Stjärtlösa groddjur
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2012-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Stjärtlösa groddjur | |
Vanlig groda (Rana temporaria) | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Groddjur Amphibia |
Ordning | Stjärtlösa groddjur Anura |
Vetenskapligt namn | |
§ Anura | |
Auktor | Merrem, 1820 |
Utbredning | |
Underordningar | |
| |
Hitta fler artiklar om djur med |
Stjärtlösa groddjur (Anura) är en ordning av groddjur som omfattar drygt 5000 arter uppdelade i ett 50-tal familjer.
Utseende
Som namnet antyder saknar de stjärtlösa groddjuren stjärt. De har kort kropp och obetydligt avsatt huvud, som är platt och brett och har stor mun. Vidare är bakbenen i regel kraftigare än frambenen. De karaktäriseras också av simhud mellan tårna och utstående ögon. De minsta arterna blir bara någon centimeter långa, medan goliatgrodan kan bli upp till 40 centimeter lång.
Utbredning
Stjärtlösa groddjur finns från ekvatorn till ganska nära polerna, men inte i de arktiska områdena. De allra flesta arterna finns i tropisk regnskog. De finns i många mycket olika former, anpassade till mycket olika levnadssätt. Men deras antal minskar snabbt och det tycks råda en överhängande risk att många arter helt dör ut.
Ekologi
De flesta arterna i Anura är amfibiska och lever en stor del av livscykeln i sötvatten. Men de rör sig också lätt på land genom att hoppa och klättra. Yttre befruktning dominerar, och äggen läggs vanligtvis i lugna vatten, till exempel pölar, dammar och sjöar. Larverna (grodyngel) har gälar och utvecklas i vattnet. De vuxna djuren är köttätare och lever framför allt av leddjur (till exempel insekter), ringmaskar och snäckor. Människorna märker dem framför allt genom de lockrop som hannarna utstöter under parningssäsongen.
Systematik
De stjärtlösa groddjurens vetenskapliga namn Anura kommer från det grekiska ordet an, som betyder "utan" och oura, som betyder "svans". Det betyder följaktligen "utan svans".
I vardagligt tal omfattar ordningen grodor och paddor. Grodor och paddor är inte två taxonomiska grupper utan samlingsnamn för två tänkta grupper som särskiljs genom generella morfologiska likheter. Arterna inom dessa båda grupper behöver alltså inte vara mer eller mindre närbesläktade med varandra än med någon annan art inom gruppen. De arter som kallas paddor är mer anpassade till ett liv i torrare miljöer och likheterna dem emellan har uppstått genom så kallad konvergent evolution, vilket innebär att de anpassats till liknande ekologi oberoende av varandra och därmed fått vissa gemensamma egenskaper. Grodorna är i sin tur mer anpassade till fuktiga miljöer. Yttre skillnader mellan grodor och paddor är att paddorna oftast har en kortare och robustare kropp och kortare ben än grodorna. Paddor brukar också ha tjockare, mer körtellik och vårtig hud, än grodor, vilka oftast har slätare hud.
Evolution
Fynd av fossila, groddliknande amfibier som är minst 220 miljoner år gamla har gjorts på Madagaskar, från tidsepoken trias. Men de första helt säkra fossilen av stjärtlösa groddjur är runt 150 miljoner år gamla. Dessa är kända som Archaeobatrachia, vilket betyder "gamla grodor". För cirka 50 miljoner år sedan levde Neobatrachia, eller "nya grodor", vilka troligen är förfäder till dagens stjärtlösa groddjursfamiljer.
Kladogram
Här nedan är ett kladogram över släktskapen mellan ordningens olika familjer baserat på Frost et al. (2006) [1] och Heinicke et al. (2009).[2]
|
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
Noter
- ^ Frost, D. R.; Grant, T.; Faivovich, J.; Bain, R. H.; Haas, A.; Haddad, C. F. B.; de Sa, R. O.; Channing, A.; Wilkinson, M.; Donnellan, S. C.; Raxworthy, C. J.; Campbell. J. A.; Blotto, B. L.; Moler, P.; Drewe, R. C.; Nussbaum, R. A.; Lynch, J. D.; Green, D. M.; Wheeler, W. C. (2006). ”The Amphibian Tree of Life”. Bulletin of the American Museum of Natural History 297: sid. 1–291. doi: .
- ^ Heinicke M. P.; Duellman, W. E.; Trueb, L.; Means, D. B.; MacCulloch, R. D.; Hedges, S. B. (2009). ”A new frog family (Anura: Terrarana) from South America and an expanded direct-developing clade revealed by molecular phylogeny”. Zootaxa 2211: sid. 1–35. https://www.researchgate.net/profile/D_Means/publication/236513892_A_New_Frog_Family_Anura_Terrarana_From_South_America_And_An_Expanded_Direct-Developing_Clade_Revealed_By_Molecular_Phylogeny/links/55007c260cf2de950a6da260/A-New-Frog-Family-Anura-Terrarana-From-South-America-And-An-Expanded-Direct-Developing-Clade-Revealed-By-Molecular-Phylogeny.pdf.
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Tkgd2007, Licens: CC BY-SA 3.0
A new incarnation of Image:Question_book-3.svg, which was uploaded by user AzaToth. This file is available on the English version of Wikipedia under the filename en:Image:Question book-new.svg
Författare/Upphovsman: Ingen maskinläsbar skapare angavs. Fbiole~commonswiki antaget (baserat på upphovsrättsanspråk)., Licens: CC BY-SA 3.0
The global distribution of frogs.
- Notodelphys ovifera (Weinland) = Gastrotheca ovifera (Lichtenstein & Weinland, 1854)
- Hyla meridionalis (Boulenger) = Hyla meridionalis Boettger, 1874
- Hyla tuberculosa (Boulenger) = Ecnomiohyla tuberculosa (Boulenger, 1882)
- Amphignathodon Güntheri (Boulenger) = Gastrotheca guentheri (Boulenger, 1882)
- Rhacophorus pardalis (Wallace) = Rhacophorus pardalis Günther, 1858
- Hylodes lineatus (Schneider) = Lithodytes lineatus / Leptodactylus lineatus (Schneider, 1799)
- Limnodytes erythraeus (Duméril) = Hylarana erythraea (Schlegel, 1837)
- Ceratobatrachus Güntheri (Boulenger) = Ceratobatrachus guentheri Boulenger, 1884
- Breviceps mossambicus (Peters) = Breviceps mossambicus Peters, 1854
- Lithobates pipiens (Linné) = Rana pipiens (Schreber, 1782)
Full text description (in German):
English translation: [Remarks made by the translator are in italics or square brackets]
Fig. 1. The pouch frog of Venezuela is remarkable for its female's possession of a paired dorsal [back] pouch, in which the eggs remain until the hatching of the tadpoles. A narrow triangular gap at the rear of the back (in the centre of the lightly coloured saddle patch) leads to the pouch.
Fig. 2.Mediterranean Tree Frog, Stripeless Tree Frog
The treefrog of North Africa and Southern Europe is little different from our native common green treefrog (Hyla arborea) and like the latter lives on trees and shrubs. When crying [calling], the male pushes forward the vocal sac like a bubble.
Fig. 3. The treefrog of Ecuador is characterised by the crude build of its thick fingers (with very wide contact plates) and the knobbly skin, that like in toads is covered in glandular warts.
Fig. 4. The climbing frog of Ecuador is among the slimmest and most supple forms of treefrogs; his extraordinarily thin and long limbs (with zebralike dark stripes across) enable it of the most dexterous climbing arts.
Fig. 5. The flying frog of Borneo is remarkable above all other Batrachids for its extraordinarily widened foot webbings between the elongated toes. If the flying frog spreads these webs while jumping from tree to tree, he can use them as a parachute, similar to the flying dragon (Draconellus) among the reptiles (Plate 79) and the flying squirrels (Pteromys) among the rodents.
Fig. 6. The military frog of Surinam is very peculiar in that the female carries its young on its back in military rank. The little tadpoles, numbering 12 to 20, attach to two diverging back ridges of the mother (that run symmetrically either side of the dorsal central line) by their oral suction plates. The mobile rudder tails are turned outward, on the left side as on the right.
Fig. 7. The banded frog of Java has two parallel white bands on its back, running lengthwise, that contrast strongly against the dark red brown base colour. The jumping treefrog is about to capture an insect with its protruded bicornuated tongue.
Fig. 8. The tip frog from the Solomon Islands is assigned to the group of "horn frogs" that are distinguished by a pair of sharp horns on top of the triangular head; these are elongated coverings of the upper eye lids. The bright colouration and patterning of this horn frog is most variable and often adapted to its environment.
Fig. 9. The thickhead frog from East Africa (Mozambique, Sambesi) deviates from all other frogs in the appearance of its very short and thick head. Furthermore, it cannot jump with its short and weak legs, and moves its fat, crude body only with difficulty. The hind feet have large, spade-like digging swellings that help it to rapidly dig itself into the soil. It feeds on termites and in its subterranean habits is equal to the moles.
Fig. 10. Northern Leopard Frog