Sten Sture den yngre

Sten Sture den yngre
Samtida relief av Sten Sture vid altaret i Västerås domkyrka.
Sten Sture den yngres död på Mälarens is, målning av Carl Gustaf Hellqvist (1880)
Regeringstid23 juli 1512–3 februari 1520
(7 år och 195 dagar)
FöreträdareErik Trolle
EfterträdareKristian II (kung av Sverige)
GemålKristina Nilsdotter (Gyllenstierna)
BarnNils
Iliana
Magdalena
Svante
Anna
Gustav
ÄttNatt och Dag
FarSvante Nilsson
MorIliana Erengielsdotter
FöddOmkring 1492, 1493 eller 1494
ReligionRomersk-katolska kyrkan
Död3 februari 1520
På Mälarens is på väg till Stockholm
BegravdStockholm
Sten Sture den yngres gravmonument vid Katarina kyrka i Stockholm[1].

Adelsätten Natt och Dags vapensköld: 'Delad i guld och blått. Hjälm: Sex påfågelfjädrar mellan två fänikor.

Sten Sture den yngre, Sten Svantesson Sture, född 1492 eller 1493, död 3 februari 1520, var en svensk riddare och Sveriges riksföreståndare 1512–1520. Han var son till Svante Nilsson Natt och Dag och Iliana Gädda.

Biografi

Som son till en av rikets stormän (av frälseätten Natt och Dag, närmare bestämt dess förgrening Yngre Stureätten) blev den sexårige gossen Sten dubbad till riddare av unionskungen Hans (son till Kristian I) vid dennes kröning i Stockholm 1497. Efter att fadern Svante Nilsson Natt och Dag blivit riksföreståndare 1503 ledde tonåringen Sten med framgång militära uppdrag i faderns kamp mot kung Hans. År 1510 utnämndes han till riksråd och slottsherre på Örebro slott. Vid faderns död i januari 1512 satte han sig i besittning av dennes slottslän och vann allmogen på sin sida. Härigenom kunde han manövrera ut den av rådet utsedde riksföreståndaren – Erik Trolle. Trots Sten Stures ställning som herre på många slott säger sägnen att hans absoluta favorittillhåll ändå var det då anspråkslösa Eksjöhovgårds slott vid Sävsjö i nuvarande Sävsjö kommun, Småland. Sten Sture använde byggnaden som jakt- och viloslott under hela sin korta levnad (27 år), även som regent.

Sten Svantesson Natt och Dag antog namnet Sture, som hans farfar hade lagt till efter sin mor, och eftersträvade den tidigare förda politiken av Sturepartiet, en allians av allmoge, bergsmän och borgare mot rådsaristokratin. Han visade samma kraftfullhet som Sten Sture den äldre men inte samma smidighet. När Erik Trolles son Gustav Trolle 1515 utnämndes till ärkebiskop fick unionspartiet i Sverige en stark ledare. Redan 1516 kom det till öppna strider och ärkebiskopen belägrades i sin fästning Almarestäket. En dansk undsättningsstyrka slogs tillbaka 1517 och ärkebiskopen tvingades att kapitulera. Sten Sture lät avsätta ärkebiskopen (något som varken påven eller Trolle själv godtog), och tog initiativet till riksdagsbeslutet om Stäkets rivning. Det var under sigillet på detta beslut Hans Brask ska ha fäst en liten lapp med meddelandet "härtill är jag nödd och tvungen". För detta blev Sten Svantesson och hans anhängare bannlysta av påven. Behandlingen av Gustav Trolle och hans borg användes senare som motiv till Stockholms blodbad.

Följande år, 1518, ledde unionskungen Kristian II själv invasionsstyrkan som landsteg utanför Stockholm men besegrades i slaget vid Brännkyrka. Kristian uppgav sig nu vilja förhandla med Sten Sture om fred och försoning och bad honom att komma ombord på hans skepp. Sten Stures vänner förutspådde dock att han inte skulle överleva mötet med Kristian, och han lät sig varnas.[2] Då meddelade Kristian att han istället skulle komma till Stockholm för att förhandla. Men som en säkerhetsåtgärd ville han ha sex framstående svenska män som gisslan ombord på den danska flottan. Det innebar att dessa herrar skulle stanna hos danskarna under Kristians besök i Stockholm för att försäkra sig om att inget ont skulle hända kungen. Svenskarna gick med på Kristians önskan, eftersom det var en vanlig praxis vid sådana förhandlingar. Men när kungen väl hade de sex herrarna ombord på sitt skepp tog han dem som fångar och seglade tillbaka till Danmark. Bland fångarna fanns Hemming Gadh och Gustav Eriksson Vasa.[2]

Kristian var fast besluten att återvända med en stor här för att kuva Sverige. Han påbörjade omfattande rustningar och samlade in pengar från olika håll. Han ansträngde Danmarks krafter till det yttersta. Som en följd av detta lyckades han få ihop en så pass stor och vältränad armé att segern var närmast garanterad.[3] Styrkan inkluderade krigare från nästan alla delar av Europa, men den mest fruktade gruppen var en grupp fredlösa brottslingar från Skottland. De hade fått löfte om amnesti från sin regering om de ställde upp i den danska kungens tjänst. Dessutom lyckades Kristian övertala påven att utdela en bannlysning över Sverige på grund av avsättningen av ärkebiskopen Trolle. Påven gav Kristian i uppdrag att verkställa straffet för detta.[3]

Den nya danska invasionen skedde landvägen och i större stil i januari 1520. Under befäl av Otto Krumpen trängde de över gränsen och in i Västergötland, där Sten Sture ställt upp 10 000 man vid norra stranden av sjön Åsunden. Den 19 januari möttes härarna i slaget på Åsundens is vid Bogesund. Tidigt i slaget sårade ett kanonskott Sten Sture svårt; det ena knäet krossades. Förvirring utbröt och den svenska armén flydde.

Efter en tid samlade de sig åter i Tivedens skogar och skyddade sig bakom kraftiga bråtar, ett slags vallar av stora träd. Trots detta trängde fienden också fram här. Från Tiveden öppnades vägen till Stockholm genom de bördiga slätterna där danskarna enkelt kunde skaffa försörjning.[4] Sten Sture hade drabbats hårt av olyckan. Nyligen hade han fylld av hopp och ungdomligt mod stått i spetsen för en imponerande armé. Nu hade hans soldater skingrats eller blivit nedhuggna i striden.[4]

Den skadade Sten Sture kördes med släde till Strängnäs men dog den 3 februari på Mälarens is under transporten hem till Stockholm. Utan hans ledning bröt det svenska försvaret samman och Otto Krumpen lyckades tränga fram till Stockholm, där endast slottet höll stånd under ledning av Sten Stures änka, Kristina.

Ett utsnitt från Blodbadsplanschen visar hur man i bakgrunden gräver upp Sten Stures kista.

I samband med Stockholms blodbad grävdes hans lik upp för att brännas tillsammans med liken av de andra dömda och avrättade personerna. En gravsten har rests på Katarina kyrkogård på Södermalm.

Familj

Gift 16 november 1511 i Stockholm med Kristina Nilsdotter (Gyllenstierna) (1494–1559)

Barn
  1. Nils Sture (1512–1528)
  2. Iliana Sture (1514–1521)
  3. Magdalena Sture (1516–1521)
  4. Svante Sture den yngre (1517–1567)
  5. Anna Sture (1518–1521)
  6. Gustav Sture (1519–1520)

Antavla

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Bo Stensson (Natt och Dag)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nils Bosson (Sture)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Katarina Svensdotter (Sture)
 
 
 
 
 
 
 
 
Svante Nilsson (Sture)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Karl Tordsson (Bonde)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Birgitta Karlsdotter (Bonde)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Cecilia Bosdotter (Djure)
 
 
 
Sten Sture den yngre
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Karl Nilsson (Gädda)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Erengisle Gädda
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Okänt förnamn Karlsdotter Öra
 
 
 
 
 
 
 
 
Iliana Erengielsdotter (Gädda)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Simon Petersson (Körning)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Bengta Simonsdotter (Körning)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Beata Algotsdotter (Bydelsbak)
 
 
 


Referenser

Fotnoter

  1. ^ Katarina kyrkogård Sten Sture d.y. hos Kulturgravar
  2. ^ [a b] Carl Grimberg. ”526 (Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/1/0528.html. Läst 13 augusti 2023. 
  3. ^ [a b] Carl Grimberg. ”527 (Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/1/0529.html. Läst 13 augusti 2023. 
  4. ^ [a b] Carl Grimberg. ”528 (Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/1/0530.html. Läst 13 augusti 2023. 

Vidare läsning

  • Ericson Wolke, Lars (2023). Sten Sture den yngre: en biografi. Lund: Historiska media. Libris t9bqj8s3r1hlsdjr. ISBN 9789177899280 

Externa länkar

Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Great coat of arms of Sweden.svg
Stora riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”
Blodbadstavlan scen 4.jpg
Blodbadstavlans serierutor, scen 4
Katarina. Sten Sture.JPG
Foto av Sten Sture dy gravvård på Katarina kyrkogård i Stockholm
COA family se Natt och Dag.svg
Författare/Upphovsman: unknown, Licens: CC BY-SA 3.0
Stein Sture II Regent of Sweden relief 2009 West Aros (crop).jpg
Swedish regent Sten Sture the Younger depicted in a contemporary altar sculpture at West Aros (Västerås) Cathedral, as released by image creator Ristesson
Place: West Aros, Sweden