Stånddrabantkåren
Stånddrabantkåren, var en enhet av vakter vid Kungliga slottet som utgjordes av anställd vaktpersonal, med bakgrund som veteraner inom krigsmakten. Dessa kallades för stånddrabanter och ansvarade för bevakning och vakthållning i de yttre salarna i det kungliga slottet. Till utrustning och historik var de relativt lika de engelska Yeomen of the Guard.[1]
Historia
Stånddrabantkårens historia sträcker sig tillbaka till Gustav Vasas regeringstid då man införde bardisanbärande drabanter vid det kungliga hovet. Under den gustavianska tiden leddes kåren av en korpral som till sin hjälp hade en vicekorpral. Kåren utgjordes troligen av 12 fasta drabanter, men deras antal kunde utökas till totalt 44 vid särskilda tillfällen. Dessutom fanns 12 stånddrabantmusikanter. Stånddrabanterna hade hand om den inre vakttjänsten och stånddrabantsalen var deras vaktlokal.[2] De deltog även i officiella sammanhang som riksdagar, kröningar, bröllop och begravningar. De hade lägre rang än livdrabanterna och tillhörde hovstaten.
Deras utrustning var ålderdomlig. Paradutrustningen utgjordes av ärmlösa kåpor som kallades flaxar i blått kläde med galoner i silver och foder i gult, flaxarna pryddes av Sveriges Tre kronor under en kunglig krona, kyller av skinn, vita stora kragar, vida knäbyxor av burgundiskt snitt, vita strumpor, skor samt axelgehäng med fransar. Samtliga stånddrabanter bar värja i gehänget. De hade kraghandskar samt bar utöver värjorna även bardisan. På huvudet bar de vidbrättad hatt, ofta med vit plym.
1654 hade den engelska ambassadören Bulstrode Whitelocke besökt Drottning Kristina i Stockholm, och han skriver om stånddrabanterna:
| ” | Drottningens Stånddrabanter stodo i sin rika klädnad med Svenska vapnet broderadt af guld, sverd vid sidan och förgylte bardisaner i deras händer. De stodo ganska stilla, likare beläten än människor. | „ |
Stånddrabantkårens sista tjänstgöring var vid Oscar I:s kröning 1844 och de har därefter aldrig mer förekommit.
Bilder
Chefen för Stånddrabantkåren under det sena 1700-talet, Anders Kraak. (1832)
En stånddrabant år 1810 iklädd flax med tre kronor samt hållande en bardisan.
Uniform för vicekorpralen vid Stånddrabantkåren. Buren vid Oscar I:s kröning 1844. (Livrustkammaren)
Flax för en stånddrabant från ca år 1800. (Livrustkammaren)
Hatt för en stånddrabant. (Livrustkammaren)
Bardisan för Drottning Kristinas stånddrabanter, ursprungligen förgylld. Tillverkade 1649 vid Jäders bruk. (Livrustkammaren)
Källor
- ^ ”Kulturens årsbok 1945 sid.24”. Arkiverad från originalet den 10 december 2021. https://web.archive.org/web/20211210183036/https://48tos13x7lvo1f0jlt4999u8-wpengine.netdna-ssl.com/wp-content/uploads/2019/06/kulturens-arsbok-1945.pdf. Läst 10 december 2021.
- ^ SAOB
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Martin Rudolf Heland, Licens: CC0
Fem stånddrabanter avporträtterade den 1 november 1797 av Martin Rudolf Heland. De befinner sig i Rikssalen på Stockholms slott och bevakar Gustaf IV Adolfs biläger den 1 november 1797.
Författare/Upphovsman: Wvs, Licens: CC BY-SA 4.0
Stånddrabant 1832, efter Adolf Ulrik Schützercrantz "Scener utur soldat-lifvet" 1831–1832.
Författare/Upphovsman: Livrustkammaren, Licens: CC0
Hatt för en stånddrabant från ca år 1800: Hög hatt av svart långhårig filt, uppvikta brätten på sidorna. Den ena sidans brätte triangulärt utdraget och uppvikt utmed kullen. Brättet kantat med grågrönt linneband (söndrigt). Utmed sidorna foder av blågrönt grovt linne samt 60 mm bred svettrem av runt skinn.
Författare/Upphovsman: Livrustkammaren, Licens: CC0
Stånddrabantflax; "Enligt Gula liggaren: "af mörkt kläde, kantad med gult kläda och fodrad med gult lärft, flaxen med enkla silfvergaloner samt framtill med en större sluten, och tre mindre öppna kronor". Flaxet är tillverkat i mörkblått ylletyg med foder i gul linnelärft. Kantdekor i gul ylle. Enkla silvergaloner. Två stycken metallhyskor längs sidorna samt en i halslinningen. På framsidan finns det en större stängd krona samt ytterligare tre stycken mindre öppna kronor. Framträdande axelparti med nedhängande axelklaffar, även dessa är dekorerade med silvergaloner. Ståkrage."
Teckning föreställande en stånddrabant ingående i Stånddrabantkåren, under Riksdagens hyllning av Kronprins Karl Johan 1810. Av Emanuell Limnell år 1810.
Författare/Upphovsman: Livrustkammaren, Licens: CC0
Vicekorprals dräkt för Stånddrabantkåren, buren vid dess upplösning 1844.
Författare/Upphovsman: Livrustkammaren, Licens: CC0
Bardisan för drottning Kristinas drabanter m: 1649, tillverkad vid Jäders bruk.
Blad av blankt stål i ett stycke. Klingan rak, uppåt avsmalnande med mötande skär, avsmalnande udd med liten spets. Symmetriska vingar med uppåtsvängda spetsar. I övre kant två utskott, ett inåtsvängt större och ett spetsigt mindre, nertill lika men det spetsiga betydligt mindre. Otydlig etsad och graverad/punsad dekor med rester av förgyllning. Under var sin krona bokstäverna R, CS. Nertill riksvapnet med Vasavapnet som hjärtsköld och sköldbärare i form av stående lejon, nertill årtalet 1649.
Slät sexsidig holk, L 91 mm. Upptill med ornament av två sexsidiga plattor sammanhållna av genombrutna plåtar och nertill avslutad med sexsidig profilerad platta. Från holken två skenor med konturerade ändar, L 435 mm, fästade med fyra nitar vardera. Övermålade med brun färg.
Skaft av brunmålat trä med cirkulärt tvärsnitt, diam 34 mm, tvärt avslutat. Genomgående hål 120 mm från övre kant och 220 mm från nedre.