Större svartpitta
| Större svartpitta Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Svartpittor Melampittidae |
| Släkte | Megalampitta |
| Art | Större svartpitta M. gigantea |
| Vetenskapligt namn | |
| § Megalampitta gigantea | |
| Auktor | (Rothschild, 1899) |
| Synonymer | |
| Större melampitta Melampitta gigantea | |
Större svartpitta[2](Megalampitta gigantea) är en av två fågelarter i den lilla familjen svartpittor inom ordningen tättingar.[3] Denna art häckar i Nya Guineas otillgängliga kalkstenshaltiga bergstrakter där den unikt tros bygga sina bon i doliner. Arten anses vara sällsynt och mycket lokalt förekommande, men den tros inte vara hotad och beståndet kategoriseras som livskraftigt.
Utseende och läten
Svartpittor är mörka, satta trastliknande fåglar med korta vingar och rätt kort stjärt. Denna art är 29 cm lång, i fjäderdräkten helsvart eller med varierande inslag av rostbrunt. Ögat är mörkbrunt, ben och näbb svarta. Könen är lika. Ving- och stjärtpennor är olikt sin mindre släkting mindre svartpitta styva, en möjlig anpassning till sitt förmodade häckningsbeteende (se nedan). Lätet är monotont upprepade parvisa rätt ljudliga och ganska ljusa toner.[4]
Utbredning och systematik
Fågeln förekommer fläckvist utmed lägre bergssluttningar på Nya Guinea,[3] närmare bestämt på Vogelkophalvön i Arfakbergen, på Bomberaihalvön i Fakfak- och Kumawabergen, södra sluttningen av Snow Mountains (vid floderna Utakwa och Setekwa), på Mount Somoro i Torricellibergen samt på Mount Mura i sydöstligaste delen av Central Dividing Range.[4] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Familjetillhörighet
Svartpittornas familjetillhörighet har historiskt varit omtvistad, där olika auktoriteter placerat dem bland familjer som marksmygar, monarker, paradisfåglar, murarkråkor och satängfåglar. DNA-studier visar dock att de utgör en egen utvecklingslinje, nära släkt med både paradisfåglar och murarkråkor.[5][6]
Levnadssätt
Större svartpitta hittas i skogsområden i olända karstberg, på mellan 650 och 1400 meters höjd. Den tros vara stannfågel. Födan är okänd, men tros bestå av insekter. Enligt lokalbefolkningen i Farfakbergen är boet en stor korg flätad av klängväxter som hängs under marknivå i en djup, brant och smal dolin.[4]
Namn
Namnet svartpitta är en direktöversättning av det vetenskapliga namnet Melampitta, släktesnamn för mindre svartpitta och tidigare även för större svartpitta. Namnet syftar på likheten med medlemmar i familjen Pittidae, tidigare kallade pittor, numera juveltrastar. Pitta kommer från det dravidiska språket telugu där det betyder liten fågel.[7]
Status
Arten har ett rätt stort utbredningsområde och beståndet anses stabilt. Den tros inte heller vara utsatt för några betydande hot. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).[1] Beståndet har inte uppskattas, men rapporteras vara sällsynt och mycket lokalt förekommande, men detta kan vara ett resultat av dess otillgängliga levnadsmiljö. I Farfakbergen har den visats sig vara lokalt ganska vanlig.[8]
Noter
- ^ [a b] Birdlife International 2016 Megalampitta gigantea Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 december 2001.
- ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
- ^ [a b c] Boles, W. (2020). Greater Melampitta (Melampitta gigantea), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.gremel1.01
- ^ Aggerbeck, M., J. Fjeldså, L. Christidis, P.-H. Fabre, K.A. Jønsson (2014), Resolving deep lineage divergences in core corvoid passerine birds supports a proto-Papuan island origin, Mol. Phylogenet. Evol. 70, 272-285.
- ^ Jønsson, K.A., P.-H. Fabre, J.D. Kennedy, B.G. Holt, M.K. Borregaard, C. Rahbek, and J. Fjeldså (2016), A supermatrix phylogeny of corvoid passerine birds (Aves: Corvides), Mol. Phylogenet. Evol. 94, 87-94.
- ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
- ^ Coates, B. J. 1990. The birds of Papua New Guinea, 2: passerines. Dove, Alderley, Australia.
Externa länkar
Wikispecies har information om Megalampitta gigantea.- Läten på xeno-canto.org
Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.
|
Media som används på denna webbplats
Camera icon
Författare/Upphovsman: Liftarn (diskussion), Licens: CC BY-SA 3.0
Silhouette de Falco peregrinus, le faucon pèlerin (Peregine falco).