Steviosid

Steviosid
Strukturformel
Systematiskt namn(4R,4aS,6aR,9S,11aR,11bS)-9-{[(2S,3R,4S,5S,6R)-4,5-Dihydroxy-6-(hydroxymetyl)-3-{[(2S,3R,4S,5S,6R)-3,4,5-trihydroxy-6-(hydroxymetyl)oxan-2-yl]oxy}oxan-2-yl]oxy}-4,11b-dimetyl-8-metylidenetetradekahydro-6a,9-metanocyklohepta[a]naftalen-4-karboxylat
Övriga namnβ-D-Glukopyranosyl 13-[β-D-glukopyranosyl-(1→2)-β-D-glukopyranosyloxy]-5β,8α,9β,10α,13α-kaur-16-en-18-oat
Kemisk formelC38H60O18
Molmassa804,8722 g/mol
UtseendeVitt pulver
CAS-nummer57817-89-7
SMILESC[C@@]12CCC[C@@]([C@H]1CC[C@]34[C@H]2CC[C@](C3)(C(=C)C4)O[C@H]5[C@@H]([C@H]([C@@H]([C@H](O5)CO)O)O)O[C@H]6[C@@H]([C@H]([C@@H]([C@H](O6)CO)O)O)O)(C)C(=O)O[C@H]7[C@@H]([C@H]([C@@H]([C@H](O7)CO)O)O)O
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Steviosid (även stevioglykosider eller stevia[1]) är ett ämne som utvinns ur steviaplantans blad (sötflockel, Stevia rebaudiana). Den är en glukosid som är cirka 300 gånger sötare än rörsocker, och den huvudsakliga användningen är som sötningsmedel.[2] Dess E-nummer är E 960[1]. Bevis saknas på nytta för långsiktiga effekter på viktminskning och risker för hjärtsjukdomar.[3]

Ursprung

Steviosid är det huvudsakliga sötningsmedlet (tillsammans med rebaudiosid A) i bladen på Stevia rebaudiana, en växt med ursprung i Sydamerika.

Torkade blad, såväl som vattenhaltiga extrakt, har använts i decennier som sötningsmedel i många länder, särskilt i Latinamerika och Asien (Japan, Kina).[4]

Steviosid upptäcktes 1931 av franska kemister som gav den dess namn.[4]

Effekt

Den sötande effekten hos steviosid uppskattades vara cirka 300 gånger starkare än rörsocker.[4]

Sedan 2008 har U.S. Food and Drug Administration inte haft invändningar (2023) mot användningen av steviaextrakt och vissa renade steviosider – främst steviosid och rebaudiosid – som GRAS för säker användning som ingrediens i tillverkade livsmedel.[5]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Stevioside, 25 januari 2024.

Noter

  1. ^ [a b] Nylander, Annica; m.fl. (2014). Livsmedelskunskap 
  2. ^ Ceunen S, Geuns JM (juni 2013). ”Steviol glycosides: chemical diversity, metabolism, and function”. Journal of Natural Products 76 (6): sid. 1201–1228. doi:10.1021/np400203b. PMID 23713723. 
  3. ^ Azad MB, Abou-Setta AM, Chauhan BF, Rabbani R, Lys J, Copstein L, Mann A, Jeyaraman MM, Reid AE, Fiander M, MacKay DS, McGavock J, Wicklow B, Zarychanski R (juli 2017). ”Nonnutritive sweeteners and cardiometabolic health: a systematic review and meta-analysis of randomized controlled trials and prospective cohort studies”. CMAJ 189 (28): sid. E929–E939. doi:10.1503/cmaj.161390. PMID 28716847. 
  4. ^ [a b c] Scientific Committee on Food (17 juni 1999). ”Opinion On Stevioside as a Sweetener”. The European Commission. Arkiverad från originalet den 9 juli 2006. https://web.archive.org/web/20060709035756if_/http://ec.europa.eu:80/food/fs/sc/scf/out34_en.pdf. 
  5. ^ Perrier, Judith D.; Mihalov, Jeremy J.; Carlson, Susan J. (2018). ”FDA regulatory approach to steviol glycosides”. Food and Chemical Toxicology 122: sid. 132–142. doi:10.1016/j.fct.2018.09.062. ISSN 0278-6915. PMID 30268795. 

Externa länkar

  • Wikimedia Commons har media som rör Steviosid.
Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Stevioside.svg
Stevioside