Stephano

Stephano
Stephano - Uranus moon.jpg
Upptäcktsbild av Stephano (inom cirkeln).
Upptäckt
UpptäckareJohn J. Kavelaars
Brett J. Gladman
Matthew J. Holman
Jean-Marc Petit
Hans Scholl
Upptäcktsdatum18 juli 1999
Beteckningar
AlternativnamnUranus XX (20)
S/1999 U 2
Uppkallad efterStephano
Omloppsbana[1][2]
Epok: 1 januari 2000
Banmedelradie8007400 km
Excentricitet0,2248
Siderisk omloppstid677,47 d
Medelanomali270,163°
Inklination143,819° (till ekliptikan)
Longitud för uppstigande nod191,411°
Medelrörelse0,5313866°/d
Periapsisargument14,956°
Måne tillUranus
Propra banelement[1][2]
Periapsisprecession5484,23 a
Precession för uppstigande nod5182,2 a
Fysikaliska data
Medelradie16 km[3][4]
Area≈ 3000 km² (uppskattat)
Volym≈ 20000 km³ (uppskattat)
Massa≈ 2,2 × 1016 kg (uppskattat)
Medeldensitet1,5 g/cm³[3][4]
Ytgravitation (ekvatorn)≈ 0,0041 m/s² (uppskattat)
Flykthastighet≈ 0,013 km/s (uppskattat)
GM0,0017 km³/s²[3][4]
Albedo0,04[3][4]
Temperatur≈ 65 K (uppskattat)
Skenbar magnitud24,1 R[3][4]
Hitta fler artiklar om astronomi med

Stephano är en retrograd irreguljär måne till Uranus. Den upptäcktes av Brett J. Gladman et al. år 1999 och fick den tillfälliga beteckningen S/1999 U 2. Den är också betecknad Uranus XX.[5][6][7][8][9]

Stephano fick sitt officiella namn i augusti 2000, efter Stephano i William Shakespeares pjäs Stormen.[10]

Banparametrarna antyder att den kan tillhöra samma dynamiska kluster som Caliban, vilket antyder ett gemensamt ursprung.[11]

Källor

  1. ^ [a b] ”Planetary Satellite Mean Orbital Parameters” (på engelska). JPL/NASA. 23 augusti 2013. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_elem. Läst 10 juni 2015. 
  2. ^ [a b] Brozovic, M. och Jacobson, R. A. (2009) ”The Orbits of the Outer Uranian Satellites”, Astronomical Journal 137, 3834.
  3. ^ [a b c d e] ”Planetary Satellite Physical Parameters” (på engelska). JPL/NASA. 19 februari 2015. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_phys_par. Läst 10 juni 2015. 
  4. ^ [a b c d e] Sheppard, S. S., Jewitt, D., Kleyna, J. 2005. ”An Ultradeep Survey for Irregular Satellites of Uranus: Limits to Completeness”, Astronomical Journal 129, 518-525.
  5. ^ Gladman, B. J.; Kavelaars, J. J.; Holman, M. J., Petit, J.-M.; Scholl, H.; Nicholson, P. D.; and Burns, J. A.; The Discovery of Uranus XIX, XX, and XXI, Icarus, 147 (2000), pp. 320–324
  6. ^ Marsden, Brian G.; Probable New Satellites of Uranus, IAUC 7230, 1999 July 27
  7. ^ Marsden, Brian G.; Probable New Satellites of Uranus, IAUC 7248, 1999 September 4
  8. ^ Marsden, Brian G.; S/1999 U 1, S/1999 U 2 and S/1999 U 3, IAUC 7385, 2000 March 24
  9. ^ Marsden, Brian G.; S/1999 U 2, IAUC 7473, 2000 August 5
  10. ^ Marsden, Brian G.; Satellites of Uranus, IAUC 7479, 2000 August 21
  11. ^ Grav, Tommy; Holman, Matthew J.; Gladman, Brett J.; and Aksnes, Kaare; Photometric survey of the irregular satellites,Icarus, 166 (2003), pp. 33-45.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Stephano - Uranus moon.jpg
Författare/Upphovsman: Brett J. Gladman/Observatoire de la Cote d'Azur, Licens: CC BY-SA 2.0
Photograph of Stephano, a moon of Uranus.