Stigmatisering (religion)

För den sociologiska betydelsen, brännmärkning av en grupp i samhället, se stigmatisering (sociologi).
Stigmatisering – ”Sankt Franciskus stigmatisering”, fresk av Giotto (1325)

Stigmatisering (av stigma) innebär att kroppen utan vetenskaplig förklaring får blödande sår som liknar de Jesus fick vid sin korsfästelse. Fenomenet är omtvistat; inom Romersk-katolska kyrkan räknas det som ett mirakel. Såren uppträder på samma ställen som Kristi sår, det vill säga i händer, på fötter, i pannan, i sidan och ibland på andra delar av kroppen. Såren uppstår oftast i samband med en stark inlevelse i Jesu lidandeshistoria, ibland beledsagade av extatiska visioner.

Den förste som Katolska kyrkan erkänner ha haft stigmata var Franciskus av Assisi; man firar hans stigmatisering den 17 september. Det första beskrivna fallet är från ärkebiskopen i Canterbury Stephen Langton i England år 1222. Katolska kyrkan erkänner åtminstone 62 fall, men hundratals har rapporterats. Under 1900-talet tillhör Padre Pio, helgonförklarad 2002, de mest kända stigmatiserade personerna dock inte utan att orsaken till såren ifrågasatts.[1]

Personer som uppvisat stigmatiseringssår

Källor

Referenser

Media som används på denna webbplats