Stångådalsbanan

Stångådalsbanan
Ett Krösatåg lämnar Kalmar mot Linköping på Stångådalsbanan. Bredvid till vänster i bild går Kust till kust-banan.
Allmänt
Plats	Sverige
Sträcka	Linköping — Kalmar
Anslutande linjer	Södra stambanan Tjustbanan Bockabanan Järnvägslinjen Berga–Oskarshamn Järnvägslinjen Blomstermåla–Mönsterås Kust till kust-banan Smalspår Hultsfred–Västervik
Organisation
Invigd	1902/1897/1874
Ägare	Svenska Staten
Infrastruktur­förvaltare	Trafikverket
Trafikoperatör	SJ Green Cargo
Biljettoperatör	Kalmar länstrafik Östgötatrafiken
Tekniska fakta
Längd	235 kilometer
Antal spår	Enkelspår
Spårvidd	1435 millimeter (Normalspår)
Största tillåtna axellast	22,5 ton
Största lutning	19 ‰
ATC	Ja
Fjärrblockering	Nej, System M (Förutom System R Linköping-Rimforsa)
Högsta hastighet	100–140 km/h
Elektrifierad	Nej
Lastprofil	A
Linjekarta    Södra stambananMalmö C 0 Linköping C 1 Södra stambananmot Stockholm C 3 Tannefors 7 Hjulsbro 10 Slatteforsnedlagd 2003 13 Stureforsnedlagd 2003 20 Bjärka-Säbynedlagd 2003, kvar som mötesspår 20 Tjustbananmot Västervik 25 Bestorpnedlagd 2003 29 Brokindnedlagd 2003 34 Gärdalanedlagd 2003 38 Opphemnedlagd 2003 41 Rimforsa 50 Slätmon 55 Kölefors 58 industrispår till Kindasågennedlagd 2005 59 Kisa 60 industrispår till Swedish Tissue1971–2005 66 Korpklev 71 Vervelnnedlagd 2003 76 Björkhult?–1968, 1990–2003 82 Gullringen 88 Slitshult 91 Södra Vi 94 Fågelhem 99 Astrid Lindgrens värld 101 Vimmerby 111 Storebronedlagd 2003 Bockabananmot Nässjö C Hultsfred–Västervikmot Västervik (smalspår) 122 Hultsfred Växjö–Åseda–Hultsfred(smalspår) 134 Målilla 142 Mörlunda 159 Berga, Berga–Oskarshamnmot Oskarshamn 166 Högsby Blomstermåla–Mönsteråsmot Mönsterås 195 Blomstermåla 215 Rocknebystuderas[1] Kust till Kust-bananmot Göteborg C 234 Kalmar godsbangård, mötesspår 235 Kalmar C

Stångådalsbanan (där den tidigare Östra centralbanan ingår som en del) är järnvägen mellan Linköping och Kalmar. Den går delvis gemensamt med Tjustbanan och delar sig vid Bjärka-Säby, där Tjustbanan går vidare till Åtvidaberg och Västervik och Stångådalsbanan fortsätter söderut mot Hultsfred och Kalmar. Banan följer Stångån en stor del längs sträckan, vilket förklarar dess namn.

Banan är oelektrifierad med normalspår. Persontrafiken bedrivs med Krösatågen.

Historiskt sett är den nuvarande banan en sammanslagning av tre banor med omväxlande normalspår och smalspår som byggdes om till normalspår efterhand. Linjen Hultsfred – Linköping byggdes som normalspåriga Östra centralbanan, öppnad 1902. Hultsfred – Berga var en del av den sammanhängande normalspårsbanan Nässjö-Oskarshamns Järnväg, öppnad 1874. Sträckan Berga – Kalmar var en smalspårsbana (Kalmar - Berga järnväg) med 891 mm spårvidd, öppnad 1897. Den senare banan var tänkt att förlängas till Västervik men därav blev intet (det byggdes smalspår Hultsfred – Västervik, men det fanns bara normalspår Berga – Hultsfred).

Bansträckningen Kalmar – Berga blev en renodlad godsbana under 1960-talet som successivt under 1970-talet byggdes om till normalspår (färdigt 1978). Denna historiska utbyggnad förklarar bland annat varför tågen måste vända i Berga för att fortsätta vidare mot Linköping/Kalmar eftersom bägge banorna kommer in västerifrån mot Berga station. Det som historiskt krävde två byten för att göra en tågresa mellan Linköping och Kalmar (alternativt ett byte i Alvesta på Södra stambanan, en lång omväg västerut) kräver sedan 1996 inga byten alls. Baksidan av detta har blivit en försämring för persontrafiken till Oskarshamn, som mellan sommaren 2005 och december 2011 var helt inställd.^[2]

Vid en plankorsning i Ruda kolliderade i oktober 2018 ett persontåg på Stångådalsbanan med en traktor varvid tre personer fördes till sjukhus med oklart skadeläge.^[3][4] Vid en plankorsning i Landeryd utanför Linköping i december 2010 omkom en bilförare efter en kollision med ett tåg.^[5] Vid en obevakad plankorsning norr om Kisa 19 januari 2019 omkom en bilförare efter en kollision med ett tåg.^[6] Det stora antalet obevakade plankorsningar gör att kollisioner mellan bil och tåg händer ibland, vilket orsakat flera dödsfall och skapat brist på fungerande tåg.

De stationer/hållplatser som trafikeras med persontåg är Linköping C, Tannefors (vissa avgångar), Rimforsa, Kisa, Astrid Lindgrens värld (vissa avgångar), Vimmerby, Hultsfred, Berga, Högsby, Blomstermåla och Kalmar C. Banan körs sedan 1996, då bandelen Hultsfred-Kalmar återinvigdes, med tåg av Y2-typ, Efter våren 2005, då det privatägda BK Tåg som drev Stångådalsbanan gick i konkurs, tog SJ över trafiken. Mellan juni 2008 och december 2021 kördes trafiken av Transdev (tidigare Veolia Transport) under varumärket Kustpilen. Sedan 12 december 2021 körs tågen under varumärket Krösatågen av SJ på uppdrag av Kalmar länstrafik som har huvudansvaret och Östgötatrafiken som ger bidrag till trafiken. Trafiken bedrivs huvudsakligen med Y2-motorvagnar och Y31.

Kalmar Länstrafik har beställt nya motorvagnar för trafiken på Stångådalsbanan av typen CAF Civity. De nya fordonen blir ”bimodala”, vilket innebär att de kan drivas med el antingen från kontaktledning eller från en i tåget installerad HVO-dieseldriven motor eller från batteri.^[7] Tågen är planlagda att levereras 2026. De består av tre vagnar (+ motordelen), är 67 m långa, rymmer 140 passagerare och har en största tillåtna hastighet på 200 km/h (kontaktledningsdrift) eller 140 km/h (dieseldrift). De tillverkas av tågtillverkaren CAF i Spanien. Åtta fordon är beställda.^[8][9]

Krösatågen trafikerade från december 2011 t.o.m. 13 december 2014 Stångådalsbanan mellan Hultsfred (dit tågen kom från Nässjö) och Berga och vidare till Oskarshamn.^[10][2]

Godstrafiken på banan bedrivs av Green Cargo och är störst mellan Kalmar och Blomstermåla (och vidare mot Mönsterås) men går även mellan Hultsfred och Berga (och vidare mot Oskarshamn).

• Linköping – Bjärka-Säby: 100 km/h
• Bjärka-Säby – Hultsfred: 120 km/h
• Hultsfred – Berga: 110 km/h
• Berga – Blomstermåla: 120 km/h
• Blomstermåla – Kalmar: 140 km/h^[11]

Spår och sliprar längs Stångådalsbanan och Tjustbanan har i stort en god standard jämfört med skarvspår i allmänhet, eftersom utbytestakten överlag har upprätthållits. Under 2023 har drygt 25000 sliprar bytts. Det innebär en omsättningshastighet på cirka 25 år, vilket Trafikverket bedömer står i proportion till trafiken på banorna. Rälerna på Tjustbanan är överlag klenare (43 kg) än på Stångådals­banan (mest 50 kg).^[11] Cirka en tredjedel av Stångådalsbanan bedöms idag ha skarvfria spår, vilket minskar risken för spårfel. Åtgärder i form av bland annat skarvåtgärder och ballastkomplettering har genomförts. Det innebär att banorna har den bästa klassning som skarvspår kan ha vad gäller robusthet mot solkurvor, och att temperaturen ska överstiga 30 grader Celsius innan hastigheten kan behöva sänkas.^[11]

Stångådalsbanan har två olika signalsystem. System R (radiobaserad överföring av signalinformation till föraren) gäller mellan Linköping och Rimforsa. System M (manuell hantering, föraren meddelas endast via signaler) gäller mellan Rimforsa och Kalmar. Stångådalsbanan och Tjustbanan (mellan Bjärka Säby och Västervik) är de enda banorna i Sverige med System R, som kräver särskild utrustning ombord.

Den tekniska livslängden för System R närmar sig sitt slut och ska bytas mot en variant av signalsystemet European Rail Traffic Management System (ERTMS). Trafikverkets plan ska ERTMS vara installerat på Stångådalsbanan i slutet av 2027 och på Tjustbanan i slutet av 2028.^[11]

De nya tågen som beställts kommer att vara försedda med utrustning för ERTMS. Trafikstarten av CAF Civity-fordonen och färdigställandet av ERTMS-installationen kommer därför att samordnas med varandra.

Denna artikel eller sektion innehåller information om ett framtida byggprojekt. Artikeln kan innehålla information av spekulativ karaktär, och informationen kan komma att ändras snabbt allteftersom projektet fortskrider och mer information blir tillgänglig.

I de planer för Ostlänken som Trafikverket presenterade i november 2022 föreslogs fyra framtida alternativ för Stångådalsbanan/Tjustbanan: Antingen skulle banorna få en säckstation i Tannefors, anslutas till den nya stationen i Linköping, anslutas till södra stambanan norrut, eller behålla den nuvarande lösningen.^[12]

• 
  Ett Y2 (Kustpilen-tåg) vid Sturefors.
• 
  Stångådalsbanan och Tjustbanan vid Bjärka-Säby station.
• 
  Ett turisttåg på Stångådalsbanan. Bron över tåget är del av sträckningen för Växjö–Åseda–Hultsfreds Järnväg.
• 
  Ett stycke av Stångådalsbanan mellan Tannefors och Hjulsbro i Linköping (banan har här gemensam sträckning med Tjustbanan).

• Järnvägslinjen Berga–Oskarshamn

• Adell, Niklas; Brännlund, Per-Olov (1999). Östra centralbanan: Linköping-Hultsfred : de första hundra åren. Malmö: Stenvall. Libris 7630232. ISBN 91-7266-150-X 
• Edman, Björn; Lind, Lars Olof (2001). Kalmar-Berga järnväg. Svenska järnvägsklubbens skriftserie, 0346-8658 ; 73. Stockholm: Svenska järnvägsklubben. Libris 8392526. ISBN 91-85098-92-2 
• Schönbeck, Henrik (1916). En färd genom Kinda och Tjust med östra centralbanan och Norsholm-Västervik-Hultsfred järnvägar. Linköping. Libris 3042047 
• Östra centralbanans järnvägsaktiebolag : de första 20 åren  : historisk-ekonomisk beskrivning. Linköping: Linköpings lithogr. a.-b. 1918. Libris 1661506 

• Stångådalsbanans Vänner Wikimedia Commons har media som rör Stångådalsbanan.
  Bilder & media
• Trafikverket - Stångådalsbanan
• jarnvag.net, Linköping-Hultsfred-Kalmar