Stina Oscarson

Stina Oscarson
Stina Oscarson, 18 mars 2015.
Född	Stina Elisabet Oscarson 17 oktober 1975 (48 år) Skellefteå, Sverige
Medborgare i	Sverige
Sysselsättning	Författare, regissör
Utmärkelser
Eldh-Ekblads fredspris (2011) Studieförbundet Vuxenskolans folkbildningspris (2021)[1]
Redigera Wikidata

Stina Elisabet Oscarson, född 17 oktober 1975 i Skellefteå, är en svensk teaterregissör, dramatiker, författare, samhällsdebattör och tidigare teaterchef.

Stina Oscarson växte upp i Skellefteå där hon studerade estetiska programmet vid Kaplanskolan. Hon började därefter arbeta på Byteatern i Kalmar som regiassistent och senare regissör. 1997 startade hon den fria teatergruppen Teater ML02, som bland annat samarbetade med Unga Klara och Riksteatern. 2004 tillträdde hon posten som konstnärlig ledare för Orionteatern i Stockholm tillsammans med Lars Rudolfsson. 2011–2014 var hon chef för Radioteatern. I maj 2014 valde hon att lämna uppdraget då hon blivit omplacerad av Sveriges Radios ledning efter en intervju i tidningen Filter där hon talat öppet om sin anorexi.^[2]

Stina Oscarson har blivit uppmärksammad för sitt politiska samhällsengagemang, inte minst i kulturdebatten. Den av henne initierade "alternativa kulturutredningen", Skuggutredningen 2008, fick stor uppmärksamhet i den svenska kulturpolitiska debatten och lyftes även av den socialdemokratiske partiledaren Håkan Juholt i hans installationstal 2011 om en hotande samhällsutveckling med "människor som vet priset på allt men inte värdet av något" (ett citat från Oscar Wilde). 2010 gav hon ut boken Att vara eller vara en vara – visioner om en annan kulturpolitik. Inför valet 2014 skrev hon på uppdrag av tankesmedjan Katalys Handbok för en ny kulturminister.^[3]

Hösten 2014 var hon konstnärlig ledare för Arbetarnas bildningsförbunds landsomfattande verksamhet Socialistiskt forum med målet att främja återinförandet av kulturen i arbetarrörelsens verksamhetsgrund.^[4]

Stina Oscarson har varit krönikör på Dagens Nyheter, ETC och Svenska Dagbladet. Hon har även skrivit för bland annat Mittmedia, Aftonbladet, Syre, Ordfront och Arena.

2019 genomförde Oscarson intervjuer med sex olika personer i Svenska Dagbladet.^[5] 2020 sade Oscarson att uppfattningen att intervjuserien hade varit kontroversiell var begränsad till en kultur- och mediaelit och skilde sig diametralt från de reaktioner som hon fått från personer som hon själv hade pratat med om intervjuserien och där de personer som Oscarson hade pratat med hade varit mer intresserade av att prata om innehållet.^[6]

Stina Oscarsson sitter även i Dagermanjuryn som delar ut Stig Dagermanpriset i Älvkarleby varje år.^[7]

• Att så ett frö av tvivel (manus och regi)

• 2009 – Skuggutredningen, Vulkan förlag
• 2009 – Parlören för icke mätbara värden (tillsammans med Erik Uddenberg och Jacob Hirdwall), Vulkan förlag
• 2010 – Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras (medverkan i antologi), Leopard förlag
• 2011 – Det omätbara (tillsammans med Erik Uddenberg och Jacob Hirdwall), Kata förlag
• 2013 – Att svära i kyrkan (medverkan i antologi), Perspektiv förlag
• 2013 – Fred är vägen till fred (medverkan i antologi), Marcus förlag
• 2014 – Tro en politisk kraft (medverkan i antologi), Verbum förlag
• 2015 – Att slakta en guldkalv (medverkan i antologi), Carlsson bokförlag
• 2015 – Natoutredningen (tillsammans med Lars Ingelstam & Pierre Schori), Celanders förlag
• 2016 – Inte en berättelse, Atlas förlag
• 2018 – Tror du att du kan förändra världen utan att anstränga dig?, Leopard förlag
• 2021 – Det perfekta plåstret. Mondial förlag.

• 2011 – Eldh-Ekblads fredspris
• 2015 – Stockholms stads folkbildningsstipendium
• 2018 – Bokmässans bildningsstipendium^[8]
• 2021 – Studieförbundet Vuxenskolans folkbildningspris^[9]

• Sveriges Radio 2011, om Stina Oscarson, Radioteaterchef
• Dagens Nyheter 1 april 2011, intervju och bakgrund

• Wikimedia Commons har media som rör Stina Oscarson.
• Wikiquote har citat av eller om Stina Oscarson.

  Citat