Stillahavsgökduva
Stillahavsgökduva Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
![]() | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Duvfåglar Columbiformes |
Familj | Duvor Columbidae |
Släkte | Macropygia |
Art | Stillahavsgökduva M. mackinlayi |
Vetenskapligt namn | |
§ Macropygia mackinlayi | |
Auktor | Ramsay, 1878 |
Synonymer | |
|
Stillahavsgökduva[2] (Macropygia mackinlayi) är en fågel i familjen duvor inom ordningen duvfåglar.[3]
Utseende och läte
Stillahavsgökduva är en mestadels brun duva med liten kropp och lång stjärt. Mörkare vingar kontrasterar med ljusare kropp och huvud. Enfärgat brun stjärt skiljer den från liknande svartnäbbad gökduva som är kraftigt tvärbandad på stjärt och övergump. Jämfört med arter i komplexet kring Macropygia amboinensis har den mycket mörkare huvud och är ljusare under stjärten. Arten hörs ofta med ett gökliknande "coo-koo, coo-koo", ibland liknat vid frasen "let's go, let's go".[4]
Utbredning och systematik
Stillahavsgökduva delas in i två underarter med följande utbredning:[3]
- Macropygia mackinlayi arossi – förekommer på ön Karkar utanför nordöstra Nya Guinea; i Bismarckarkipelagen i Amiralitetsöarna (Manus, Rambutyo, Nauna, San Miguel och Tong) och på öarna Crown, Long, Tolokiwa, Umboi, Sakar, Watom, Mussau, Emirau, Nissan samt Witu- och Liharöarna; och i Salomonöarna från Buka och Bougainville till Rennell och Makira
- Macropygia mackinlayi mackinlayi – förekommer på Santa Cruzöarna, Banksön och Vanuatu
Levnadssätt
Stillahavsgökduva hittas i nästan alla typer av skogsmiljöer, inklusive uppväxande skog kring byar och mangroveskogar.[4]
Status
Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).[1]
Namn
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Archibald Mackinlay (1850-1924), skotsk upptäcktsresande och naturforskare.[5]
Noter
- ^ [a b] Birdlife International 2012 Macropygia mackinlayi Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – februari 2023”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 22 februari 2023.
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
- ^ [a b] Baptista, L. F., P. W. Trail, H. M. Horblit, and E. F. J. Garcia (2020). Mackinlay's Cuckoo-Dove (Macropygia mackinlayi), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.macdov1.01
- ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
Externa länkar
Wikispecies har information om Macropygia mackinlayi.
Wikimedia Commons har media som rör Macropygia mackinlayi.
- Läten på xeno-canto.org
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: David Cook Wildlife Photography, Licens: CC BY 2.0
New Britain, Papua New Guinea. Endemic to Bismarck Archipelago.