Stereo 8
Stereo 8, på engelska även kallat 8 track, var ett analogt, magnetiskt lagringsmedium för ljud. Stereo 8 utvecklades av ett konsortium under ledning av Bill Lear. Formatet introducerades 1964, och infördes i Fordbilar 1965.[1] Formatet var populärt från mitten av 1960-talet fram till slutet av 1970-talet, framförallt i USA. Formatet hade åtta ljudkanaler, vilket normalt gav fyra stereospår. Med ett knapptryck kunde man hoppa mellan dessa fyra spår och växla låtar.
Stereo 8 hade liksom kompaktkassetten ett magnetband inneslutet i en kassett, men till skillnad från kompaktkassetten gick Stereo 8 i en oändlig slinga där bandet drogs ut från insidan och lindades upp på utsidan av bandspolen. På grund av denna konstruktion kunde banden inte spolas, utan enda navigeringsmöjligheten var att byta spår, vilket gav en omedelbar förflyttning i inspelningen på en fjärdedel av hela dess längd.
Förinspelade band hade, för att rymma ett normalt LP-album, en speltid på cirka 46 minuter där innehållet arrangerades för att om möjligt passas in i 4 grupper om 11,5 minuter. Om detta inte lät sig göras kunde låtar behöva delas upp över två spår (med ett mindre "hack" vid uppspelning), låtordningen kunde ändras, en kortare låt kunde upprepas, eller så fick spåret innehålla en kortare tyst del. I några fall (bland annat The Who:s Quadrophenia) kunde stereo-8-kassetten arrangeras på exakt samma sätt som vinylskivan.
Stereo 8 använde ett 6,35 mm (1/4 in) brett magnetband med bandhastigheten 33⁄4 in/sekund (9,53 cm/s) vilket gjorde att kassettens storlek blev större jämfört med kompaktkassetten, där magnetbandets bredd var 0,15 in (3,81 mm) och bandhastigheten var 17⁄8 in/sekund (4,76 cm/s).
Under en kortare period på 1970-talet fanns det även Stereo-8-band med fyra ljudkanaler för dåtidens surroundljud, kallad Quadrofoni. Kassetterna kallades då för Quad-8.
Fleetwood Macs Greatest Hits, som utkom den 22 november 1988, anses vara ett bland de sista albumen att släppas kommersiellt på Stereo 8-formatet.[2]
Källor
Fotnoter
- ^ ”Stereo 8 fyller 45”. Classicmotor. 16 september 2010. http://www.classicmotor.se/artiklar/artiklar/20100916/stereo-8-fyller-45. Läst 20 juni 2015.
- ^ ”The 1980's: Record Club Only” (på engelska). 8 Track Heaven. http://www.8trackheaven.com/archive/80s.html. Läst 20 juni 2015.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Stereo 8.
| |||||||||||
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: User Isis on en.wikipedia, Licens: CC BY-SA 3.0
photo of inside of 8-track tape cartridge
- Note: below text copied from en:Talk:8-track cartridge:
I've opened up one of my 8-track cartridges and will be posting a picture of its internal mechanism to replace the closed one I put there in the meantime, but it's going to show there's ONLY ONE REEL in the cartridge, so the article is wrong. Whoever wrote it must have been working from a written description, because anyone who's ever taken one apart to fix a broken tape knows there's only one reel, and the tape comes off the bottom and winds back on the top, and the tracks are next to each other on the single tape on the single reel. So will someone please rewrite the article, so when I put the picture there we won't look stupid? -- isis 20:37 Oct 21, 2002 (UTC)
From this info, the image is apparently original to Isis for Wikipedia, so I am tagging it as GFDL. -- Infrogmation 18:11, 22 Dec 2004 (UTC)