Stockholms stadskollegium
Stockholms stadskollegium var 1920–1971 Stockholms stads motsvarighet till dess nuvarande kommunstyrelse.
Historik
Stockholms stadskollegium infördes i Stockholms stad genom författningsreformen 1920, och bestod initialt av stadsfullmäktiges ordförande och 2:a vice ordförande, de (då) sex borgarråden, samt nio av stadsfullmäktige årligen valda ledamöter.[1]
Den landsomfattande kommunreformen 1971 ersatte stadskollegiet med en kommunstyrelse.
Ordförande
Fram till Stockholms författningsrevision 1940 var ordföranden för Stockholms stadsfullmäktige även ordförande för stadskollegiet.[2]
- Allan Cederborg (liberal), 1920–1927[3]
- Knut Tengdahl (s), 1927–1935
- Johan-Olov Johansson (s), 1935–1938[4]
- Fredrik Ström (s), 1938–1940[5]
- Bertil Eriksson (s), 1940–1946
- Oskar Samuelsson (socialist), 1946
- Erik Johansson (s), 1947–1950
- Yngve Larsson (fp), 1950–1954
- John Bergvall (fp), 1954–1956
- Harald Mårtens (fp), 1956–1958
- Albert Aronsson (s), 1958–1966
- Bengt Lind (m), 1966–1970
- Björn Björnström (s), 1970–1971?
Se även
Referenser
Noter
Tryckta källor
- Larsson, Yngve (1977). ”Författningsreformen 1919/20”. Mitt liv i Stadshuset – Första delen: Från fåvälde till demokratisk ordning (1900–1954). Stockholm: Stockholms kommunalförvaltning. sid. 111 ff. Libris 7751621. ISBN 91-85676-00-4 (Digital version, s. 1–342)
- Larsson, Yngve (1977). ”Författningsrevisionen 1940”. Mitt liv i Stadshuset – Andra delen: I tjänst hos denna stolta stad (1920–1954). Stockholm: Stockholms kommunalförvaltning. sid. 408 ff. Libris 7751622. ISBN 91-85676-00-4 (Digital version, s. 343–673)
Media som används på denna webbplats
Stadskollegiet hösten 1953. Ordförande Yngve Larsson flankerad av Hjalmar Mehr på sin högra sida.
Bilden tagen i Stora Kollegiesalen i Stockholms stadshus. (Jmf diskussion här).
Bildtext (skriven av Yngve Larsson):
Stadskollegiet hösten 1953 - jämför dess motsvarighet beredningsutskottet enligt föregående bild! En betydligt talrikare, betydligt ledigare församling; bland alla de slätrakade karlarna finns även två kvinnor, Vera Söderström (s) och Gurli Kollberg (fp), båda placerade längst ner vid bordet. Själv sitter jag som ordforande, på min högra sida väl bevakad av Hjalmar Mehr, oppositionens ledare, i sin tur flankerad av John Bergvall, finansborgarråd. På min vänstra sida Erik Johansson, min företrädare i ordförandestolen, och Carl Albert Andersson, stadsfullmäktiges ståtlige ordförande. Mittemot mig sitter högern, i politisk lågkonjunktur förminskad till en grupp på tre man, Alf Grandien, vice ordförande i kollegiet, just tändande en cigarrett, vilket varit otänkbart i gamla beredningsutskottet, Carl Patric Ossbahr, "den siste oscarianen" enligt Joakim Garpe, och Gösta Agrenius, ansvarig för stadens energiförsörjning ända in i kärnkraftsåldern. Folkpartiet dominerade 1953 stort både bland borgarråden och
kollegieledamöterna - jamför den ende liberalen 1915 (Allan Cederborg)!