Stor ålbrosme

Stor ålbrosme
Lycodes esmarkii.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
ÖverklassBenfiskar
Osteichthyes
KlassStrålfeniga fiskar
Actinopterygii
OrdningAbborrartade fiskar
Perciformes
UnderordningTånglakelika fiskar
Zoarcoidei
FamiljTånglakefiskar
Zoarcidae
SläkteLycodes
ArtStor ålbrosme
L. esmarkii
Vetenskapligt namn
§ Lycodes esmarkii
AuktorCollett, 1875[1]
Synonymer
Lycodes esmarki Collett, 1875[1]
Hitta fler artiklar om djur med

Stor ålbrosme (Lycodes esmarkii) är en bottenfisk i familjen tånglakefiskar som lever i saltvatten. Den kallas också Esmarks ålbrosme.[2]

Utseende

Den stora ålbrosmens främsta kännetecken är att sidor och rygg är täckta med ett flertal sneda, blekt gulaktiga ränder på mörk botten.[2] Ungfiskar kan ha Y-formade ränder. Som alla tånglakefiskar har den sammanvuxna rygg- stjärt- och analfenor, medan bukfenorna är små. Huvudet är stort och med överbett. Arten kan bli upp till 75 cm lång och väga 2 kg;[3] oftast är den dock under 50 cm.[4]

Vanor

Arten är en bottenfisk som lever på ett djup mellan 50 och 500 m över mjukbotten, ofta nära kusten.[3] I Nordamerika har dock djup på över 1 000 m noterats. Födan består nästan enbart av ormstjärnor.[4]

Fortplantning

Leken sker under sensommar till höst, då honan kan lägga upp till 1 000 stora ägg (omkring 6 mm) i ett skikt på bottnen. Äggen kläcks efter 4 till 6 veckor, och larverna är pelagiska i omkring en månad.[3]

Utbredning

Den stora ålbrosmen finns i Nordatlanten från nordöstra Nordamerika (Nunavut i Kanada) södra Grönland, över Island, Färöarna och Shetlandsöarna till södra Norge[4] och längs med norska kusten upp till Vita havet.[3]

Referenser

  1. ^ [a b] Lycodes esmarkii Collett, 1875” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=630982. Läst 8 augusti 2010. 
  2. ^ [a b] Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedts. sid. 168, 447. ISBN 91-1-844202-1 
  3. ^ [a b c d] Nielsen, Lars; Svedberg, Ulf (2006). Våra fiskar. Stockholm: Prisma. sid. 168. ISBN 91-518-4572-5 
  4. ^ [a b c] Luna, Susan M. (20 april 2010). Lycodes esmarkii Collett, 1875 Greater eelpout” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/summary/speciessummary.php?id=4333. Läst 8 augusti 2010. 

Media som används på denna webbplats