Stig Håkansson
| Stig Håkansson | ||
 Stig Håkansson. | ||
| Friidrott, herrar | ||
| EM | ||
|---|---|---|
| Guld | Oslo 1946 | Löpning 4 × 100 meter [1] |
| Svenska mästerskap | ||
| Silver | 1940 | 100 meter [2] |
| Guld | 1944 | 100 meter [2] |
| Silver | 1945 | 100 meter [2] |
| Guld | 1946 | 100 meter [2] |
| Guld | 1939 | Längdhopp [3] |
| Silver | 1940 | Längdhopp [3] |
| Guld | 1944 | Längdhopp [3] |
| Guld | 1945 | Längdhopp [3] |
| Curling, herrar | ||
| Svenska mästerskap | ||
| Guld | 1968 | Curling |
Stig Bror Håkansson, född 19 oktober 1918 i Hammarö församling, Värmlands län,[4] död 7 augusti 2000 i Karlstads domkyrkoförsamling,[5][1] var en svensk friidrottare (sprinter samt längdhopp).
Håkansson tog SM-guld på 100 meter 1944 och 1946 samt i längdhopp åren 1939 och 1944–1945. Han tävlade för IF Sleipner och IF Göta[1]. Han utsågs 1946 till Stor Grabb nummer 107.[1][6] I längdhopp var han statistisk världsetta 1944 då han en oktoberdag i Sigtuna hoppade 750.[7]
Vid EM i Oslo år 1946 var han med i det svenska stafettlaget som tog guld på 4 x 100 meter (de andra var Olle Laessker, Inge Nilsson och Stig Danielsson).[1]
Stig Håkansson var i slutet av 1950-talet med till att bilda curlingsektion inom Göta, som senare blev Karlstads Curlingklubb, och svarade också för bedriften att bli svensk mästare i curling, där han deltog som lead i Götas segrande lag vid de första SM-tävlingarna 1968 och blev 4:a i VM samma år i Pointe-Claire i Kanada. Laget bestod av dessutom av - fourth: Roy Berglöf, skip: Kjell Grengmark, second: Sven Carlsson. Stig Håkansson utsågs 1985–1986 till Stor Grabb (nummer 64) även i curling.
Stig Håkansson är far till Lars-Eric och Thomas Håkansson samt farfar till Patric Klaremo, före detta Håkansson, som alla var landslagsspelare i curling.[8]
Efter den aktiva friidrottskarriären engagerade sig Stig i IF Götas styrelsearbete och var huvudstyrelsens siste ordförande (1966–1971) innan bandyn (IF Göta Bandy) och friidrotten bildade självständiga föreningar.[7] Stig Håkansson är begravd på Ruds kyrkogård i Karlstad.[9]
Personliga rekord
- 100 m: 10,6 s (Karlstad 1 oktober 1944) [4]
- 200 m: 21,9 s (Slottsskogsvallen i Göteborg 17 september 1944) [10]
- Längdhopp: 7,50 m (Sigtuna 8 oktober 1944) [11]
Referenser
- ^ [a b c d e] Stora grabbars märke Arkiverad 16 juni 2015 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ [a b c d e f] Svenska Mästerskapen i friidrott 1896-2005. Trångsund: Erik Wiger/TextoGraf Förlag. 2006. ISBN 91-631-9065-6, sid 36
- ^ [a b c d e f] Svenska Mästerskapen i friidrott 1896-2005. Trångsund: Erik Wiger/TextoGraf Förlag. 2006. ISBN 91-631-9065-6, sid 40
- ^ [a b] Sverigebästa genom tiderna i friidrott. Trångsund: Bengt Holmberg/TextoGraf Förlag. 2009. ISBN 978-91-977146-3-1, sid 34
- ^ Sveriges dödbok 1860–2017
- ^ ”friidrott.se:s Stora Grabbar-sida”. Arkiverad från originalet den 31 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160331202525/http://www.friidrott.se/historik/storagrabbar.aspx. Läst 16 juli 2015.
- ^ [a b] IF Göta Karlstad
- ^ Svenska Curlingförbundet - Landslagsspelare genom tiderna
- ^ ”Håkansson, Stig”. SvenskaGravar.se. https://www.svenskagravar.se/gravsatt/36ae8394-bab3-4d0b-9475-3665f5a6ddd2. Läst 11 oktober 2023.
- ^ Sverigebästa genom tiderna i friidrott. Trångsund: Bengt Holmberg/TextoGraf Förlag. 2009. ISBN 978-91-977146-3-1, sid 68
- ^ Sverigebästa genom tiderna i friidrott. Trångsund: Bengt Holmberg/TextoGraf Förlag. 2009. ISBN 978-91-977146-3-1, sid 229
Media som används på denna webbplats
.svg)
National flag and merchant ensign of Germany from 1933 to 1935.
National flag and merchant ensign of Germany from 1933 to 1935.
.svg)
.svg)
Stig Håkansson