Stefan Edberg

Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. (2013-03) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Stefan Edberg
Stefan Edberg, 2012.
Nationalitet	Sverige
Födelsedatum	19 januari 1966
Födelseort	Västervik, Kalmar län (Småland)
Bor	Gård utanför Växjö
Längd	187 cm
Vikt	77 kg
Karriär
Professionell sedan	1983
Karriärslut	1996
Spelar	Högerhänt, 1-hands backhand
Prispengar	US$20 630 941
Singel
Karriärfacit	801–270
Singeltitlar	41
Högsta singelranking	1 (sjuttiotvå veckor 13 augusti 1990–4 oktober 1992)
Grand Slam-resultat
Australiska öppna	2 titlar (1985, 1987)
Franska öppna mästerskapen	Final (1989)
Wimbledon	2 titlar (1988, 1990)
US Open	2 titlar (1991, 1992)
Stora turneringar
ATP World Tour Finals	Seger (1989)
Dubbel
Karriärfacit	283–153
Dubbeltitlar	18
Högsta dubbelranking	1 (femton veckor 9 juni 1986–22 februari 1987)
Grand Slam-dubbelresultat
Australiska öppna	Segrar (1987, 1996)
US Open	Seger (1987)

Stefan Edberg
Tennis, herrar
Nation: Sverige
Olympiska spel
Brons	Seoul 1988	Herrsingel
Brons	Seoul 1988	Herrdubbel

Jan Stefan Edberg, född 19 januari 1966 i Västervik,^[1] är en svensk tidigare professionell tennisspelare som åren 1990–1992 rankades som världsetta i singel under sammanlagt 72 veckor.

1983 vann Edberg som den förste genom tiderna en äkta "Junior-Grand Slam" i singel – seger i juniorsingeln i alla fyra GS-turneringar under samma år. Som senior vann han sedan under åren 1985–1996 totalt nio Grand Slam-titlar, sex i singel och tre i dubbel.^[2] Dessutom vann han 41 singel- och 18 dubbeltitlar i ATP-turneringar under sin karriär.

Edberg var världsetta i dubbel under en period 1986 och hedrades år 1987 tillsammans med Anders Järryd med utmärkelsen "The ATP doubles team of the year".

Edberg, som tillhörde världens tio bästa spelare 1985-1994 och var bland de fem bästa nio år i rad (1985–1993^[3]), upptogs i Swedish Tennis Hall of Fame 2003^[4] och i International Tennis Hall of Fame 2004^[5].

Edberg blev professionell spelare 1983 vid 17 års ålder. Han var sin första ATP-final 1983 (dubbeln i Basel^[6]) och sin första singeltitel 1984 (Milano^[6]). 1985 nådde han första gången final i Grand Slam-turneringen Australiska öppna. Det blev ett helsvenskt möte mellan Edberg och Mats Wilander, som Edberg vann i tre raka set. Han nådde finalen i samma turnering också 1987. Detta var sista gången turneringen spelades på gräs. Edberg vann den mycket jämna matchen mot hemmaspelaren Pat Cash över fem set. Han följde upp med seger i herrdubbeln tillsammans med Anders Järryd. I september vann de två också dubbeltiteln i US Open. Edberg vann Stockholm Open 1986 och 1987. 1985 var han i final i Swedish Open, som han dock förlorade mot Wilander.

1988 var ur svensk synvinkel ett historiskt framgångsrikt tennisår. Mats Wilander vann tre singeltitlar i GS-turneringar (Australiska öppna, Franska öppna och US Open). På sommaren spelade Edberg den första av tre raka singelfinaler i Wimbledonmästerskapen. Han mötte där den västtyske spelaren Boris Becker som han besegrade över fyra set, efter att ha förlorat det första. Matchen kom att spelas över tre dagar på grund av att det ymniga regnande framtvingade speluppehåll. Samma år erövrade Edberg två olympiska bronsmedaljer i Seoul, den ena i singel och den andra i dubbeln med Anders Järryd^[2].

Året därpå, 1989, spelade Edberg två Grand Slam-finaler. Den första var i Franska öppna på grusbanorna på Roland Garros-stadion. Trots en lysande insats från Edbergs sida, hans spel var mindre lämpat för det långsamma underlaget, förlorade han mot den 17-årige amerikanen Michael Chang över fem set. Chang tog därmed sin enda GS-titel. Senare på sommaren nådde Edberg finalen i Wimbledonmästerskapen igen och mötte för andra gången Boris Becker. Edberg, som var något sliten och uppträdde missmodigt, förlorade i tre taka set mot Becker, som spelade en ypperlig tennis med perfekta passerslag från bakplan.

I Australiska öppna i januari 1990 nådde Edberg finalen, som han dock förlorade mot tjecken Ivan Lendl. Edberg blev tvungen att ge upp i det tredje setet på grund av en skada i en magmuskel han tidigare ådragit sig i semifinalen mot Mats Wilander.

I de påföljande Wimbledonmästerskapen på sommaren 1990 fick Edberg revansch på Ivan Lendl, som han slog ut i semifinalen. Detta innebar att rivalerna Edberg och Becker åter möttes i finalen, som kom att avgöras i en drygt tre timmar lång och mycket märklig match. Edberg inledde matchen med förödande effektiv attacktennis och spelade ut tysken. Han tog ledningen med 2–0 i set. Därefter vände matchen, Beckers effektiva servar och vinklade grundslag gav utdelning. Becker utjämnade matchen till 2–2 i set och han tog dessutom ledningen med 3–1 i det femte setet efter ett grovt dubbelfel vid serven av Edberg. I ett läge där ingen kunde tro annat än att Becker nu skulle ta hem titeln, vände matchen dramatiskt. Becker inledde det följande servegamet med ett dubbelfel, varvid Edberg plötsligt "hittade" sitt eget spel igen. Han bröt enkelt Beckers serve och fortsatte att spela ut Becker i de följande gamen. Han vann sammanlagt 21 bollar mot elva för Becker fram till seger med 6–4 i avgörande set. Edberg hade därmed vunnit sin andra singeltitel i Wimbledon.

Stefan Edberg rankades första gången som världsetta i augusti 1990. Under det året vann han totalt 7 ATP-titlar. Han var i mycket god form även under 1991. Han vann då 6 singeltitlar. Han förlorade visserligen sin semifinalmatch i Wimbledon mot den blivande mästaren Michael Stich, men vann i utklassningsstil US Open över amerikanen Jim Courier. Sin sista GS-titel i singel tog han 1992 i US Open, där han besegrade Pete Sampras. Det anmärkningsvärda med titelförsvaret var att Edberg kom tillbaka från breakunderläge i femte set i såväl fjärde omgången, kvartsfinal som semifinal.

Edbergs sista Grand slam-final spelade han året därpå 1993 i Australien Open då han åter besegrades av Jim Courier efter 3–1 i set. Under 1993 och 1994 var Edberg en given topp-fem spelare och tog hem ett flertal titlar. Efter en fin start på 1995 med seger i Doha och avancemang till åttondelsfinalen i Australiska mästerskapen samt semifinal i både Scottdale och Indian Wells började han tappa motivation och spel vilket gjorde att han dalade på rankingen och avslutade året på en 23:e plats. Han offentliggjorde vid en presskonferens att 1996 skulle bli hans sista år på ATP-touren. Han bekräftade även att han avstod Olympiska spelen till förmån för Mikael Tillström som tog hans plats. 1996 vann han herrdubbeltiteln i Australiska öppna tillsammans med tjecken Petr Korda. Edberg är med matchkvoten 178–47 den svensk som vunnit flest Grand Slam-matcher i herrsingel, före Wilander 144–37, Borg 141–16 och Björkman 87–58.

Stefan Edberg tog ett känslofyllt farväl till ATP-tävlandet i Stockholm Open 1996 i Kungliga Tennishallen.

Stefan Edberg deltog i det svenska Davis Cup laget 1984-1996. Han spelade totalt 70 matcher och vann 47 av dessa (varav 33 i singel). I singelmatcherna besegrade han spelare som Miloslav Mecir, Henri Leconte och Pete Sampras. Under det första året, 1984, spelade han bara dubbel tillsammans med Anders Järryd. Samma år nådde det svenska laget världsfinalen, som spelades i Göteborg mot USA. Edberg/Järryd besegrade det amerikanska dubbelparet, Wimbledonsegrarna John McEnroe/Peter Fleming, med siffrorna 7–5, 5–7, 6–2, 7–5. Första dagen hade Mats Wilander besegrat Jimmy Connors och Henrik Sundström i sin singelmatch John McEnroe. Det svenska laget hade med dessa tre vinster säkrat 1984 års titel. Året därpå, 1985, vann Sverige Davis Cup igen, nu med Västtyskland som finalmotståndare. Edberg förlorade på fredagen mot Boris Becker, men vann på söndagen mot Michael Westphal. Det svenska laget mötte Västtyskland även i finalerna 1988 och 1989, vilka Sverige förlorade, och vid båda tillfällena besegrades Edberg av Boris Becker.

1994 vann Sverige världsfinalen över Ryssland. Edberg besegrade Aleksandr Volkov, men förlorade mot Jevgenij Kafelnikov. I finalen vann dock Magnus Larsson sina två singlar.

Edberg vann OS-titeln i Los Angeles (uppvisningsturnering) 1984 och deltog i Sveriges segrande lag i World Team Cup 1988, 1991 och 1995.

Efter tenniskarriären spelade Edberg squash på svensk elitnivå för Växjö Squashklubb.^[7][8] Bland annat bidrog hans insatser till att klubben tog sig till SM-slutspel 2008.^[9]

Han förvaltar även den förmögenhet han samlade på sig under sin tenniskarriär.^[10] I december 2013 meddelades att han skulle bli en av Roger Federers tränare under minst tio veckors tid.^[11] Tränarrollen förlängdes dock,^[12] och inför 2015 års tennissäsong var Edberg fortfarande en av Federers tränare.^[13] Den 8 december 2015 meddelades dock att Federer och Edberg bröt samarbetet.^[14]

Stefan Edberg spelade en utpräglad attacktennis och betraktas som en av de absolut främsta serve-volleyspelarna någonsin. Han hade en mycket effektiv serve som han rutinmässigt följde upp vid nät. Han spelade där med stor smidighet och mjukhet i rörelserna volley eller halvvolley. Grundslagen var aldrig särskilt hårda, men slagna med stor precision och liten felprocent, särskilt på backhandsidan, medan forehanden var något sämre. Hans spel passade bäst för snabba underlag inklusive gräs, men sämre på långsammare underlag som grus. Få spelare på ATP-touren blev lika respekterade för sin professionalism och sportsmannaskap över hela världen som Stefan Edberg.

Edberg gifte sig i april 1992, och har med makan Annette (tidigare Olsen) två barn födda 1993 och 1997. Familjen var under karriären bosatt i Kensington, London, men 2000 flyttade familjen tillbaka till Sverige.^[15] De är nu bosatta i Grimslöv utanför Växjö.

Hans föräldrar var Bengt och Barbro Edberg.

• 1985 – H.M. Konungens medalj, 8:e storleken i högblått band
• Han fick vid fem tillfällen – 1988–90, 1992 och 1995 – utmärkelsen ATP Sportsmanship Award. Vid Edbergs pensionering 1996 uppkallade ATP hela priset efter honom, som The Stefan Edberg Sportsmanship Award.^[16]
• Svenska Dagbladets guldmedalj för årets främsta svenska idrottsbragd 1990.^[17]
• Fair Play-priset 1992^[18]

År Mästerskap Finalmotståndare Setsiffror

• 1985 Australiska öppna Mats Wilander 6-4, 6-3, 6-3
• 1987 Australiska öppna Pat Cash 6-3, 6-4, 3-6, 5-7, 6-3
• 1988 Wimbledon Boris Becker 4-6, 7-6, 6-4, 6-2
• 1990 Wimbledon Boris Becker 6-2, 6-2, 3-6, 3-6, 6-4
• 1991 US Open Jim Courier 6-2, 6-4, 6-0
• 1992 US Open Pete Sampras 3-6, 6-4, 7-6, 6-2

År Mästerskap Finalmotståndare Setsiffror

• 1989 Franska öppna Michael Chang 6-1, 3-6, 4-6, 6-4, 6-2
• 1989 Wimbledon Boris Becker 6-0, 7-6, 6-4
• 1990 Australiska öppna Ivan Lendl 4-6, 7-6, 5-2 (uppgivet)
• 1992 Australiska öppna Jim Courier 6-3, 3-6, 6-4, 6-2
• 1993 Australiska öppna Jim Courier 6-2, 6-1, 2-6, 7-5

• Australiska öppna: 1987, 1996
• US Open: 1987

Nr	Datum	Turnering	Underlag	Motståndare i finalen	Resultat
1.	25 mars 1984	Milano, Italien	Matta	Mats Wilander	6–4, 6–2
2.	4 februari 1985	Memphis, USA	Matta	Yannick Noah	6–1, 6–0
3.	30 september 1985	San Francisco, USA	Matta	Johan Kriek	6–4, 6–2
4.	21 oktober 1985	Basel, Schweiz	Hardcourt (i)	Yannick Noah	6–7, 6–4, 7–6, 6–1
5.	9 december 1985	Australiska öppna, Melbourne	Gräs	Mats Wilander	6–4, 6–3, 6–3
6.	14 juli 1986	Gstaad, Schweiz	Grus	Roland Stadler	7–5, 4–6, 6–1, 4–6, 6–2
7.	20 oktober 1986	Basel, Schweiz	Hardcourt (i)	Yannick Noah	7–6, 6–2, 6–7, 7–6
8.	10 november 1986	Stockholm, Sverige	Hardcourt (i)	Mats Wilander	6–2, 6–1, 6–1
9.	26 januari 1987	Australian Open, Melbourne	Gräs	Pat Cash	6–3, 6–4, 3–6, 5–7, 6–3
10.	16 februari 1987	Memphis, USA	Hardcourt (i)	Jimmy Connors	6–3, 2–1, uppgivet
11.	23 mars 1987	Rotterdam, Nederländerna	Matta	John McEnroe	3–6, 6–3, 6–1
12.	20 april 1987	Tokyo Outdoor, Japan	Hardcourt	David Pate	7–6, 6–4
13.	24 augusti 1987	Cincinnati, USA	Hardcourt	Boris Becker	6–4, 6–1
14.	26 oktober 1987	Tokyo Indoor, Japan	Matta	Ivan Lendl	6–7, 6–4, 6–4
15.	9 november 1987	Stockholm, Sverige	Hardcourt (i)	Jonas Svensson	7–5, 6–2, 4–6, 6–4
16.	15 februari 1988	Rotterdam, Nederländerna	Matta	Miloslav Mečíř	7–6, 6–2
17.	4 juli 1988	Wimbledon, London	Gräs	Boris Becker	4–6, 7–6, 6–4, 6–2
18.	10 oktober 1988	Basel, Schweiz	Hardcourt (i)	Jakob Hlasek	7–5, 6–3, 3–6, 6–2
19.	24 april 1989	Tokyo Outdoor, Japan	Hardcourt	Ivan Lendl	6–3, 2–6, 6–4
20.	4 december 1989	Masters, New York	Matta	Boris Becker	4–6, 7–6, 6–3, 6–1
21.	12 mars 1990	Indian Wells, USA	Hardcourt	Andre Agassi	6–4, 5–7, 7–6, 7–6
22.	16 april 1990	Tokyo Outdoor, Japan	Hardcourt	Aaron Krickstein	6–4, 7–5
23.	9 juli 1990	Wimbledon, London	Gräs	Boris Becker	6–2, 6–2, 3–6, 3–6, 6–4
24.	6 augusti 1990	Los Angeles, USA	Hardcourt	Michael Chang	7–6, 2–6, 7–6
25.	13 augusti 1990	Cincinnati, USA	Hardcourt	Brad Gilbert	6–1, 6–1
26.	27 augusti 1990	Long Island, USA	Hardcourt	Goran Ivanišević	7–6, 6–3
27.	5 november 1990	Paris Indoor, Frankrike	Matta	Boris Becker	3–3, uppgivet
28.	25 februari 1991	Stuttgart Indoor, Tyskland	Matta	Jonas Svensson	6–2, 3–6, 7–5, 6–2
29.	15 april 1991	Tokyo Outdoor, Japan	Hardcourt	Ivan Lendl	6–1, 7–5, 6–0
30.	17 juni 1991	Queen's Club, London	Gräs	David Wheaton	6–2, 6–3
31.	9 september 1991	US Open, New York	Hardcourt	Jim Courier	6–2, 6–4, 6–0
32.	7 oktober 1991	Sydney Indoor, Australien	Hardcourt (i)	Brad Gilbert	6–2, 6–2, 6–2
33.	14 oktober 1991	Tokyo Indoor, Japan	Matta	Derrick Rostagno	6–3, 1–6, 6–2
34.	11 maj 1992	Hamburg, Tyskland	Grus	Michael Stich	5–7, 6–4, 6–1
35.	24 augusti 1992	New Haven, USA	Hardcourt	MaliVai Washington	7–6, 6–1
36.	14 september 1992	US Open, New York	Hardcourt	Pete Sampras	3–6, 6–4, 7–6, 6–2
37.	6 augusti 1993	Madrid, Spanien	Grus	Sergi Bruguera	6–3, 6–3, 6–2
38.	10 januari 1994	Doha, Qatar	Hardcourt	Paul Haarhuis	6–3, 6–2
39.	21 februari 1994	Stuttgart Indoor, Tyskland	Matta	Goran Ivanišević	4–6, 6–4, 6–2, 6–2
40.	25 juli 1994	Washington, USA	Hardcourt	Jason Stoltenberg	6–4, 6–2
41.	9 januari 1995	Doha, Qatar	Hardcourt	Magnus Larsson	7–6, 6–1

Nr	Datum	Turnering	Underlag	Motståndare i finalen	Resultat
1.	22 juli 1985	Båstad, Sverige	Grus	Mats Wilander	6–1, 6–0
2.	23 september 1985	Los Angeles, USA	Hardcourt	Paul Annacone	7–6, 6–7, 7–6
3.	9 februari 1986	Memphis, USA	Matta	Brad Gilbert	7–5, 7–6
4.	18 augusti 1986	Toronto, Canada	Hardcourt	Boris Becker	6–4, 3–6, 6–3
5.	22 september 1986	Los Angeles, USA	Hardcourt	John McEnroe	6–2, 6–3
6.	27 oktober 1986	Tokyo Indoor, Japan	Matta	Boris Becker	7–6, 6–1
7.	23 februari 1987	Indian Wells, USA	Hardcourt	Boris Becker	6–4, 6–4, 7–5
8.	3 augusti 1987	Båstad, Sverige	Grus	Joakim Nyström	4–6, 6–0, 6–3
9.	17 augusti 1987	Montréal, Canada	Hardcourt	Ivan Lendl	6–4, 7–6
10.	28 september 1987	Los Angeles, USA	Hardcourt	David Pate	6–4, 6–4
11.	10 april 1988	Dallas WCT, USA	Matta	Boris Becker	6–4, 1–6, 7–5, 6–2
12.	18 april 1988	Tokyo Outdoor, Japan	Hardcourt	John McEnroe	6–2, 6–2
13.	13 juni 1988	Queen's Club, London	Gräs	Boris Becker	6–1, 3–6, 6–3
14.	22 augusti 1988	Cincinnati, USA	Hardcourt	Mats Wilander	3–6, 7–6, 7–6
15.	13 mars 1989	Scottsdale, USA	Hardcourt	Ivan Lendl	6–2, 6–3
16.	12 juni 1989	Franska öppna, Paris	Grus	Michael Chang	6–1, 3–6, 4–6, 6–4, 6–2
17.	10 juli 1989	Wimbledon, London	Gräs	Boris Becker	6–0, 7–6, 6–4
18.	21 augusti 1989	Cincinnati, USA	Hardcourt	Brad Gilbert	6–4, 2–6, 7–6
19.	9 oktober 1989	Basel, Schweiz	Hardcourt (i)	Jim Courier	7–6, 3–6, 2–6, 6–0, 7–5
20.	6 november 1989	Paris Indoor, Frankrike	Matta	Boris Becker	6–4, 6–3, 6–3
21.	29 januari 1990	Australiska öppna, Melbourne	Hardcourt	Ivan Lendl	4–6, 7–6, 5–2, retired
22.	26 mars 1990	Key Biscayne, USA	Hardcourt	Andre Agassi	6–1, 6–4, 0–6, 6–2
23.	8 oktober 1990	Sydney Indoor, Australien	Hardcourt (i)	Boris Becker	7–6, 6–4, 6–4
24.	29 oktober 1990	Stockholm, Sverige	Matta	Boris Becker	6–4, 6–0, 6–3
25.	19 november 1990	Singles Championship, Frankfurt	Matta	Andre Agassi	5–7, 7–6, 7–5, 6–2
26.	26 augusti 1991	Long Island, USA	Hardcourt	Ivan Lendl	6–3, 6–2
27.	28 oktober 1991	Stockholm, Sverige	Matta	Boris Becker	3–6, 6–4, 1–6, 6–2, 6–2
28.	27 januari 1992	Australiska öppna, Melbourne	Hardcourt	Jim Courier	6–3, 3–6, 6–4, 6–2
29.	24 februari 1992	Stuttgart Indoor, Tyskland	Matta	Goran Ivanišević	6–7, 6–3, 6–4, 6–4
30.	12 oktober 1992	Sydney Indoor, Australien	Hardcourt (i)	Goran Ivanišević	6–4, 6–2, 6–4
31.	1 februari 1993	Australian Open, Melbourne	Hardcourt	Jim Courier	6–2, 6–1, 2–6, 7–5
32.	16 augusti 1993	Cincinnati, USA	Hardcourt	Michael Chang	7–5, 0–6, 6–4
33.	4 oktober 1993	Basel, Schweiz	Hardcourt (i)	Michael Stich	6–4, 6–7, 6–3, 6–2
34.	15 augusti 1994	Cincinnati, USA	Hardcourt	Michael Chang	6–2, 7–5
35.	24 juli 1995	Washington, USA	Hardcourt	Andre Agassi	6–4, 2–6, 7–5
36.	17 juni 1996	Queen's Club, London	Gräs	Boris Becker	6–4, 7–6

Nr	Datum	Turnering	Underlag	Partner	Motståndare i finalen	Resultat
1.	1984	Hamburg, Tyskland	Grus	Anders Järryd	Heinz Günthardt Balázs Taróczy	6–3, 6–1
2.	1985	Bryssel, Belgien	Matta	Anders Järryd	Kevin Curren Wojtek Fibak	6–3, 7–6
3.	1985	Båstad, Sverige	Grus	Anders Järryd	Sergio Casal Emilio Sánchez	6–0, 7–6
4.	1985	Cincinnati, USA	Hardcourt	Anders Järryd	Joakim Nyström Mats Wilander	4–6, 6–2, 6–3
5.	1985	Masters, New York	Matta	Anders Järryd	Joakim Nyström Mats Wilander	6–1, 7–6
6.	1986	Rotterdam, Nederländerna	Matta	Slobodan Živojinović	Wojtek Fibak Matt Mitchell	2–6, 6–3, 6–2
7.	1986	Los Angeles, USA	Hardcourt	Anders Järryd	Peter Fleming John McEnroe	3–6, 7–5, 7–6
8.	1986	Masters Doubles, London	Matta	Anders Järryd	Guy Forget Yannick Noah	6–3, 7–6, 6–3
9.	1987	Australian Open, Melbourne	Gräs	Anders Järryd	Peter Doohan Laurie Warder	6–4, 6–4, 7–6
10.	1987	Rotterdam, Nederländerna	Matta	Anders Järryd	Chip Hooper Mike Leach	3–6, 6–3, 6–4
11.	1987	Båstad, Sverige	Grus	Anders Järryd	Emilio Sánchez Javier Sánchez	7–6, 6–3
12.	1987	Montréal, Canada	Hardcourt	Pat Cash	Peter Doohan Laurie Warder	6–7, 6–3, 6–4
13.	1987	US Open, New York	Hardcourt	Anders Järryd	Ken Flach Robert Seguso	7–6, 6–2, 4–6, 5–7, 7–6
14.	1987	Stockholm, Sverige	Hardcourt (i)	Anders Järryd	Jim Grabb Jim Pugh	6–3, 6–4
15.	1991	Tokyo Outdoor, Japan	Hardcourt	Todd Woodbridge	John Fitzgerald Anders Järryd	6–4, 5–7, 6–4
16.	1993	Monte Carlo, Monaco	Grus	Petr Korda	Paul Haarhuis Mark Koevermans	3–6, 6–2, 7–6
17.	1995	Doha, Qatar	Hardcourt	Magnus Larsson	Andrej Olhovskij Jan Siemerink	7–6, 6–2
18.	1996	Australian Open, Melbourne	Hardcourt	Petr Korda	Sébastien Lareau Alex O'Brien	7–5, 7–5, 4–6, 6–1

Nr	Datum	Turnering	Underlag	Partner	Motståndare i finalen	Resultat
1.	1983	Basel, Schweiz	Hardcourt (i)	Florin Segărceanu	Pavel Složil Tomáš Šmíd	6–1, 3–6, 7–6
2.	1984	US Open, New York	Hardcourt	Anders Järryd	John Fitzgerald Tomáš Šmíd	7–6, 6–3, 6–3
3.	1984	Basel, Schweiz	Hardcourt (i)	Tim Wilkison	Pavel Složil Tomáš Šmíd	7–6, 6–2
4.	1985	Montréal, Canada	Hardcourt	Anders Järryd	Ken Flach Robert Seguso	5–7, 7–6, 6–3
5.	1986	Philadelphia, USA	Matta	Anders Järryd	Scott Davis David Pate	7–6, 3–6, 6–3, 7–5
6.	1986	Boca West, USA	Hardcourt	Anders Järryd	Brad Gilbert Vincent Van Patten	W/O
7.	1986	Franska öppna, Paris	Grus	Anders Järryd	John Fitzgerald Tomáš Šmíd	3–6, 6–4, 3–6, 7–6, 14–12
8.	1986	Gstaad, Schweiz	Grus	Joakim Nyström	Sergio Casal Emilio Sánchez	6–3, 3–6, 6–3
9.	1988	Båstad, Sverige	Grus	Nicklas Kroon	Patrick Baur Udo Riglewski	6–7, 6–3, 7–6
10.	1990	Sydney Indoor, Australia	Hardcourt (i)	Ivan Lendl	Broderick Dyke Peter Lundgren	6–2, 6–4
11.	1993	Cincinnati, USA	Hardcourt	Henrik Holm	Andre Agassi Petr Korda	7–6, 6–4

Nr	Datum	Turnering	Underlag	Motståndare i finalen	Resultat
	16 september 1984	Olympiska sommarspelen, Los Angeles	Hardcourt	Francisco Maciel	6–1, 7–6

Nr	Datum	Turnering	Underlag	Motståndare i finalen	Resultat
1.	10 januari 1988	Adelaide - Rio International, Australien	Hardcourt	Pat Cash	7–6, 7–6
2.	1 maj 1988	Atlanta - AT&T Challenge of Champions, USA	Grus	Ivan Lendl	2–6, 6–1, 6–3

Under juniorturneringen av US Open 1983 blev linjemannen Richard Wertheim, 60, träffad av Edbergs serve i skrevet och föll så illa att han fick flera skallfrakturer, hjärtinfarkt och avled några dagar senare på sjukhus. Wertheims familj stämde efter incidenten Amerikanska tennisförbundet på 2,25 miljoner amerikanska dollar.^[19]

• Wikimedia Commons har media som rör Stefan Edberg.
  Bilder & media
• STE...fans - a tribute to the great Stefan Edberg from all his fans (en)

Världsettor i herrtennis Ilie Năstase (1973) · John Newcombe (1974) · Jimmy Connors (1974) · Björn Borg (1977) · John McEnroe (1980) · Ivan Lendl (1983) · Mats Wilander (1988) · Stefan Edberg (1990) · Boris Becker (1991) · Jim Courier (1992) · Pete Sampras (1993) · Andre Agassi (1995) · Thomas Muster (1996) · Marcelo Ríos (1998) · Carlos Moyá (1999) · Jevgenij Kafelnikov (1999) · Patrick Rafter (1999) · Marat Safin (2000) · Gustavo Kuerten (2000) · Lleyton Hewitt (2001) · Juan Carlos Ferrero (2003) · Andy Roddick (2003) · Roger Federer (2004) · Rafael Nadal (2008) · Novak Đoković (2011)  · Andy Murray (2016)