Stellan Bojerud

Stellan Bojerud

Stellan Bojerud 2010.
Mandatperiod
2010–2011 (ersättare)[1]
ValkretsSkåne läns södra[2]
Mandatperiod
2012–2014[3]
ValkretsDalarnas län[4]
Uppdrag i riksdagen
Tidigare uppdrag[5]
ordinarie ledamot
tjänstgörande ersättare
ledamot i utrikesutskottet (2010–2011)
suppleant i försvarsutskottet
suppleant i sammansatta utrikes- och försvarsutskottet
suppleant i skatteutskottet
Född5 augusti 1944
Danderyd
Död19 juli 2015 (70 år)
Politiskt partiSverigedemokraterna (sedan 2009)
Moderaterna (före 2009)
Centerpartiet
Yrkeofficer
MakaManora Kjellin-Bojerud
Militärtjänst
I tjänst förSverige
Försvarsgrenarmén
Gradöverstelöjtnant

Rolf Stellan Arno Bojerud, född 5 augusti 1944 i Danderyd,[6] död 19 juli 2015 i Sundbyberg,[7][5] var en svensk politiker (sverigedemokrat, tidigare moderat respektive centerpartist), arméofficer med överstelöjtnants grad och tillika militärhistoriker.[8] Han var riksdagsledamot 2010–2011 (tjänstgörande ersättare) och 2012–2014 (ordinarie ledamot), för Skåne läns södra valkrets (2010–2011)[2] respektive Dalarnas läns valkrets (2012–2014).[4][5]

Biografi

Stellan Bojerud var son till stadsrevisorn Rolf Bojerud och dennes hustru Magda (född Sandwall), som var handarbetslärarinna. Under delar av sin uppväxt bodde han i Ängelsberg, Boden, Jämshög och Olofström, men huvudsakligen i Sundbyberg, där han tog studentexamen 1963.

Militär karriär

Bojerud blev officer i signaltrupperna 1966, men övergick 1967 till att vara socialtjänsteman, och blev därefter sjukhusintendent 1972 och personalchef vid Storstockholms bevaknings AB 1974. Han befordrades till löjtnant i reserven 1971 och kapten 1974. År 1977 återkom han till aktiv tjänst som kapten vid Svea livgarde (I 1) och blev 1983 major. Från 1985 till 1993 var han forskare vid Militärhistoriska avdelningen vid Militärhögskolan, senare Försvarshögskolan (FHS). År 1990 befordrades han till överstelöjtnant och 1993 blev han chef för territorialförsvarssektionen vid Stockholms försvarsområde (Fo 44).[9] Från 1999 till 2002 var han huvudlärare i militärhistoria och chef för Krigshistoriska avdelningen vid FHS och stannade vid FHS till sin pensionering 2003.

Från 2002 till 2003 hade Bojerud – som talade flytande nederländska – till uppgift att utreda hur Nederländerna övergick från värnpliktsförsvar till försvar baserat på fast anställd personal samt anpassningen till nätverksbaserat försvar.

Som historiker fokuserade Bojerud främst på 1800-talets militärhistoria, spanska inbördeskriget 1936–1939 samt marinhistoria 1900–1945.

Författarskap

Han var också en flitig debattör i militära och säkerhetspolitiska frågor. Han var en av författarna bakom pseudonymen Harry Winter och böckerna Operation Garbo I–III, Narva och Poltava, som skildrar en sovjetisk invasion av Sverige och svenska fredsbevarande insatser utomlands.[10]

Kommentator och sakkunnig

Under Gulfkriget (1991) var Stellan Bojerud verksam som kommentator i radio och TV samt militär skribent i Svenska Dagbladet.

I egenskap av militärhistoriker medverkade Stellan Bojerud hösten 1999 i Sveriges Televisions program Dokument inifråns reportage En spionhistoria utan slut av Tomas Bresky om den spiondömde Hugo Gjersvold. År 2000 medverkade han även i ett program i Sveriges Radio P1 om Vietnamkriget.

Bojerud var på initiativ av förre överbefälhavaren Owe Wiktorin ansvarig för en utredning av antalet uttalade eller misstänkta nazister inom den svenska officerskåren under andra världskriget, vilken visade på ett lågt sådant, något som motsäger uppgifter från bland andra Tobias Hübinette.[11] Han var också delaktig i försvarets utbildningsinsats mot nazism, rasism och främlingsfientlighet.[12]

Politisk karriär

Bojerud var länge aktiv inom Moderata samlingspartiet, som han representerade i kommunfullmäktige i Sundbybergs kommun under 20 års tid. Innan dess satt han nio år i kommunfullmäktige för Centerpartiet. Bland annat var han vice ordförande i kommunfullmäktige och nämndeman i Svea hovrätt. Han blev även vald till ersättare för moderaterna i Sveriges riksdag i riksdagsvalet 1994, men kom inte att tjänstgöra.

År 2009 anslöt han sig dock till Sverigedemokraterna och angav utnämningen av Sten Tolgfors till försvarsminister och den förda försvarspolitiken under regeringen Reinfeldt som den utlösande faktorn till att han lämnade moderaterna.[13] Under Sverigedemokraternas landsdagar i Ljungbyhed i Skåne i oktober 2009 valdes Bojerud till suppleant i partistyrelsen för perioden 2009–2011.[14][15] Han var även medlem i Sverigedemokraternas försvarspolitiska utskott och partiets säkerhetspolitiska råd.

Från 2010 var Bojerud gruppledare för Sverigedemokraterna i Sundbybergs kommunfullmäktige.

Riksdagsledamot

I riksdagsvalet 2010 kandiderade Bojerud på plats nummer 22 på Sverigedemokraternas kandidatlista[16] och blev ersättare.[17] Bojerud var tjänstgörande ersättare för Julia Kronlid under perioden 12 oktober 2010–17 april 2011.[1] Sedan William Petzäll avlidit utsågs Bojerud från och med 4 september 2012 till ny ordinarie riksdagsledamot,[3] för Dalarnas läns valkrets.[4]

I riksdagen var Bojerud ledamot i utrikesutskottet 2010–2011. Han var även suppleant i försvarsutskottet 2012–2014 och skatteutskottet 2013–2014.[5]

Han ställde inte upp för omval i riksdagsvalet 2014.[18]

Övriga uppdrag

Bojerud invaldes 1985 som ledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet[19] och 1991 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien. Han var redaktör för Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift 1992–1993.[20] Han var också ledamot på livstid av United States Naval Institute. Dessutom var han officier dans l’Ordre des Palmes Académiques (Frankrike). Vidare har han varit timarvoderad universitetslektor i Stockholm och Uppsala samt verkställande ledamot i styrelsen för Svea livgardes musikkår.

Familj

Stellan Bojerud var far till Fredrik Bojerud.

Stellan Bojerud är gravsatt i minneslunden på Sundbybergs begravningsplats.[21]

Publikationer i urval

  • Ivor Thord-Gray – Soldat under 13 fanor, Sivart förlag, 2008
  • Livstidslögnen, Sivart förlag, 2008. (Om Fritiof Enbom)
  • Nazismen i Sverige 1924–1945, Sivart förlag, 2010

Referenser

  1. ^ [a b] Bojerud var tjänstgörande ersättare för Julia Kronlid under perioden 12 oktober 2010–17 april 2011. Detta framgår av Sveriges riksdags protokoll 2010/11:4 (§ 9) och 2010/11:88 (§ 2).
  2. ^ [a b] Bojerud var tjänstgörande ersättare för Julia Kronlid, som var invald som ordinarie ledamot av Sveriges riksdag för Skåne läns södra valkrets. Kronlids valkrets framgår av Sveriges riksdags protokoll 2010/11:1 (§ 2).].
  3. ^ [a b] Bojerud utsågs till ny ordinarie riksdagsledamot från och med 4 september 2012 sedan William Petzäll avlidit. Detta framgår av Sveriges riksdags protokoll 2011/12:139 (§ 2).
  4. ^ [a b c] Bojerud utsågs till ny ordinarie riksdagsledamot sedan William Petzäll, invald som ordinarie ledamot av Sveriges riksdag för Dalarnas läns valkrets, avlidit. Petzälls valkrets framgår av Sveriges riksdags protokoll 2010/11:1 (§ 2).
  5. ^ [a b c d] ”Stellan Bojerud (SD)”. Sveriges riksdag. https://www.riksdagen.se/sv/ledamoter-partier/ledamot/Stellan-Bojerud_66c50e37-05a5-4d22-8b9f-4807ab7e19b6/. Läst 21 juni 2022. 
  6. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
  7. ^ Sveriges dödbok 1830–2020, Version 8.01, Sveriges Släktforskarförbund: Bojerud, Rolf Stellan Arno
  8. ^ ”Stellan Bojerud”. Sivart förlag. http://www.sivart.se/f/02/stellanbojerud.html. Läst 5 april 2009. 
  9. ^ Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien: Svenska krigsmanna sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien : biografisk matrikel med porträttgalleri 1796-1995. Stockholm: Akad. sid. 204. Libris 7451162. ISBN 91-630-4181-2 (inb.) 
  10. ^ Timbro Förlag (26 augusti 2009). ”Operation Garbo, dikt och verklighet - då och nu”. Expressen. Arkiverad från originalet den 29 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100829004204/http://www.timbro.se/innehall/?ev=%5Bfullsatt%5D-operation-garbo. 
  11. ^ ”Nazistiska officerare under världskriget kartlagda” (på svenska). Tidningarnas Telegrambyrå. 9 juni 2000. Läst 9 september 2009. 
  12. ^ SD-toppen hyllar nazisters insatser i strid - Riksdagsmannen Stellan Bojerud (SD) uttalade sig under eget namn på hatsajt
  13. ^ Hansson, Tommy (7 september 2009). ”Stellan Bojerud ansluter sig till SD”. SD-Kuriren. Arkiverad från originalet den 12 oktober 2009. https://web.archive.org/web/20091012171323/http://www.sdkuriren.se/blog/index.php/partiet/2009/09/07/stellan_bojerud_ansluter_sig_till_sd. Läst 8 september 2009. 
  14. ^ Presentation av Sverigedemokraternas partistyrelse på www.sverigedemokraterna.se Arkiverad 2 oktober 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  15. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 24 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110724090444/http://www.sverigedemokraterna.net/LD2009PRESS/vb.pdf. Läst 25 oktober 2009. 
  16. ^ ”Förslag till Sverigedemokratisk riksdagslista presenterat”. Pressmeddelande via Mynewsdesk. Sverigedemokraterna. 15 mars 2010. http://www.mynewsdesk.com/se/sverigedemokraterna/pressreleases/foerslag-till-sverigedemokratisk-riksdagslista-presenterat-383677. Läst 27 februari 2015. 
  17. ^ Riksdagens protokoll 2010/11:1 Måndagen den 4 oktober (§ 2), Sveriges riksdag. Läst 21 juni 2022.
  18. ^ ”SD-politikern Stellan Bojerud död”. Aftonbladet. 20 juli 2015. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/21bjoq/sd-politikern-stellan-bojerud-dod. Läst 27 januari 2023. 
  19. ^ Kjellander, Rune: Svenska marinens högre chefer 1700–2005. Chefsbiografier och befattningsöversikter (Probus Förlag 2007), s. 242.
  20. ^ Kjellander, Rune: Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995 (Kungl. Krigsvetenskapsakademien, Stockholm 1996), s. 204.
  21. ^ Stellan Bojerud på Gravar.se

Externa länkar

Ledamöter av Sveriges riksdag för Sverigedemokraterna under mandatperioden 2010–2014
Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of the Swedish Parliament.svg
Författare/Upphovsman: Sertion, Licens: CC BY 3.0
Coat of arms of the Swedish Parliament (Riksdagen)