Stentrast

Stentrast Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Adult hane
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Tättingar Passeriformes
Familj	Flugsnappare (se text) Muscicapidae
Släkte	Stentrastar Monticola
Art	Stentrast M. saxatilis
Vetenskapligt namn
§ Monticola saxatilis
Auktor	Linnaeus, 1766
Utbredning
(c) IUCN Red List of Threatened Species, species assessors and the authors of the spatial data., CC BY-SA 3.0

Stentrast^[2] (Monticola saxatilis) är en bergslevande tätting som häckar i södra Europa och nordvästra Afrika.^[3] Tidigare placerades den som namnet avslöjar i familjen trastar, men studier har visat att den hör hemma bland flugsnapparna (Muscicapidae). Arten påträffas sällsynt norr om utbredningsområdet, däribland med fem fynd i Sverige. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Stentrasten är en medelstor (17–20 cm) kompakt trastliknande fågel med kort stjärt. I adult sommardräkt är hanen omisskännlig med sitt gråblå huvud, roströda bröst, undersida och yttre stjärtfjädrar, mörka vingar och vita rygg. Honor och subadulta är mindre slående, med brunvattrad översida och ljusorange vattrad undersida. I flykten ser man på båda könen det mörkbruna mittenpartiet av stjärten som flankeras av de roströda yttre stjärtfjädrarna.

Hanens sång består av en klar, vemodig och melodisk strof som ofta faller i tonhöjd, påminnande om rödvingetrast och koltrast på håll. Den utförs ibland i dalande och mot slutet glidande sångflykt. Bland övriga läten hörs gnissliga "viiht" och smackande "tjack".

Stentrasten häckar i södra Europa och nordvästra Afrika, österut genom Centralasien till norra Kina. Den är en flyttfågel vars hela världspopulation övervintrar i Afrika söder om Sahara. Den är en ovanlig gäst i norra Europa.

Det har observerats fem stentrastar i Sverige. Den första var en juvenil hane som upptäcktes död den 22 november 1954 på Samrealskolans gård i Filipstad i Värmland. Den första levande fågeln sågs i oktober 1988 vid Torneträsk i Abisko, Lappland. Därefter har den setts i juli 1998 i Altersbruk i Piteå, Norrbotten, i tre dagar i maj 1999 i Agunnaryd i Småland samt i slutet av maj 2005 på Utlängan i Blekinge.^[4]

Stentrastarna ansågs fram tills nyligen liksom bland andra stenskvättor, rödstjärtar och buskskvättor vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.^[5][6]

Stentrasten häckar på branta klippiga sluttningar i torra områden, oftast på en höjd av minst 1 500 meter. Den bygger sitt bo i klippskrevor och håligheter i berg och lägger mellan fyra och fem ägg. Den är en allätare som har en diet av främst insekter och bär.

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av igenväxning och habitatförstörelse, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).^[1] I Europa tros det häcka knappt 90 000 till 283 000 par.^[1] Europa antas utgöra 20 % av artens utbredningsområde, varför världspopulationen mycket preliminärt kan uppskattas till mellan knappt en miljon och 2,8 miljoner vuxna individer.^[1]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Rufous-tailed Rock-thrush, tidigare version.

• Clement, P., & Hathway, R. (2000). Thrushes Helm Identification Guides, London ISBN 0-7136-3940-7
• Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 296. ISBN 978-91-7424-039-9 

• Wikimedia Commons har media som rör stentrast.
  Bilder & media
• Wikispecies har information om stentrast.
  Artförteckning
• Bilder och filmer på Internet Bird Collection
• Läten på xeno-canto.org