Större kiskadi

	Större kiskadi; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Tyranner; Tyrannidae
Släkte	Pitangus
Art	Större kiskadi; P. sulphuratus
Vetenskapligt namn
	§ Pitangus sulphuratus
Auktor	(Linné, 1766)
Utbredning

Större kiskadi^[2] tidigare kallad bentevi^[3] (Pitangus sulphuratus) är en vida spridd och vanligt förekommande amerikansk fågel i familjen tyranner inom ordningen tättingar.^[4]

Utseende och läte

Större kiskadi är en stor (24 cm) och kantig tyrann, i formen nästan som en kungsfiskare med stort huvud, tjock hals och en rak, mycket kraftig näbb. Vingarna är breda och rundade, och den medellånga stjärten är tvärt avskuren. Fjäderdräkten är iögonfallande med svart huvud men brett vitt ögonbrynsstreck och vit strupe, gul undersida och varmt rostbrunt på ovansida och stjärt som särskilt syns i flykten. Arten är ljudlig och låter ofta höra sitt trestaviga läte som gett den sitt namn, liksom det tidigare namnet bentevi (av spanskans bien te vi, "jag såg dig väl").^[3]

Utbredning och systematik

Större kiskadi har en mycket vid utbredning från Texas i USA söderut genom Centralamerika till Argentina. Den delas in i tio underarter med följande utbredning:^[4]

Pitangus sulphuratus sulphuratus – tropiska sydöstra Colombia till sydöstra Peru, Guyanaregionen och norra Brasilien
Pitangus sulphuratus texanus – södra Texas (Rio Grande Valley) till sydöstra Mexiko (Veracruz)
Pitangus sulphuratus derbianus – torra områden i västra Mexiko (från södra Sonora-öknen till Tehuantepec-näset)
Pitangus sulphuratus guatimalensis – sydöstra Mexiko (Nuevo León) till centrala Panama
Pitangus sulphuratus trinitatis – östligaste Colombia till östra Venezuela, nordvästra Brasilien och Trinidad
Pitangus sulphuratus caucensis – västra och södra Colombia (sydvästra Bolívar, Cauca och Magdalena-dalarna)
Pitangus sulphuratus rufipennis – kustnära delarna av norra Colombia och norra Venezuela
Pitangus sulphuratus maximiliani – Amazonområdet i Brasilien till östra Bolivia och Chaco i Paraguay
Pitangus sulphuratus bolivianus – höglandet i östra Bolivia (från Cochabamba till Tarija)
Pitangus sulphuratus argentinus – sydostligaste Brasilien, östra Paraguay, Uruguay och centrala Argentina

Fågelns unika utseende och beteende förvirrade taxonomer inledningsvis vad större kiskadi egentligen var för typ av fågel. Carl von Linné som beskrev arten 1766 trodde det var en form av törnskata. Naturforskaren William Henry Hudson skrev 1920 att fågeln "verkar ha studerat andra fåglars beteende för att dra fördel av dem, så som falkar, tyranner, kungsfiskare, gamar och fruktätande trastar; och när dess vapen visat sig svaga kompletterar den det med sin list".

Släktskap

Större och mindre kiskadi i Panama och Sydamerika anses traditionellt utgöra systerarter. Amerikanska American Ornithological Society (AOS) och tongivande internationella auktoriteten Clements m.fl. placerar de därför i ett och samma släkte, Pitangus. Flera genetiska studier visar dock att de trots likartat utseende inte är nära släkt.^[5]^[6] De skiljer sig också tydligt åt i exempelvis boets utseende, där mindre kiskadi bygger ett skålformat bo, inte en avlång struktur med sidoingång. Vissa, som BirdLife International och International Ornithological Congress (IOC) har därför valt att lyfta ut mindre kiskadi till ett eget släkte, Philohydor, varvid större kiskadi blir ensam art i Pitangus.^[1]^[7] Denna linje följs här.

Levnadssätt

Större kiskadi är bland de vanligaste fåglarna man stöter på i parker och landsbygd i Central- och Sydamerika. De är högljudda och orädda fåglar som ses ofta sittande på exponerade grenar, gärna över vatten, varifrån den gör utfall mot flygande insekter eller plockar föda från vattenytan, vanligen småfisk. Den kan också ta frukt och ses ibland vid fågelmatningar. I USA hittas arten i törnbuskmarker och flodnära skogar, men även utmed buskkantade bevattningskanaler, i öppen uppväxande skog och i förorter.

Häckning

I södra Texas placeras boet vanligen i en stor grenklyka i ett träd. Boet är en voluminös vertikalt avlång struktur med sidoingång. Den försvarar sitt revir och sitt bo mycket aggressivt och jagar bort djur flera gånger sin egen storlek som apor, rovfåglar och ormar

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och tros öka i antal.^[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).^[1] Den beskrivs som vanlig till mycket vanlig, med ett uppskattat på bestånd på 20 miljoner individer.

Referenser

Great Kiskadee Faktablad om större kiskadi på allaboutbirds.org
Brush, T. and J. W. Fitzpatrick (2020). Great Kiskadee (Pitangus sulphuratus), version 1.0. In Birds of the World (A. F. Poole and F. B. Gill, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.grekis.01

Noter

^ [a b c d] Birdlife International 2016 Pitangus sulphuratus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1939 (nyutgåva)). Svensk uppslagsbok. Bd 3. Malmö: Svensk uppslagsboks förlag AB. sid. 595
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
^ Chaves, A.V., C.L. Clozato, D.R. Lacerda, E.H.R. Sari, and F.R. Santos (2008), Molecular taxonomy of Brazilian tyrant-flycatchers (Passeriformes: Tyrannidae), Mol. Ecol. Resources 8, 1169-1177.
^ Harvey, M.G., et al. (2020), The evolution of a tropical biodiversity hotspot, Science, 370, 1343-1348.
^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.12.1.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör större kiskadi.
Bilder & media
Wikispecies har information om Pitangus sulphuratus.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d] Birdlife International 2016 Pitangus sulphuratus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14

[ReferenceA-3] [a b] Carlquist, Gunnar, red (1939 (nyutgåva)). Svensk uppslagsbok. Bd 3. Malmö: Svensk uppslagsboks förlag AB. sid. 595

[CC-4] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11

[5] Chaves, A.V., C.L. Clozato, D.R. Lacerda, E.H.R. Sari, and F.R. Santos (2008), Molecular taxonomy of Brazilian tyrant-flycatchers (Passeriformes: Tyrannidae), Mol. Ecol. Resources 8, 1169-1177.

[6] Harvey, M.G., et al. (2020), The evolution of a tropical biodiversity hotspot, Science, 370, 1343-1348.

[IOC-7] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.12.1.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

Navigation

Navigering

Temaportaler