Stockholms försvarsområde

Stockholms försvarsområde
(Fo 44)
Vapen för Svea livgarde tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnStockholms försvarsområde
Datum1942–2000
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypFörsvarsområde
RollFörsvarsområdesregemente
Del avSvea livgarde [a]
StorlekRegemente
HögkvarterKungsängens garnison
FörläggningsortKungsängen
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg

Stockholms försvarsområde (Fo 44) var ett svenskt försvarsområde inom svenska armén som verkade i olika former åren 1942–2000. Försvarsområdesstaben var förlagd i Kungsängens garnison i Kungsängen.[1]

Historik

Stockholms försvarsområde bildades den 1 oktober 1942, och hade till en början sin stab på Storgatan 30 i Stockholm. Den 1 januari 1947 upphörde Norrtälje försvarsområde (Fo 45), och delades upp mellan Stockholms försvarsområde (Fo 44) och Uppsala försvarsområde (Fo 47). Från den 25 november 1949 samlokaliserades staben med Livgardesskvadronen (K 1) på Lidingövägen 28. Nästan tio år senare, närmre bestämt den 7 oktober 1957 omlokaliserades staben till Lundagatan 22 på Mariaberget i södra Stockholm. Men återkom till Lidingövägen den 25 oktober 1971. I samband med den så kallade OLLI-reformen, vilken pågick inom försvaret under åren 1973–1975, uppgick Stockholms försvarsområde den 1 juli 1975 i Livgardets dragoner (K 1), vilket upphöjdes till ett försvarsområdesregemente samma år och fick beteckningen K 1/Fo 44. Vid samma tidpunkt avvecklades och uppgick Vaxholms försvarsområde (Fo 46) i Stockholms försvarsområde, med det omfattade Stockholms försvarsområde geografiskt hela Stockholms län.

Chefen för Livgardets dragoner var tillika befälhavare för Fo 44, och hade titeln försvarsområdesbefälhavare, samt hade det yttersta ansvaret för mobilisering och material inom försvarsområdet. Genom försvarsbeslutet 1982 avvecklades Livgardets dragoner som regemente den 10 oktober 1984 och uppgick i Svea livgarde (I 1). Försvarsområdesstaben överfördes då till Svea livgarde och omlokaliserades den 1 oktober 1984 till Kungsängen. Genom denna organisation fick Svea livgarde den nya beteckningen I 1/Fo 44.

Inför försvarsbeslutet 2000 föreslog regeringen i sin propositionen för riksdagen, att den taktiska nivån borde reduceras genom att fördelnings- och försvarsområdesstaber samt marinkommandon och flygkommandon skulle avvecklas. Detta för att utforma ett armétaktiskt, marintaktiskt respektive flygtaktiskt kommando vilka skulle samlokaliseras med operationsledningen. Förslaget innebar att samtliga försvarsområdesstaber skulle avvecklas, vilket inkluderade Stockholms försvarsområde.[2]

Stockholms försvarsområde kom därmed att upplösas och avvecklas den 30 juni 2000. Dess uppgifter kom delvis att övertas av de nybildade militärdistriktsgrupperna Livgardesgruppen och Södertörnsgruppen.

Förbandschefer

Försvarsområdesbefälhavare åren 1942–2000. Åren 1975–1984 var försvarsområdesstaben integrerad i Livgardets dragoner och åren 1984–2000 i Svea livgarde. Försvarsområdesbefälhavaren var tillika regementschef, försvarsområdesbefälhavare samt kommendant över Stockholms garnison.[3][4]

Namn, beteckning och förläggning

Namn
Stockholms försvarsområde1942-10-01–2000-06-30
Beteckningar
Fo 441942-10-01–1975-06-30
K 1/Fo 441975-07-01–1984-09-30
I 1/Fo 441984-10-01–2000-06-30
Förläggningsorter
Storgatan 30, Stockholm (F)1942-09-24–1949-11-24
Lidingövägen 28 (F)1949-11-25–1957-10-06
Mariaberget, Lundagatan (F)1957-10-07–1971-10-24
Lidingövägen 24 (F)1971-10-25–1984-09-30
Kungsängens garnison (F)1984-10-01–2000-06-30

Referenser

Anmärkningar

  1. ^ Åren 1942–1966 var försvarsområdesstaben underställd IV. militärområdet, åren 1966–1975 Östra militärområdet, åren 1975–1984 Livgardets dragoner, och åren 1984–2000 Svea livgarde.
  2. ^ Nils Stenbeck utnämndes 1946 till generalmajor och var tillika chef även för Norrtälje försvarsområde åren 1945–1946.[5]
  3. ^ Befordrades till överste av 1. graden i samband med utnämningen till tillika chef för K 1 1975.

Noter

  1. ^ Holmberg (1993), s. 74
  2. ^ ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 12 mars 2017. 
  3. ^ Kjellander (2003), s. 281-282
  4. ^ Braunstein (2005), s. 313
  5. ^ Stenbeck, Nils i Vem är Vem?: Stockholmsdelen (första upplagan, 1945)

Tryckta källor

  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 

Media som används på denna webbplats

Naval Ensign of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign ↑↑

Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906

Design: Blue with a yellow Scandinavian cross that extends to the edges of the flag. Overall ratio, including the tails, is 1:2
Hemvarnet vapen bra.svg
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.