Stilleben

Stilleben av den flamländske 1600-talsmålaren Harmen Steenwijck.
Stilleben av Francisco de Zurbarán.

Stilleben, med betoning på andra stavelsen: stillében (tyska Stillleben, troligen av nederländska stilleven, av stil 'stilla' och leven 'liv'), även kallat nature morte, är en motivkategori inom måleri och fotografi, som bara innehåller föremål. Ofta gäller det sådant som hör till hemmet: bordsserviser, blommor, böcker, men ibland dödskallar (vanitasmotiv), dött villebråd och dylikt sedda på nära håll.

Redan i orientalisk konst försökte man sig på stilleben, men försöken kom att uppnå avsevärd kvalitet först i grekiska och romerska mosaiker. Det var dock först på 1500-talet som stilleben kom utgöra ett självständigt motiv i västerländsk konst. Stillebenmåleri utövades av till exempel Caravaggio i ungbarockens måleri i Rom samt upplevde en blomstringstid i 1600-talets Flandern. Ett stilleben har ofta ett symboliskt och alluderande innehåll. I Frankrike var Chardin den mest framstående utövaren.

Sedan 1700-talet har stillebenmåleriet varit mycket populärt och fick ett ytterligare uppsving genom upptäckten av det japanska träsnittet på 1800-talet. Hos Cézanne och andra målare har stilleben varit ett steg på vägen mot en icke föreställande konst.

Se även

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Bodegón de recipientes (Zurbarán).jpg
Francisco de Zurbarán, Bodegón, Museo del Prado, óleo sobre lienzo, 46 cm x 84 cm. La pintura representa seis utensilios de menaje: un recipiente de metal y tres cerámicos, de los que el primero (metálico) y el cuarto reposan sobre sendos platos, y todos se asientan encima de una repisa. El artista se recrea en representar distintas texturas, brillantes o mates en un fondo negro.

Utiliza una disposición de los elementos muy simple. Es la luz tenebrista la que hace destacar las figuras, pero no hay sombras proyectadas entre ellos, por lo que debió de pintar cada uno de los objetos separadamente.

Es uno de los escasos bodegones del maestro extremeño y, como es habitual en él, se detiene en el placer de representar los distintos materiales y texturas, que capta con un alarde de técnica. La sobriedad del cuadro elude presentar significado simbólico alguno. Todo es materialidad y quietud.