Stadsmuseets Norrmalmsinventering

Stadsmuseet i Stockholm genomförde våren 2007 en omfattande kulturhistorisk inventering och klassificering av samtliga fastigheter på Norrmalm i Stockholm som hade uppförts i samband med och efter Norrmalmsregleringen, 1960-1989.

Stadsmuseets byggnadsantikvarier dokumenterade samtliga fastigheter i ord och bild som vägledning vid eventuella framtida förändringar av bebyggelsen i city. Bland husen som dokumenterades fanns verk av ledande svenska arkitekter som Sven Markelius, Peter Celsing och Carl Nyrén liksom det flitiga Stockholmskontoret Backström & Reinius.^[1]

Bakgrund

Under efterkrigstiden genomfördes en omfattande reglering av Norrmalm och dagens centrum skapades. Husen som uppfördes under 1960-, 70- och 80-talen var präglade av tidens stadsplaneideal och en vilja att manifestera det framgångsrika Sverige. Många av husen var mycket påkostade, med dyra fasadmaterial som exempelvis PK-husets rosa sandsten och Riksbankshusets svarta granit.

Hamngatan 1956 och 2008


En ny stad: Hamngatan före och efter Norrmalmsregleringen. Bilden till vänster är från 1956, bilden till höger från 2008, båda är tagna från Malmskillnadsgatan mot öst. Bara två byggnader är kvar: NK på vänstra sidan Hamngatan och Hästskopalatset med brun fasad intill NK.

Kulturhistorisk klassificering

Byggnaderna har klassificerats i fyra kategorier med hänsyn till deras kulturhistoriska värde. Stadsmuseet använder ett färgsystem för att klassificera byggnader, blått, grönt, gult och grått.^[2]

Blåmärkta byggnader

De mest värdefulla fastigheterna har getts en blåmärkning vilket innebär det starkaste skyddet och att fastighetens kulturhistoriska värde motsvarar fordringarna för byggnadsminnen i Kulturmiljölagen. Vid inventeringen gavs 14 byggnader en blå märkning.^[1] De fjorton husen är ritade av några av tidens mest namnkunniga arkitekter.

Fastighet	Byggår	Arkitekt	Kvarter	Adress
Bryggaren 16 (om/tillbyggnad)	1986	Sune Malmquist	Bryggaren 16	Apelbergsgatan/Kungsgatan^[3]
Klarahuset	1986-89	Carl Nyrén	Hägern Större 16	Drottninggatan
Kulturhuset	1971	Peter Celsing	Skansen 23	Sergels torg
NK:s tillbyggnad	1960-talet	Hans Asplund	Hästen 19	Regeringsgatan
Departementets hus	1969-71	Nils Tesch	Björnen & Loen 1	Jakobsgatan
Parkaden	1963	Hans Asplund	Hästskon 10	Regeringsgatan
PK-huset	1971-1974	Backström & Reinius	Hästen 23	Hamngatan
Riksbankshuset	1970	Peter Celsing	Skansen 20	Brunkebergstorg
Sheraton	1971	AOS Arkitekter	Snäckan 7	Tegelbacken
SIF-huset	1985	Carl Erik Fogelvik/Hans Birkholz	Apeln 8	Olof Palmes gata
Sparbankshuset	1973-1975	Carl Nyrén	Spektern 13	Hamngatan
Stadsteatern	1971	Peter Celsing	Skansen 23	Sergels torg
Sverigehuset	1961-69	Sven Markelius	Kungliga trädgården 7	Hamngatan
Åhlens City	1964	Backström & Reinius	Gripen 12	Klarabergsgatan

Reaktioner

Kartläggningen har fått kritik från politiskt håll då flera av husen är föremål för förändringstryck^[1] och ombyggnadsplaner^[4] (2007). Bland annat kritiserade dåvarande stadsbyggnadsborgarrådet Mikael Söderlund slutsatserna och ifrågasatte öppet stadsmuseets klassificering av bland annat Sheraton, Åhléns City och parkeringshuset Parkaden. Enligt Ann-Charlotte Backlund, stadsantikvarie och chef för Stockholms stadsmuseum, avgörs den kulturhistoriska klassificeringen av museet på uppdrag direkt från kommunfullmäktige och är inte en fråga för stadsbyggnadsnämnden.^[4]

Förändringstryck

Förutom det politiska motståndet finns också en vilja hos fastighetsägarna att bygga på och om fastigheterna. Bland annat finns det långtgående planer på att bygga på Näringsdepartementets hus med två nya glasvåningar som skiljer sig från den nuvarande fasaden med sin upprepande prefabricerade betongelement samt bygga om bottenvåningen.^[5] Stadsmuseet har starkt motsatt sig planerna på påbyggnaden:

Med hänsyn till kontorshusets i Loen synnerligen stora kulturhistoriska värde bör byggnaden ges skyddsbestämmelser för bevarande av exteriören, byggnadens planstruktur och delar av interiören såsom trapphus och konferensrum. Skyddsbestämmelserna bör även omfatta förbud mot rivning. ^[6]

Stadsmuseet motsätter sig också på ett principiellt plan att höja takhöjderna i kvarteret eftersom det anses hota Stockholms stadsbild och strider mot generalplanen City 62 som syftar till att Brunkebergsåsens dominans i stadslandskapet bör bibehållas.^[6] Norrmalms stadsdelsnämnd har däremot inget att erinran mot förslaget.^[7]

Ett annat hus som har förändrats är Sparbankshuset där den översta våningen byggdes om från teknikvåning med framför allt fläktsystem, ombyggnaden som genomfördes av samma arkitektkontor som byggde huset, Nyréns Arkitekter, ändrade dock inte volymen på huset och de nya fönstren som togs upp anpassades till husets moderna arkitektur.