Stabiliseringsplan (flygteknik)

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-01)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Stabiliseringsplan hos ett konventionellt stjärtstyrverk. Det ljusblå stabiliseringsplanet är planets stabilisator, medan rött stabiliseringsplan är planets fena.

Stabiliseringsplan (engelska: stabilizer) avser inom flygteknik de aerodynamiska ytplan som tjänar till att stabilisera flygfarkoster och liknande under flygning genom motgående luftmotstånd.

Sådana plan utgörs vanligen av två typer: vertikala stabiliseringsplan kallade fenor och horisontella stabiliseringsplan kallade stabilisator.

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Stabilizer (aeronautics), 1 januari 2023.

Media som används på denna webbplats

Question book-4.svg
Författare/Upphovsman: Tkgd2007, Licens: CC BY-SA 3.0
A new incarnation of Image:Question_book-3.svg, which was uploaded by user AzaToth. This file is available on the English version of Wikipedia under the filename en:Image:Question book-new.svg
Tail of a conventional aircraft.svg
Författare/Upphovsman: Olivier Cleynen, Licens: CC BY-SA 3.0
The tail of a conventional aircraft (here, an Airbus A380 airliner). The vertical stabilizer is fixed, and the rudder is movable; they provide directional (yaw) stability and control. The horizontal stabilizer can be slowly adjusted, and the elevators are movable; they provide longitudinal stability and control.