Stig Leijonhufvud

Stig Leijonhufvud
Leijonhufvud i Arméintendenturförvaltningen 1963.
Militärtjänst
FörsvarsgrenArmén
Tjänstetid1927–1966
GradÖverste
Personfakta
FödelsenamnStig Axel Leijonhufvud
Född31 augusti 1906
Undenäs församling i Skaraborgs län, Sverige
Död17 mars 1985 (78 år)
Sankt Matteus församling i Stockholms län, Sverige
BegravdNorra begravningsplatsen i Solna
Släkt
Frälse- eller adelsättLeijonhufvud
FarSten Sperling Leijonhufvud
MorAnna Gustafva Maria Svensson
Familj
Gift1931–1947
Make/makaFiken Iris Dagmar Stenkil
Familj 2
Gift 21948
Make/maka 2Ingrid Bæcklund

Stig Axel Leijonhufvud, född 31 augusti 1906 i Undenäs församling i Skaraborgs län, död 17 mars 1985 i Sankt Matteus församling i Stockholm,[1] var en svensk friherre och militär.

Biografi

Leijonhufvud avlade studentexamen vid Högre realläroverket å Norrmalm i Stockholm 1925. Han antogs samma år som officersaspirant vid fortifikationen och utnämndes 1926 till korpral och furir. Han blev elev vid Kungliga Krigsskolan 1926, utnämndes 1927 till fanjunkare och avlade officersexamen vid Krigsskolan 1927, varpå han utnämndes till fänrik i fortifikationen senare samma år.[2] Han gick Allmänna fortifikationskursen vid Artilleri- och ingenjörhögskolan 1930–1932[3] samt befordrades till major 1947 och till överstelöjtnant 1952.[4] Åren 1954–1963 var han stabschef hos generalintendenten och chef för Chefsexpeditionen (från 1959 Centralbyrån) vid Arméintendenturförvaltningen.[5] Han gick en kurs vid Försvarshögskolan 1955 och befordrades 1958 till överste.[4] Leijonhufvud var chef för Centralplaneringen vid Försvarets intendenturverk 1963–1966.[6][7] Han har också varit intendent vid Svenska träforskningsinstitutet.[8]

Stig Leijonhufvud var son till statistikern Sten Sperling Leijonhufvud och Anna Gustafva Maria Svensson.[2][9] Han var gift 1931–1947 med Fiken Iris Dagmar Stenkil och från 1948 med Ingrid Bæcklund.[8] Han är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.[10]

Utmärkelser

Referenser

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, version 5.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2010).
  2. ^ [a b] Elgenstierna, Gustaf (1928). Den introducerade svenska adelns ättartavlor. "4". Stockholm: P.A. Norstedt & Söners Förlag. sid. 562 .
  3. ^ Uller, Lennart B:son, red (1992). AIHS 1818–1992. Minnesskrift med anledning av Högre artilleriläroverkets, Krigshögskolans å Marieberg, Artilleri- och ingenjörhögskolans, Artilleri- och ingenjörofficersskolans, Artilleri- och ingenjörregementsofficersskolans samt (ånyo) Artilleri- och ingenjörhögskolans etthundrasjuttiofyraåriga tillvaro. Stockholm: Probus. sid. 104. ISBN 91-8718-418-4 .
  4. ^ [a b] Harnesk, Paul, red (1962). Vem är vem. Stor-Stockholm (2). Stockholm: Bokförlaget Vem är vem AB. sid. 764 .
  5. ^ Sveriges statskalender för året 1963. Uppsala. 1963. sid. 101 .
  6. ^ Sveriges statskalender för året 1966. Uppsala. 1966. sid. 96 .
  7. ^ Sveriges statskalender för året 1967. Uppsala. 1967. sid. 103 .
  8. ^ [a b] Sveriges ridderskap och adels kalender 1969. Stockholm: Riddarhusdirektionen. 1969. sid. 427 .
  9. ^ Landsarkivet i Göteborg: Undenäs kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker (C), vol. 9, uppslag 167 (digital avbildning).
  10. ^ ”Leijonhufvud, Stig Axel”. Eniac Data AB. https://www.svenskagravar.se/gravsatt/45599728. Läst 6 januari 2020. 
  11. ^ Bihang till Sveriges statskalender 1964. Kungl. Svenska riddareordnarna 1964. Uppsala. 1964. sid. 116 .
  12. ^ Bihang till Sveriges statskalender 1968. Kungl. Svenska riddareordnarna 1968. Uppsala. 1968. sid. 100 .

Media som används på denna webbplats

Stig Leijonhufvud.jpg
Grupporträtt av officerare från Arméintendenturförvaltningen. Förvaltningens sista plenum den 28 juni 1963. Från vänster till höger: Stig Leijonhufvud, Folke Diurlin, Hilding Kring, Åke Norrman, Henning Björkman, Helge Blomquist.