Stenkilska ätten

Kor med kungagrav i Vreta klosters kyrka som tillkom genom denna dynastis försorg.

Stenkilska ätten är ett sentida namn på den kungaätt som regerade över Sverige från omkring 1060 till 1120-talet.

Den har fått sitt namn från sin förste kung, Stenkil, som enligt västgötalagens kungalängd härstammade från Västergötland, som troligen var ingift i den gamla kungaätten som dog ut ca 1060. Stenkil dog 1066 och vår kunskap om de följande två decennierna är mycket osäker och knapphändig. Omedelbart efter hans död ska inbördesstrider ha brutit ut mellan två tronpretendenter som båda hette Erik, den ene kan eventuellt ha varit Stenkils son. Ibland utpekas också Håkan Röde som Stenkils son. Säkert är att Stenkil var far till kungarna Halsten och Inge den äldre. Halsten var i sin tur far till kungarna Fillip och Inge den yngre. När den senare dog utslockande den Stenkilska ätten på svärdssidan.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Emund den gamle
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Stenkil
 
Emundsdotter
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Halsten
 
 

Inge den äldre
 
Helena
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Filip av Sverige
 

Inge den yngre
 
Kristina
gm storhertig Mstislav I av Kiev
 
Ragvald
möjligen Ragnvald Knaphövde
 
Margareta Fredkulla
gm. Magnus Barfot av Norge
Katarina, gm Björn Järnsida av Danmark
dotter Kristina gm Erik den helige

Det är inte osannolikt att samtliga kungar under 1100-talet på ett eller annat sätt var besläktade med den Stenkilska ätten. De förbindelser som är kända gick via Inge den äldres barn (tre döttrar och en son vid namn Margareta Fredkulla, Katarina, Kristina och Ragvald). Margaretas son Magnus Nilsson gjorde på 1120-talet anspråk på den svenska tronen och lyckades bli vald till kung av västgötarna. Katarina blev svärmor till Erik den helige som var stamfar för den Erikska ätten. Ragvald blev morfar till den danske prinsen Magnus Henriksson som gjorde anspråk på Sveriges tron omkring 1160 och dödade både Sverker den äldre och Erik den helige. Någon nära koppling mellan den Stenkilska ätten och den Sverkerska ätten är inte känd men Kristina Ingesdotter blev mormorsmor till Karl Sverkerssons gemål.

Företrädare:
Erik Segersälls ätt
Sveriges kungahus
10601125
Efterträdare:
Sverkerska ätten


Media som används på denna webbplats

Great coat of arms of Sweden.svg
Stora riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
Margrave's coronet.png
Författare/Upphovsman: Tomasz Steifer, Gdansk, Licens: CC BY-SA 3.0
Margrave's coronet
Vreta kloster Triumph crucifix.jpg
Författare/Upphovsman: Håkan Svensson Xauxa, Licens: CC BY 2.5
Triumph crucifix, Vreta klosters kyrka, Diocese of Linköping, Sweden