusstyrka 2,38 – 2,48.
- ζ - Zeta Canis Majoris (Phurud) är en spektroskopisk dubbelstjärna med magnitud 3,02.
- γ - Gamma Canis Majoris (Muliphein) en blåvit jätte med magnitud 4,11.
- VY Canis Majoris är en röd hyperjätte som är en av de största stjärnor som astronomerna upptäckt. [6] Dess radie är uppskattad till 1420 ± 120 solradier, vilket motsvarar 6,6 AU. Det betyder att den, om stjärnan fick inta solens plats, skulle sträcka sig utanför Saturnus omloppsbana.[7]
Ett foto i infrarött ljus av NGC 2207 och IC 2163 med Spitzerteleskopet.
Djuprymdsobjekt
Stjärnbilden innehåller ett Messierobjekt, men också flera andra intressanta objekt.[8][4]
Stjärnhopar
- Messier 41 (NGC 2287) är en öppen stjärnhop som består av ungefär 100 stjärnor.[9]
- NGC 2360 (Caldwell 58) är en öppen stjärnhop.
- NGC 2362 (Caldwell 64) är en öppen stjärnhop.
Galaxer
- NGC 2207 och IC 2163 är två spiralgalaxer på ungefär 80 miljoner ljusårs avstånd som kolliderar med varandra.[10][11] Tre supernovor har observerats i NGC 2207 under senare årtionden: SN 1975A 1975, SN 1999ec 1999 och SN 2003H 2003.
Nebulosor
- NGC 2359 (Tors hjälm) är en emissionsnebulosa med en Wolf-Rayet-stjärna som ljuskälla.[12]
Landskapsstjärnbild
Stora hunden är Värmlands landskapsstjärnbild.
Referenser
- ^ [a b] ”Canis Major, constellation boundary”. The Constellations. International Astronomical Union. http://www.iau.org/public/constellations/#CMa. Läst 27 april 2014.
- ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9
- ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 27 april 2014.
- ^ [a b c] Major-constellation/ ”Canis Major Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/Canis Major-constellation/. Läst 27 april 2014.
- ^ ”Basic data: * alf CMa -- Double or multiple star”. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Alfa+Canis+Majoris&submit=SIMBAD+search. Läst 28 april 2014.
- ^ ”Basic data: V* VY CMa -- Red supergiant star”. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=VY+Canis+Majoris&submit=SIMBAD+search. Läst 28 april 2014.
- ^ Massey, Philip; Levesque, Emily M.; Plez, Bertrand (1 August 2006). ”Bringing VY Canis Majoris down to size: an improved determination of its effective temperature”. The Astrophysical Journal (Cornell University Library) 646 (2): sid. 1203–1208. doi:. Läst 28 april 2014.
- ^ Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. sid. 332-333. ISBN 978-3-8331-4371-7
- ^ ”Basic data: M 41 -- Open (galactic) Cluster”. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Messier+41&submit=SIMBAD+search. Läst 28 april 2014.
- ^ ”Basic data: NGC 2207 -- Interacting Galaxies”. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=NGC+2207&submit=SIMBAD+search. Läst 28 april 2014.
- ^ ”Distance Results for NGC 2207”. NASA/IPAC Extragalactic Database. http://ned.ipac.caltech.edu/cgi-bin/nDistance?name=NGC+2207. Läst 6 augusti 2013.
- ^ ”Basic data: NGC 2359 -- HII (ionized) region”. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=NGC+2359+&submit=SIMBAD+search. Läst 28 april 2014.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Stora hunden.
Wikimedia Commons har media som rör Media som används på denna webbplats
CanisMajorCC.jpg
Författare/Upphovsman: Till Credner, Licens: CC BY-SA 3.0
Photography of the constellation Canis Major, the big dog
Författare/Upphovsman: Till Credner, Licens: CC BY-SA 3.0
Photography of the constellation Canis Major, the big dog
Ngc2207.jpg
These shape-shifting galaxies have taken on the form of a giant mask. The icy blue eyes are actually the cores of two merging galaxies, called NGC 2207 and IC 2163, and the mask is their spiral arms. The false-color image consists of infrared data from NASA's Spitzer Space Telescope (red) and visible data from NASA's Hubble Space Telescope (blue/green).
NGC 2207 and IC 2163 met and began a sort of gravitational tango about 40 million years ago. The two galaxies are tugging at each other, stimulating new stars to form. Eventually, this cosmic ball will come to an end, when the galaxies meld into one. The dancing duo is located 140 million light-years away in the Canis Major constellation.
These shape-shifting galaxies have taken on the form of a giant mask. The icy blue eyes are actually the cores of two merging galaxies, called NGC 2207 and IC 2163, and the mask is their spiral arms. The false-color image consists of infrared data from NASA's Spitzer Space Telescope (red) and visible data from NASA's Hubble Space Telescope (blue/green).
NGC 2207 and IC 2163 met and began a sort of gravitational tango about 40 million years ago. The two galaxies are tugging at each other, stimulating new stars to form. Eventually, this cosmic ball will come to an end, when the galaxies meld into one. The dancing duo is located 140 million light-years away in the Canis Major constellation.
Canis Major IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Canis Major chart
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Canis Major chart