Stefan Löfven

Stefan Löfven

Stefan Löfven 2017.
Tid i befattningen
3 oktober 2014–30 november 2021
MonarkCarl XVI Gustaf
StällföreträdareMargot Wallström (2014–2019)
Morgan Johansson (2019–)
FöreträdareFredrik Reinfeldt
EfterträdareMagdalena Andersson
Tid i befattningen
27 januari 2012–4 november 2021
FöreträdareHåkan Juholt
EfterträdareMagdalena Andersson
Tid i befattningen
27 januari 2012–3 oktober 2014
MonarkCarl XVI Gustaf
StatsministerFredrik Reinfeldt
StällföreträdareCarina Moberg
Mikael Damberg
FöreträdareHåkan Juholt
EfterträdareFredrik Reinfeldt
Tid i befattningen
1 januari 2006–27 januari 2012
FöreträdarePositionen etablerad
EfterträdareAnders Ferbe
Mandatperiod
2014–2018
ValkretsStockholms kommun[1]
Mandatperiod
2018–2021
ValkretsVästernorrlands län[2]
FöddKjell Stefan Löfvén
21 juli 1957
Sverige Hägerstens församling, Stockholm
NationalitetSvensk
Politiskt partiSocialdemokraterna
UtbildningSocialhögskolan i Umeå
YrkePolitiker, ombudsman
MinistärRegeringen Löfven I, II, III
MakaUlla Löfven (gift 2003)
FöräldrarKarl Hedberg (far)
Margareta Löfven (mor)
SläktingarUlf Löfven (bror)
NamnteckningStefan Löfvens namnteckning
Webbplatssocialdemokraterna.se hämtat från the Wayback Machine (arkiverat 13 juli 2021).
Militärtjänst
I tjänst förSverige Sverige
Försvarsgren Svenska flygvapnet
Tjänstetid1976–1977
GradMenig

Kjell Stefan Löfven ([ɕɛl ˈstěːfan lœˈveːn]), folkbokförd Löfvén,[3][4] född 21 juli 1957 i Hägerstens församling i Stockholm,[4] är en svensk socialdemokratisk politiker som sedan den 14 oktober 2022 är ordförande för Europeiska socialdemokratiska partiet.[5] Löfven var Sveriges statsminister mellan åren 2014 och 2021 och partiledare för Socialdemokraterna mellan 27 januari 2012 och 4 november 2021. Dessförinnan var han fackföreningsordförande och var mellan 1 januari 2006 och 27 januari 2012 förbundsordförande i fackförbundet IF Metall.[6]

Stefan Löfven utsågs till statsminister den 2 oktober 2014 och tillträdde vid en regeringskonselj den 3 oktober. Hans regering Löfven I, en minoritetsregering bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet, efterträdde därmed Fredrik Reinfeldts alliansregering.[7] Efter riksdagsvalet 2018 entledigades han som statsminister sedan en statsministeromröstning visat att han inte hade tillräckligt stöd i riksdagen. Sedan han entledigats den 25 september 2018 ledde Löfven en övergångsregering.[8] Den 18 januari 2019 röstades han dock fram som statsminister för en andra mandatperiod och presenterade den 21 januari regeringen Löfven II.[9] Den 21 juni 2021 fälldes Löfven och hans regering vid en misstroendeomröstning i riksdagen. Löfven är den första statsministern i Sverige att bli fälld av en misstroendeomröstning. Den 9 juli 2021 tillträdde regeringen Löfven III formellt vid en regeringskonselj efter att riksdagen två dagar innan röstade för att tolerera Löfven som statsminister.[10][11]

Under sitt sommartal den 22 augusti 2021 aviserade Löfven sin kommande avgång som Socialdemokraternas partiledare och Sveriges statsminister. Han avgick som partiordförande vid partikongressen i Göteborg den 4 november 2021. I samband med det valdes Magdalena Andersson till efterträdare som partiordförande. Den 10 november 2021 begärde Löfven att bli entledigad som statsminister och riksdagsledamot hos Riksdagens talman. Löfven ledde därefter en övergångsregering till den 30 november 2021, då Magdalena Andersson tillträdde som statsminister.

Biografi

Uppväxt

Stefan Löfven föddes i Aspudden i Stockholm,[12] men kom tio månader gammal som fosterbarn till Sunnersta i Ådalen i nuvarande Sollefteå kommun, då hans mor Margareta Löfven (1922–2000) inte kunde behålla båda sina barn. Dessförinnan hade han varit på Nybodahemmets barnhem.[13] Hans far Karl Hedberg (1904–1959) avled tidigt utan att ha träffat sin yngste son.[14] Fosterfadern Ture Melander (1926–2003)[15] var skogsarbetare och sedan fabriksarbetare och fostermodern Iris Melander (1929–2020) arbetade inom hemtjänsten. I fosterfamiljen fanns också en syster och en bror.[16]

Under uppväxten spelade han ishockey och arbetade som kommunal slyröjare och timmersorterare. Inspirerad av Olof Palmes internationella engagemang var han med och startade en lokal SSU-förening, som han sedan blev ordförande för.[17] Han gjorde sin värnplikt på Jämtlands flygflottilj (F 4) i Östersund under 11 månader åren 1976–1977.[18][19] Värnplikten bestod av grundutbildning på F 4 i Östersund, sedan en radarobservatörsutbildning på Flygvapnets Södertörnsskolor (F 18) i Tullinge söder om Stockholm, för att sedan få befattning på en radarstation strax utanför Kramfors som hette R46 Renen.[20]

Familj och namn

Vid 22 års ålder återförenades Löfven med sin mor och äldre bror, Ulf Löfven, efter att dessförinnan ha haft brevkontakt. Det var först då han själv fick veta att släktnamnet av resten av hans familj uttalas med betoning på första stavelsen och inte stavas med någon accent. Troligen i samband med fosterhemsplaceringen har någon utomstående förutsatt att namnet skulle stavas med accent över e:et och anmält hans namn till folkbokföringen stavat så. Löfven själv trodde därmed hela sin uppväxt att han hette Löfvén precis som det stavades. När han fick klarhet i frågan slutade han själv stava namnet med accent, ville få bort den från folkbokföringen också, och övervägde att börja använda samma uttal som resten av familjen. Den enda förändringen blev dock att han själv slutade stava namnet med accent, medan den blivit kvar i folkbokföringen.[18][21][22]

Löfven är gift med kyrkopolitikern (S) Ulla Löfven sedan 2003.[23] Han har genom henne två styvbarn men inga egna biologiska barn.[24]

Utbildning

Stefan Löfven gick tvåårig ekonomisk linje på gymnasieskolan i Sollefteå. Han påbörjade en svetskurs på 48 veckor på AMU i Kramfors. Sedan påbörjade han studier på socialhögskolan i Umeå. Han gick där i ett och ett halvt år innan han hoppade av studierna.[25]

Fackföreningskarriär

Stefan Löfven arbetade både på posten och på sågverk innan han 1979 anställdes som svetsare på försvarsindustriföretaget Hägglund & Söner i Örnsköldsvik, där han stannade till 1995. På Hägglunds träffade han sin blivande hustru, Ulla.[26] Sitt första fackliga uppdrag fick han 1981 då han valdes till kontaktombud på arbetsplatsen. Genom åren har han haft en rad fackliga uppdrag. År 1995 började han som centralt anställd ombudsman i dåvarande Svenska metallindustriarbetareförbundet (Metall) och har bland annat arbetat med avtalsfrågor och internationella frågor. Från 1998 var han internationell sekreterare och åren 1999–2002 chef för organisationsenheten. År 2001 valdes Stefan Löfven till biträdande förbundsordförande och på IF Metalls konstituerande kongress i november 2005 valdes Stefan Löfven till förbundsordförande.

Andra tidiga uppdrag

Stefan Löfven har engagerat sig i globaliseringsfrågor: han har haft titlarna internationell sekreterare för Svenska Metallindustriarbetareförbundet, styrelseledamot i Nordiska Metall och styrelsesuppleant i Europeiska Metallarbetarefederationen(en). Han har även suttit i styrelsen för Olof Palmes Internationella Center och var 2004–2012 vice ordförande för Exportrådet.[27] Han satt även med i universitetsstyrelsen för Kungliga Tekniska högskolan (KTH) under åren 2010–2012.[28]

Som internationell sekreterare inom IF Metall hade Löfven en ledande roll i att bygget av den sydafrikanska fackföreningen Numsas yrkesskola som sponsrades av Saab 1999, mot avtalsvillkor att Numsa skulle ställa sig positiva till landets JAS-köp.[29][30]

Politisk karriär

Socialdemokraternas partiledare

Stefan Löfven valtalar vid Sergels torg i Stockholm den 24 maj 2014 inför valet till Europaparlamentet.

Löfven har varit engagerad i Socialdemokraterna sedan 1971, då han vid 14 års ålder var med och bildade en SSU-klubb.[31] Han valdes in i partiets verkställande utskott 2005. Efter att Håkan Juholt lämnat posten som partiordförande för Socialdemokraterna föreslog det verkställande utskottet den 26 januari 2012 att Löfven skulle väljas till ny partiordförande.[32] Dagen efter, den 27 januari, valdes Löfven till partiordförande av en enhällig partistyrelse.[33] Valet av Löfven till posten bekräftades av den socialdemokratiska partikongressen den 4 april 2013.[34]

Löfven slog tidigt fast att han ville utveckla Socialdemokraternas närings- och innovationspolitik för att skapa fler företag.[35][36][37] Under sitt första Första maj-tal som partiordförande lanserade han idén om ett innovationspolitiskt råd.[38][39]

I Löfvens första val som partiledare, Europaparlamentsvalet 2014, fick Socialdemokraterna 24,19 procent av rösterna.[40] Resultatet var en marginell försämring jämfört med Europaparlamentsvalet 2009 och innebar att Socialdemokraterna förlorade ett mandat i Europaparlamentet.[41] Det var samtidigt också det lägsta valresultatet för Socialdemokraterna på riksnivå sedan den allmänna rösträtten infördes.[42]

År 2013 deltog Löfven på Bilderberggruppens möte.[43]

Den 12 juli 2014 skrev Löfven ett kontroversiellt Facebook-inlägg där han hävdade att Israel har rätt att försvara sig mot palestinska Hamas, som han beskyllde för att ha attackerat Israel i samband med Gazakriget 2014. Inlägget fick tusentals kommentarer, många av dem från kritiska socialdemokratiska väljare, och togs sedan bort. I efterhand hävdar Löfven att Israel måste ta ansvar för att ha använt oproportionerligt våld, men stod fast vid att landet har rätt att försvara sig.[44]

Ämbetstid som Sveriges statsminister

Mandatperioden 2014–2018

Riksdagsvalet 2014 innebar att det rödgröna blocket blev större än Alliansen, men utan egen majoritet i riksdagen. Löfven försökte först bilda en blocköverskridande koalitionsregering med Centerpartiet och Folkpartiet som tänkbara samarbetspartners men de båda partierna förklarade att man inte ville ingå i en regeringskonstellation med Socialdemokraterna eftersom man ville bevara det befintliga Allianssamarbetet.[45] Den 2 oktober 2014 utsågs Stefan Löfven av Sveriges riksdag att som statsminister leda en minoritetsregering tillsammans med Miljöpartiet. Av riksdagens 349 ledamöter röstade 132 för Löfven, 49 nej och 154 avstod vilket var ett förhållandevis svagt riksdagsstöd för en statsministerkandidat.[7]

Den 3 oktober 2014 presenterade Löfven sin lista över de statsråd som skulle ingå i regeringen och tillträdde som statsminister i konselj.[46]

När regeringen inte fick ett tillräckligt stöd i riksdagen för sitt budgetförslag uppstod en regeringskris som sedermera kulminerade i Decemberöverenskommelsen där parterna kom överens om en ny praxis vid framtida budgetomröstningar.[47] Decemberöverenskommelsen upphörde dock 9 oktober 2015 till följd av att Kristdemokraterna lämnat samarbetet.[48]

Den 6 mars 2018 besökte han Vita huset och hade sitt första officiella möte med USA:s president Donald Trump.[49]

Mandatperioden 2018–2022

Efter riksdagsvalet 2018 röstades Löfven bort som statsminister av riksdagen med siffrorna 204–142 i en statsministeromröstning den 25 september 2018.[50] Omröstningen blev historisk som första gången som en statsminister röstats bort i en förtroendeomröstning.[51] Löfven fortsatte leda en övergångsregering under regeringsförhandlingarna, tills en ny regering kunde bildas, vilket dröjde fram till januari 2019.[8] Huvudmotståndaren Ulf Kristersson, partiledare för Moderaterna, misslyckades emellertid med att samla tillräckligt stöd för att accepteras som statsminister.[52][53] Den 18 januari 2019 röstades Löfven fram som statsminister för en andra mandatperiod. Detta efter att ha ingått det så kallade januariavtalet med de tidigare Allianspartierna Centerpartiet och Liberalerna samt med Miljöpartiet. Även Vänsterpartiet släppte fram Löfven som statsminister, dock under hot om misstroendeförklaring om januariavtalet skulle genomföras.[9][54]

I juni 2021 uppgav Vänsterpartiet att de inte har förtroende för Löfven och hans regering efter utredningsförslaget på att införa fri hyressättning för nybyggda lägenheter, vilket ledde till regeringskrisen i Sverige 2021.[55][56] Därefter lade Sverigedemokraterna fram ett yrkande om misstroende mot Löfven och hans regering.[57] Misstroendeomröstningen hölls den 21 juni och riksdagen förklarade sitt misstroende mot statsministern med 181 röster för med stöd av M, KD, SD och V.[58] Den 28 juni entledigades han och statsråden av talmannen. Regeringen är därefter en övergångsregering, men Löfven sitter kvar som statsminister och statsråden tjänstgör i sina befattningar tills en ny regering accepterats av riksdagen, först efter talmansrundor och därefter extraval. Den 7 juli 2021 blev han återvald som statsminister i den första statsministeromröstningen.[59]

Avgång som partiordförande och statsminister

Löfven meddelade under sitt sommartal på Runö i Åkersberga den 22 augusti 2021 att han skulle avgå som partiordförande för Socialdemokraterna vid partikongressen i Göteborg den 3–7 november 2021 och därefter be om att få bli entledigad som statsminister.[60][61] Den 4 november avgick han således som partiordförande i samband med att partikongressen valde Magdalena Andersson till hans efterträdare. Redan följande vecka, den 10 november, begärde Löfven hos riksdagens talman att bli entledigad som statsminister och riksdagsledamot. Regeringen Löfven III övergick därmed till att vara en övergångsregering, till och med den 30 november 2021 då regeringen Andersson tillträdde.[62][63]

Efter tiden som statsminister

Stefan Löfven blev den 17 mars 2022 vald till ordförande för SIPRI.[64] Den 14 oktober 2022 valdes Löfven till ny ordförande för Europeiska socialdemokratiska partiet.[5]

Bibliografi

Utmärkelser

Bilder från perioden som partiordförande och statsminister 2012–2021

Vidare läsning

  • Hennel, Lena; Olsson Lova (2014). Humlan som flyger : berättelsen om Stefan Löfven [Elektronisk resurs]. Norstedts. Libris 14130494. ISBN 9789113054117 

Referenser

Noter

  1. ^ Protokoll 2014/15:1 Måndagen den 29 september (§ 2), Sveriges riksdags webbplats. Läst 19 augusti 2021.
  2. ^ Protokoll 2018/19:1 Måndagen den 24 september (§ 2), Sveriges riksdags webbplats. Läst 19 augusti 2021.
  3. ^ Sökning på Upplysning.se 11 februari 2012: Kjell Stefan Löfvén
  4. ^ [a b] Sveriges befolkning 1970, (CD-ROM version 1.04) Sveriges Släktforskarförbund 2003
  5. ^ [a b] ”Stefan Löfven blir S-ordförande i Europa”. 14 oktober 2022. https://www.dn.se/varlden/stefan-lofven-blir-s-ordforande-i-europa/. Läst 16 oktober 2022. 
  6. ^ ”Ordförandens sida”. IF Metall. Arkiverad från originalet den 6 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141006091230/http://www.ifmetall.se/ifmetall/home/home.nsf/LUUnique/ordf%C3%B6randens%20sida. Läst 26 januari 2012. 
  7. ^ [a b] ”Sverige har fått en ny Statsminister”. http://www.dn.se/valet-2014/sverige-har-fatt-en-ny-statsminister/. Läst 2 oktober 2014. 
  8. ^ [a b] Olsson, Hans (25 september 2018). ”Löfven leder övergångsregering”. DN.SE. https://www.dn.se/nyheter/politik/lofven-leder-overgangsregering/. Läst 25 september 2018. 
  9. ^ [a b] Rogvall, Filippa (18 januari 2019). ”Stefan Löfven är Sveriges nya statsminister”. Expressen. Läst 20 januari 2018.
  10. ^ Karin Runblom och Lova Olsson. ”Regeringen fälls efter misstroendeomröstning - Nyheter (Ekot)”. sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/artikel/klart-efter-misstroendeomrostningen-regeringen-faller. Läst 21 juni 2021. 
  11. ^ Regeringskansliet, Regeringen och (28 juni 2021). ”Statsministern leder en övergångsregering”. Regeringskansliet. https://www.regeringen.se/artiklar/2021/06/statsministern-leder-en-overgangsregering/. Läst 1 juli 2021. 
  12. ^ Hennel, Lena & Olsson, Lova (2013). Humlan som flyger - Berättelsen om Stefan Löfven. ISBN 978-91-1-304871-0 
  13. ^ Holmberg, Elin (26 januari 2012). ”Stefan Löfven: Sörvåge är hemma”. allehanda.se. Arkiverad från originalet den 29 januari 2012. https://web.archive.org/web/20120129080516/http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.4323490-stefan-lofven-sorvage-ar-hemma-. Läst 26 januari 2012. 
  14. ^ Saldert, Johanna (9 december 2012). ”Konflikterna har härdat Löfven”. Dagens Industri. http://www.di.se/artiklar/2012/12/6/konflikterna-har-hardat-lofven/. Läst 6 november 2015. 
  15. ^ Sveriges dödbok 1901-2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231. ISBN 978-91-87676-59-8 
  16. ^ Wiklund, Kåge (2011). ”Boteåson blir ny S-ledare?”. Styrnäs-Bladet (1). http://www.styrnas.se/cms/pdf/sb_pdf/sb_2011/11SB1.pdf. 
  17. ^ ”Vår intervju med Stefan Löfven”. Dagens Arena. http://www.dagensarena.se/redaktionen/var-intervju-med-stefan-lofven-hela-utskriften/. Läst 11 februari 2013. 
  18. ^ [a b] ”Konflikterna har härdat Löfven”. Dagens Industri. http://www.di.se/#!/artiklar/2012/12/6/konflikterna-har-hardat-lofven/. Läst 11 februari 2013. 
  19. ^ ”If Metall CV Stefan Löfven”. Arkiverad från originalet den 14 september 2014. https://web.archive.org/web/20140914022622/http://www.ifmetall.se/ifmetall/home/resources.nsf/vRes/if_metall_1295526979206_stefanlofven20120125_engelska_pdf/%24File/stefanlofven20120125_engelska.pdf. Läst 2 oktober 2014. 
  20. ^ ”Statsminister Stefan Löfven om ett nytt regemente i Sollefteå”. allehanda.se. https://www.allehanda.se/artikel/statsminister-stefan-lofven-om-ett-nytt-regemente-i-solleftea-hembygden-gar-aldrig-ur-det-kanns-verkligen-inombords. Läst 12 oktober 2020. 
  21. ^ Skrivs Löfven och uttalas Löfvén, om någon undrar. Expressen. Läst 3 juni 2019.
  22. ^ Mysteriet utrett: Så uttalas Löfvens namn. Expressen. Läst 3 juni 2019.
  23. ^ ”Så är Ulla Löfven en maktfaktor i det tysta”. Expressen. https://www.expressen.se/nyheter/sa-ar-ulla-lofven-en-maktfaktor-i-det-tysta/. Läst 5 september 2021. 
  24. ^ ”Löfven om sin barnlängtan: ”Vore mysigt med en liten””. Expressen. https://www.expressen.se/nyheter/lofven-om-sin-barnlangtan-vore-mysigt-med-en-liten/. Läst 30 augusti 2021. 
  25. ^ ”Det här (kanske) du inte visste om Stefan Löfven (S)”. Sveriges Television. 31 augusti 2018. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/det-har-kanske-du-inte-visste-om-stefan-lofven. Läst 21 juni 2021. 
  26. ^ Löfven blev kär i en gift kvinna. Aftonbladet. Läst 25 mars 2018.
  27. ^ CV Stefan Löfven Arkiverad 29 december 2014 hämtat från the Wayback Machine. Socialdemokraterna.se. Läst 16 april 2013.
  28. ^ ”Universitetsstyrelsen”. KTH.se. 28 juni 2010. Arkiverad från originalet den 16 juli 2010. https://web.archive.org/web/20100716164853/http://www.kth.se/om/organisation/universitetsstyrelsen-1.3493. Läst 1 juni 2013. 
  29. ^ Det hemliga avtalet Arkiverad 14 december 2012 hämtat från the Wayback Machine., Kalla fakta 2012-11-21.
  30. ^ De försvunna JAS-miljonerna Arkiverad 3 februari 2013 hämtat från the Wayback Machine., Kalla fakta 2012-11-28.
  31. ^ Hennel, Lena; Olsson, Lova (2013). Humlan som flyger. Norstedts. sid. 53. ISBN 978-91-1-304871-0 
  32. ^ ”Information till partimedlemmar om val av ny partiordförande”. Socialdemokraterna. Arkiverad från originalet den 5 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120205111835/http://www.socialdemokraterna.se/Media/nyheter/Information-till-partimedlemmar-om-val-av-ny-partiordforande/. Läst 27 januari 2012. 
  33. ^ Moberger, Karin (27 januari 2012). ”Tydligt 'ja' till Stefan Löfven”. SVT Rapport. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/tydligt-ja-till-stefan-lofven. 
  34. ^ ”Stefan Löfven vald av kongressen”. socialdemokraterna.se. 4 april 2013. Arkiverad från originalet den 26 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140826172226/http://www.socialdemokraterna.se/Pressrum/Nyheter/Lofven-Vald-Av-Kongressen/. 
  35. ^ ”Löfven vill ha riktig näringspolitik”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/politik/lofven-vill-ha-riktig-naringspolitik. Läst 11 februari 2013. 
  36. ^ ”Det våras för näringspolitiken”. IVA Aktuellt. Arkiverad från originalet den 22 januari 2013. https://web.archive.org/web/20130122011134/http://iva.se/IVA-Aktuellt/Ledare/Det-varas-for-naringspolitiken/. Läst 11 februari 2013. 
  37. ^ ”Stefan Löfven vill se fler idéer bli produkter”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/naringsliv/stefan-lofven-vill-se-fler-ideer-bli-produkter_6867201.svd. Läst 11 februari 2013. 
  38. ^ ”Stefan Löfven förstamajtalade i Göteborg”. SR Ekot. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5088949. Läst 11 februari 2013. 
  39. ^ ”Jobben tema i S-ledarens tal”. Göteborgs-Posten. Arkiverad från originalet den 2 april 2015. https://web.archive.org/web/20150402125443/http://www.gp.se/nyheter/sverige/inrikespolitik/1.931231-jobben-tema-i-s-ledarens-tal. Läst 11 februari 2013. 
  40. ^ Val till Europaparlamentet - Röster, Valmyndigheten, 30 maj 2014, arkiverad från ursprungsadressen den 7 september 2014, https://archive.is/20140907101617/http://www.val.se/val/ep2014/slutresultat/E/rike/index.html, läst 2 juni 2014 
  41. ^ Val till Europaparlamentet - Valda, Valmyndigheten, 30 maj 2014, arkiverad från ursprungsadressen den 28 maj 2014, https://web.archive.org/web/20140528100137/http://www.val.se/val/ep2014/slutresultat/E/rike/valda.html, läst 2 juni 2014 
  42. ^ Wolodarski, Peter (1 juni 2014), ”Peter Wolodarski: Applåder dämpar inte skalvet från en jordbävning”, Dagens Nyheter, http://www.dn.se/ledare/signerat/peter-wolodarski-applader-dampar-inte-skalvet-fran-en-jordbavning/, läst 2 juni 2014 
  43. ^ ”Bilderberggruppen mötesdeltagare 2013”. Arkiverad från originalet den 7 juni 2013. https://web.archive.org/web/20130607050957/http://www.bilderbergmeetings.org/participants2013.html. Läst 14 december 2014. 
  44. ^ ”Löfven står fast vid Facebookinlägg”. Svenska Dagbladet. 14 juli 2014. https://www.svd.se/a/3fc645c1-5464-3f8f-b57b-919aac59a227/lofven-star-fast-vid-facebookinlagg. Läst 11 november 2022. 
  45. ^ ”Löfven var beredd att ge Alliansen ministerposter”. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19983290.ab. Läst 8 februari 2015. 
  46. ^ ”Stefan Löfvens nya regering – här är den”. http://www.expressen.se/nyheter/stefan-lofvens-nya-regering--har-ar-den/. Läst 26 juni 2017. 
  47. ^ ”Så fungerar decemberöverenskommelsen”. 27 december 2014. http://www.dn.se/nyheter/politik/sa-fungerar-decemberoverenskommelsen/. Läst 8 februari 2015. 
  48. ^ ”Allianspartierna är eniga: 'DÖ är upphävd'”. Omni. 9 oktober 2015. https://omni.se/allianspartierna-ar-eniga-do-ar-upphavd/a/100f9d68-e9e3-4655-be13-ba0a16d3b3a9. Läst 10 oktober 2015. 
  49. ^ Svahn, Clas & Af Kleen, Björn (6 mars 2018). ”Trump om Sverige: Litet men skarpt”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/nyheter/varlden/trump-valkomnar-lofven-till-vita-huset/. Läst 10 april 2018. 
  50. ^ ”Live: Statsministeromröstning och öppnandet av riksdagen - DN.SE” (på svenska). DN.SE. 25 september 2018. https://www.dn.se/nyheter/politik/live-statsministeromrostning-och-oppnandet-av-riksdagen/. Läst 25 september 2018. 
  51. ^ Sällström, Helena (25 september 2018). ”Historiska besked i dag: Löfven tvingas bort av riksdagens ledamöter”. Omni. Läst 25 september 2018.
  52. ^ SVT (14 november 2018). ”Kristersson nedröstad i riksdagen”. SVT. Läst 14 november 2018.
  53. ^ ”Lööfs u-sväng kan göra Stefan Löfven till statsminister”. Expressen. Läst 14 november 2018.
  54. ^ Phillips, Maria (11 januari 2019). ”C, L, MP och S överens om budgetsamarbete”. Dagens Industri. Läst 20 januari 2019.
  55. ^ Juhlin (17 juni 2021). ”Fri hyressättning i nyproduktion – så ser konflikten ut”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/fri-hyressattning-i-nyproduktion-sa-ser-konflikten-ut. Läst 18 juni 2021. 
  56. ^ ”Sverigedemokraterna begär omröstning om en misstroendeförklaring - Nyheter (Ekot)”. Sveriges Radio, Ekot. https://sverigesradio.se/artikel/sverigedemokraterna-begar-omrostning-om-en-misstroendeforklaring. Läst 18 juni 2021. 
  57. ^ Thurfjell, Karin (17 juni 2021). ”Majoritet vill fälla regeringen Löfven”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/sd-har-lamnat-in-misstroende. Läst 18 juni 2021. 
  58. ^ Riksdagsförvaltningen. ”Talmannen meddelar tidpunkt för misstroendeomröstning”. www.riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/press/pressmeddelanden/2021/jun/17/talmannen-meddelar-tidpunkt-for-misstroendeomrostning/. Läst 18 juni 2021. 
  59. ^ ”Stefan Löfven statsminister igen”. Sveriges Radio, Ekot. https://sverigesradio.se/artikel/ja-till-lofven-som-statsminister. Läst 23 augusti 2021. 
  60. ^ ”Stefan Löfven meddelar sin avgång”. SVT Nyheter. 22 augusti 2021. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/stefan-lofven-sommartalar-pa-runo. Läst 22 augusti 2021. 
  61. ^ Hamilton Steiner (22 augusti 2021). ”Stefan Löfven avgår som statsminister i november”. DN.SE. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/sverige/stefan-lofven-avgar-som-statsminister-i-november/. Läst 22 augusti 2021. 
  62. ^ Wallberg, Peter; Nilsson, Ove; Larsson, Lars; Wallsten, Beata (10 november 2021). ”Löfven har lämnat in avskedsansökan”. Norrköpings tidningar. https://nt.se/nyheter/artikel/lofven-har-lamnat-in-avskedsansokan/r0305p9r. Läst 10 november 2021. 
  63. ^ ”Regeringsskiftet formellt klart – första gången ”fru statsminister” yttrades”. omni.se. 30 november 2021. https://omni.se/regeringsskiftet-formellt-klart-forsta-gangen-fru-statsminister-yttrades/a/v5VjLB. Läst 30 november 2021. 
  64. ^ Sipri (2022-03-17). ”SIPRI välkomnar Stefan Löfven som ny styrelseordförande”. Pressmeddelande. Läst 2023-04-19.
  65. ^ Medaljförläningar 6 juni 2022 2022-06-06
  66. ^ https://www.president.gov.ua/documents/4002021-39805

Webbkällor

Externa länkar


Sveriges socialdemokratiska arbetareparti
Ledarskap
Partiledare
Partisekreterare
Ziesnitz · Wickman · Ström · Möller · Lindström (tf) · A. Nilsson (tf) · T. Nilsson · Sven Andersson · Aspling · Sten Andersson · Toresson · Sahlin · Linde · Thalén · Stjernkvist · Ulvskog · Baylan · Jämtin · Rådström Baastad · Baudin
Gruppledare
Bergqvist · Hulterström · Bohlin Olsson · Österberg · Moberg · Damberg · Eneroth · Ygeman · Karlsson · Carlsson · Hallengren
I regeringsställning
Associerade organisationer
Organisationer och företag
Historia och relaterade ämnen
1Koalitionsregering under Liberala samlingspartiet · 2Koalitionsregering med Bondeförbundet · 3Samlingsregering med Bondeförbundet, Folkpartiet och Högerpartiet · 4Koalitionsregering med Miljöpartiet
 
Ledamöter av Sveriges Riksdag för Socialdemokraterna
Ledamöter av Sveriges riksdag för Socialdemokraterna under mandatperioden 2014–2018
Christer Adelsbo • Ann-Christin Ahlberg • Urban Ahlin • Amne Ali • Johan Andersson • Magdalena Andersson • Phia Andersson • Maria Andersson Willner • Lennart Axelsson • Ibrahim Baylan • Håkan Bergman • Hannah Bergstedt • Patrik Björck • Catharina Bråkenhielm • Sven-Erik Bucht • Johan Büser • Clas-Göran Carlsson • Gunilla Carlsson • Teresa Carvalho • Mikael Dahlqvist • Mikael Damberg • Adnan Dibrani • Susanne Eberstein • Ida Ekeroth • Petra Ekerum • Hans Ekström • Jamal El-Haj • Lena Emilsson • Tomas Eneroth • Christer Engelhardt • Patrik Engström • Lars Eriksson • Åsa Eriksson • Matilda Ernkrans • Erik Ezelius • Kenneth G. Forslund • Isak From • Marianne Fundahn • Agneta Gille • Marie Granlund • Monica Green • Jonas Gunnarsson • Eva-Lena Gustavsson • Roza Güclü Hedin • Monica Haider • Lena Hallengren • Arhe Hamednaca • Johanna Haraldsson • Jörgen Hellman • Caroline Helmersson Olsson • Shadiye Heydari • Hans Hoff • Paula Holmqvist • Peter Hultqvist • Per-Arne Håkansson • Leif Hård • Kent Härstedt • Berit Högman • Leif Jakobsson • Eva-Lena Jansson • Peter Jeppsson • Anna Johansson • Morgan Johansson • Ylva Johansson • Peter Johnsson • Mattias Jonsson • Håkan Juholt • Carin Jämtin • Ida Karkiainen • Agneta Karlsson • Annelie Karlsson • Niklas Karlsson • Sara Karlsson • Sultan Kayhan • Yilmaz Kerimo • Faradj Koliev • Katarina Köhler • Serkan Köse • Gustaf Lantz • Hillevi Larsson • Jan-Olof Larsson • Lars Mejern Larsson • Rikard Larsson • Yasmine Larsson • Sanne Lennström • Teres Lindberg • Åsa Lindestam • Eva Lindh • Veronica Lindholm • David Lindvall • Elin Lundgren • Fredrik Lundh Sammeli • Patrik Lundqvist • Karl Längberg • Petter Löberg • Johan Löfstrand • Stefan Löfven • Anders Lönnberg • Magnus Manhammar • Jamal Mouneimne • Laila Naraghi • Pyry Niemi • Ingemar Nilsson • Jennie Nilsson • Kerstin Nilsson • Kristina Nilsson • Pia Nilsson • Ingela Nylund Watz • Leif Nysmed • Carina Ohlsson • Fredrik Olovsson • Kalle Olsson • Marie Olsson • Jasenko Omanović • Mattias Ottosson • Veronica Palm • Peter Persson • Mikael Peterson • Helene Petersson i Stockaryd • Helén Pettersson i Umeå • Leif Pettersson • Marianne Pettersson • Raimo Pärssinen • Lawen Redar • Azadeh Rojhan Gustafsson • Marie-Louise Rönnmark • Jacob Sandgren • Ardalan Shekarabi • John Skoglund • Linus Sköld • Eva Sonidsson • Thomas Strand • Maria Strömkvist • Gunilla Svantorp • Suzanne Svensson • Björn von Sydow • Anna-Caren Sätherberg • Anna-Lena Sörenson • Mathias Tegnér • Olle Thorell • Emilia Töyrä • Hans Unander • Mattias Vepsä • Börje Vestlund • Anna Vikström • Alexandra Völker • Anna Wallén • Anna Wallentheim • Hanna Westerén • Åsa Westlund • Björn Wiechel • Gabriel Wikström • Anders Ygeman • Krister Örnfjäder • Anders Österberg • Emanuel Öz
Ledamöter av Sveriges riksdag för Socialdemokraterna under mandatperioden 2018–2022
Ann-Christin Ahlberg • Sofia Amloh (e) • Daniel Andersson • Johan Andersson • Magdalena Anderssonpv • Marie Axelsson (e) • Solange Olame Bayibsa (e) • Ibrahim Baylan • Denis Begic • Hannah Bergstedt (e) • Elsemarie Bjellqvist (e) • Patrik Björck • Heléne Björklundpv • Yasmine Bladeliuspv • Sven-Erik Buchtpv (avgått) • Marlene Burwick • Johan Büser • Clas-Göran Carlsson (e) • Gunilla Carlsson • Teresa Carvalho • Mikael Dahlqvist • Mikael Damberg • Adnan Dibranipv • Hans Ekström • Jamal El-Hajpv • Lena Emilsson (e) • Tomas Enerothpv • Karin Engdahl • Patrik Engström • Sofie Eriksson • Åsa Eriksson • Matilda Ernkrans • Erik Ezelius • Kenneth G. Forslund • Anders Frimert • Isak From • Marianne Fundahn • Daniel Färm (e) • Marie Granlund • Elin Gustafsson (e) • Roza Güclü Hedin (e) • Monica Haider • Abraham Halef (e) • Lena Hallengrenpv • Thomas Hammarberg (e) (ersatt Y. Johansson) • Johanna Haraldsson • Sara Heikkinen Breitholtz (e) • Jörgen Hellman • Helene Hellmark Knutsson • Caroline Helmersson Olsson • Hans Hoff • Paula Holmqvist • Peter Hultqvistpv • Per-Arne Håkansson • Maria Jacobsson (e) • Eva-Lena Jansson • Anna Johanssonpv • Morgan Johanssonpv • Ylva Johansson (avgått) • Mattias Jonsson • Joakim Järrebring • Ida Karkiainen • Annelie Karlsson • Niklas Karlssonpv • Åsa Karlsson • Kadir Kasirga (avgått) • Sultan Kayhan (e) (ersatt Kasirga) • Tomas Kronståhl • Serkan Köse • Diana Laitinen Carlsson • Gustaf Lantz (e) • Dag Larsson • Hillevi Larsson • Lars Mejern Larssonpv • Malin Larsson • Rikard Larsson • Sanne Lennström • Kristoffer Lindberg (e) • Teres Lindberg • Åsa Lindestampv • Eva Lindh • Elin Lundgren • Fredrik Lundh Sammeli • Patrik Lundqvist • Petter Löberg • Johan Löfstrand • Stefan Löfvenpv • Anders Lönnberg (e) • Magnus Manhammarpv • Nermina Mizimovic (e) • Mubarik Mohamed Abdirahman (e) • Ola Möller • Laila Naraghi • Pyry Niemi • Ingemar Nilsson • Jennie Nilsson • Kristina Nilsson • Pia Nilsson • Aylin Nouri • Ingela Nylund Watz • Leif Nysmed • Erica Nådin (e) • Carina Ohlsson • Alexander Ojanne • Fredrik Olovsson • Kalle Olssonpv • Jasenko Omanović (e) • Mattias Ottosson • Peter Persson • Björn Petersson (e) • Helén Pettersson • Lawen Redar • Azadeh Rojhan Gustafsson (e) • Lena Rådström Baastadpv • Joakim Sandell • Markus Selin (e) • Ardalan Shekarabi • Inga-Lill Sjöblom (e) • Linus Sköld (e) (ersatt Bucht) • Fredrik Stenberg (e) • Thomas Strand • Annika Strandhäll • Maria Strömkvist • Anna-Belle Strömberg • Inge Ståhlgren (e) • Gunilla Svantorp • Suzanne Svensson • Anna-Caren Sätherberg • Mathias Tegnér • Olle Thorell • Andrea Törnestam • Emilia Töyrä • Mattias Vepsä (e) • Anna Vikström (e) • Alexandra Völker • Anna Wallentheim • Hanna Westerénpv • Åsa Westlund • Björn Wiechel • Mats Wiking • Anders Ygemanpv • Carina Ödebrink • Paula Örn (e) • Anders Österberg
Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of the Swedish Parliament.svg
Författare/Upphovsman: Sertion, Licens: CC BY 3.0
Coat of arms of the Swedish Parliament (Riksdagen)
Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”
Stefan Löfven talar vid Sergels torg i maj 2014.jpg
Författare/Upphovsman: Frankie Fouganthin, Licens: CC BY-SA 3.0
Stefan Löfven valtalar vid Sergels torg i Stockholm den 24 maj 2014 inför valet till Europaparlamentet dagen därpå.
Tallinn Digital Summit. Handshake Stefan Löfven and Jüri Ratas (36718148363).jpg
Författare/Upphovsman: EU2017EE Estonian Presidency, Licens: CC BY 2.0

(l-r) Stefan Löfven, Prime Minister, Sweden; Jüri Ratas, Prime Minister, Estonia

Photo: Annika Haas (EU2017EE)
Swedish PM Stefan Löfven meeting Iranian Supreme Leader Ali Khamenei 01.jpg
(c) Khamenei.ir, CC BY 4.0
Swedish Prime Minister in meeting with Ali Khamenei, Supreme Leader of Iran, and Iranian President Hassan Rouhani accompanied him
Joebiden.sweden.16d758.1330471.jpg
(c) http://politik.in2pic.com, CC BY-SA 3.0
State visit, US vice president Joe Biden meets Stefan Löfven, in Stockholm, Sweden
Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt efter slutdebatten i SVT.jpg
Författare/Upphovsman: Frankie Fouganthin, Licens: CC BY-SA 4.0
Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt efter slutdebatten i SVT den 12 september 2014.
Stefan Löfven väljs till (S)-ledare 4.JPG
Författare/Upphovsman: Frankie Fouganthin, Licens: CC BY-SA 3.0
Stefan Löfven väljs till partiordförande på socialdemokraternas partistyrelse i Stockholm den 27 januari 2012.
The Prime Ministers of the Nordic Council in October 2014 - 02.jpg
Författare/Upphovsman: Frankie Fouganthin, Licens: CC BY-SA 4.0
Presskonferens med de nordiska och baltiska statsministrarna inför Nordiska rådets session i Stockholm 2014. Rosenbad 27 oktober 2014. Från vänster: Algirdas Butkevičius, Litauen Laimdota Straujuma, Lettland, Anne Sulling, handelsminister Estland, Erna Solberg, Norge, Stefan Löfven, Sverige, Helle Thorning-Schmidt, Danmark, Alexander Stubb, Finland, Sigmundur Davíð Gunnlaugsson, Island
Order of Prince Yaroslav the Wise 1st 2nd and 3rd Class of Ukraine.png
Ribbon bar of Order of Prince Yaroslav the Wise
Eurooppa-neuvosto 12.12.2019 (49209163287).jpg
Författare/Upphovsman: FinnishGovernment, Licens: CC BY 2.0
©Anne Sjöholm/valtioneuvoston kanslia
Löfven Cabinet okt 2014.jpg
Författare/Upphovsman: Frankie Fouganthin, Licens: CC BY-SA 4.0
Svenska regeringen Löfven utanför Sveriges riksdagen inför konseljen med Sveriges kung Carl XVI Gustaf på slottet den 3 oktober 2014.
Stefan Löfven autograph.png
Författare/Upphovsman: Armigo, Licens: CC BY-SA 3.0
Signature of Swedish politician Stefan Löfven
Stefan Löfven (cropped).jpg
Författare/Upphovsman: Robvissers1966, Licens: CC BY-SA 4.0
Stefan Löfven, Prime Minister of Sweden, with HOPE XXL CUMULA
All You Need is Love - Stockholm Pride 2014 - 01.jpg
Författare/Upphovsman: Frankie Fouganthin, Licens: CC BY-SA 4.0
Socialdemokraterna i den avslutande Prideparaden under Stockholm Pride 2014. Från vänster Carin Jämtin, Margot Wallström, Stefan Löfven.
Stefan Löfvens jultal i Visby2.jpg
Författare/Upphovsman: Wille Öhgren, Licens: CC BY-SA 4.0
Stefan Löfven håller jultal i en ruin i Visby.
Almedalsveckan Visby Stefan Lofven 20160705 0170 (27515116554).jpg
Författare/Upphovsman: News Oresund, Licens: CC BY 2.0

Partiledartal av Sveriges socialdemokratiske statsminister Stefan Löfvén i Visby under Almedalsveckan.

Photo: News Øresund - Johan Wessman. © News Øresund - Johan Wessman (CC BY 3.0).

Detta verk av News Øresund är licensierat under en Creative Commons Erkännande 3.0 Unported-licens (CC BY 3.0). Bilden får fritt publiceras under förutsättning att källa anges. .The picture can be used freely under the prerequisite that the source is given. News Øresund, Malmö, Sweden News Øresund är en oberoende regional nyhetsbyrå som är en del av det oberoende dansk-svenska kunskapscentrat Øresundsinstituttet.. www.newsoresund.org.

www.oresundsinstituttet.org
Barack Obama and the Nordic leaders at White House 01.jpg
President Barack Obama and Nordic leaders wait in the State Dining Room prior to the arrival ceremony. From left: Lars Løkke Rasmussen (Denmark), Sigurður Ingi Jóhannsson (Iceland), Sauli Niinistö (Finland), Stefan Löfven (Sweden), Barack Obama (USA) and Erna Solberg (Norway).
(Official White House Photo by Chuck Kennedy)
De rödgröna 15 sept 2014-2.jpg
Författare/Upphovsman: Frankie Fouganthin, Licens: CC BY-SA 4.0
De rödgröna partiledarna (minus vänsterpartiet) börjar regeringsförhandlingarna den 15 september 2014.
Stefan Löfven (01-06-2021).jpg
© European Union, 2024, CC BY 4.0
Visit of Stefan Löfven, Swedish Prime Minister, to the European Commission.
Sánchez y Löfven 2020.jpg

Spain's Prime Minister, Pedro Sánchez, with Sweden's Prime Minister, Stefan Löfven.