Stamhertigdöme

Ett stamhertigdöme (tyska Stammesherzogtum eller Herzogtum), var en av de territoriella enheter under tidig medeltid i Tysk-romerska riket som motsvarade utbredningen av en germansk stam. De viktigaste var Bayern, Franken, Sachsen, Schwaben och Thüringen som vart och ett styrdes av en stamhertig som ofta utmanade kejsarmakten.

Källa

• "Stamhertigdöme", Nationalencyklopedin (2000)