Stor ålbrosme
Stor ålbrosme | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Överklass | Benfiskar Osteichthyes |
Klass | Strålfeniga fiskar Actinopterygii |
Ordning | Abborrartade fiskar Perciformes |
Underordning | Tånglakelika fiskar Zoarcoidei |
Familj | Tånglakefiskar Zoarcidae |
Släkte | Lycodes |
Art | Stor ålbrosme L. esmarkii |
Vetenskapligt namn | |
§ Lycodes esmarkii | |
Auktor | Collett, 1875[1] |
Synonymer | |
Lycodes esmarki Collett, 1875[1] | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Stor ålbrosme (Lycodes esmarkii) är en bottenfisk i familjen tånglakefiskar som lever i saltvatten. Den kallas också Esmarks ålbrosme.[2]
Utseende
Den stora ålbrosmens främsta kännetecken är att sidor och rygg är täckta med ett flertal sneda, blekt gulaktiga ränder på mörk botten.[2] Ungfiskar kan ha Y-formade ränder. Som alla tånglakefiskar har den sammanvuxna rygg- stjärt- och analfenor, medan bukfenorna är små. Huvudet är stort och med överbett. Arten kan bli upp till 75 cm lång och väga 2 kg;[3] oftast är den dock under 50 cm.[4]
Vanor
Arten är en bottenfisk som lever på ett djup mellan 50 och 500 m över mjukbotten, ofta nära kusten.[3] I Nordamerika har dock djup på över 1 000 m noterats. Födan består nästan enbart av ormstjärnor.[4]
Fortplantning
Leken sker under sensommar till höst, då honan kan lägga upp till 1 000 stora ägg (omkring 6 mm) i ett skikt på bottnen. Äggen kläcks efter 4 till 6 veckor, och larverna är pelagiska i omkring en månad.[3]
Utbredning
Den stora ålbrosmen finns i Nordatlanten från nordöstra Nordamerika (Nunavut i Kanada) södra Grönland, över Island, Färöarna och Shetlandsöarna till södra Norge[4] och längs med norska kusten upp till Vita havet.[3]
Referenser
- ^ [a b] ”Lycodes esmarkii Collett, 1875” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=630982. Läst 8 augusti 2010.
- ^ [a b] Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedts. sid. 168, 447. ISBN 91-1-844202-1
- ^ [a b c d] Nielsen, Lars; Svedberg, Ulf (2006). Våra fiskar. Stockholm: Prisma. sid. 168. ISBN 91-518-4572-5
- ^ [a b c] Luna, Susan M. (20 april 2010). ”Lycodes esmarkii Collett, 1875 Greater eelpout” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/summary/speciessummary.php?id=4333. Läst 8 augusti 2010.