Stenbräckeväxter
Stenbräckeväxter | |
Arons skägg (Saxifraga stolonifera) | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Växter Plantae |
Division | Fröväxter Spermatophyta |
Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
Ordning | Stenbräckeordningen Saxifragales |
Familj | Stenbräckeväxter Saxifragaceae |
Vetenskapligt namn | |
§ Saxifragaceae | |
Auktor | Juss., 1789 |
Typsläkte | |
Bräckesläktet (Saxifraga) | |
Släkten | |
| |
Stjärnbräcka Saxifraga stellaris med delvis hopväxta fruktblad men fria stift. | |
Hitta fler artiklar om växter med Växtindex |
Stenbräckeväxter (Saxifragaceae) är en familj trikolpater i blomväxterna. Arterna är oftast fleråriga, men det finns ettåriga. Det finns cirka 550 arter fördelade på cirka 30 släkten.[1] Familjen har varit utsatt för mycket debatt och omorganisation de senaste decennierna. Stenbräckeväxter har en nordlig utbredning och många arter finns i fjällen och runt Arktis.
Blommorna är tvåkönade eller enkönade, och radiärsymmetriska (aktinomorfa) eller zygomorfa. Hyllet har 4–5 fria kronblad och är undersittande eller översittande, 3–10 ståndare och 2 fruktblad (karpeller), som är antingen fria eller delvis eller ända till de fria stiften sammanvuxna. Fruktämnet är oftast tvårummigt, mera sällan en- eller femrummigt. Frukten är en mångfröig sprick- eller baljkapsel (när fruktbladen är fria). De omkring 550 arter som hör till familjen är örter (oftast) eller vedväxter med blad i spiral eller rosett. Blomställningen är toppställd för det mesta.
Familjen omfattar omkring trettiotalet släkten. I Den nya nordiska floran är den representerad av släktena bräckesläktet (Saxifraga) och gullpudror (Chrysosplenium).[2] Familjen är inte ekonomiskt viktig, men många arter odlas som prydnadsväxter.
Några arter som växer i Norden eller odlas i Norden
- Arons skägg (Saxifraga stolifera)
- Blodalunrot (Heuchera sanguinea)
- Fjällbrud (Saxifraga cotyledon)
- Fjällbräcka (Saxifraga nivalis)
- Groddbräcka (Saxifraga foliolosa)
- Grusbräcka (Saxifraga tridactylites)
- Gullbräcka (Saxifraga aizoides)
- Gullpudra (Chrysosplenium alternifolium)
- Hjärtbergenia (Bergenia cordifolia)
- Klippbräcka (Saxifraga adscendens)
- Knoppbräcka (Saxifraga cernua)
- Kustgullpudra (Chrysosplenium oppositifolium)
- Mandelblomma (Saxifraga granulata)
- Myrbräcka (Saxifraga hirculus)
- Polargullpudra (Chrysosplenium tetrandum)
- Purpurbräcka (Saxifraga oppositifolia)
- Silverbräcka (Saxifraga paniculata)
- Snöbräcka (Saxifraga rivularis)
- Stjärnbräcka (Saxifraga stellaris)
- Styvbräcka (Saxifraga hieracifolia)
Referenser
Noter
- ^ Botanik. Systematik Evolution Mångfald. Marie Widén, Björn Widén (red) ISBN 978-91-44-04304-3
- ^ Mossberg & Stenberg 2003.
Källor
- Den virtuella floran
- Saxifragaceæ i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)
- Mossberg, Bo; Stenberg Lennart (2003). Den nya nordiska floran. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 9064850. ISBN 91-46-17584-9 (inb.)
- Widén Marie, Widén Björn, red (2008). Botanik: systematik, evolution, mångfald (1. uppl.). Lund: Studentlitteratur. Libris 11110237. ISBN 978-91-44-04304-3 (inb.)
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: KENPEI, Licens: CC-BY-SA-3.0
Saxifraga stolonifera
Författare/Upphovsman: Fritz Geller-Grimm, Licens: CC BY-SA 3.0
Saxifraga stellaris, mid-station of Aiguille du Midi, Haute-Savoie, France