Stäppsångare
| Stäppsångare Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Status i Finland: Sårbar[2] | |
.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Underordning | Passeri |
| Överfamilj | Sångare Sylvioidea |
| Familj | Rörsångare Acrocephalidae |
| Släkte | Iduna |
| Art | Stäppsångare I. caligata |
| Vetenskapligt namn | |
| § Iduna caligata | |
| Auktor | (Lichtenstein, 1823) |
| Synonymer | |
vetenskapliga
trivialnamn
| |
Stäppsångare[3] (Iduna caligata) är en liten gråbrun sångare som tillhör familjen rörsångare som tidigare ingick i familjen sångare.[4] Fågeln häckar från europeiska delen av Ryssland österut till västra Mongoliet och västra Kina. På senare tid har den även etablerat en liten population i Finland. Vintertid flyttar den huvudsakligen till Indien. I Sverige är arten en tillfällig gäst. Tidigare behandlades stäppsångaren och nära släktingen saxaulsångaren (I. rama) som en och samma art, under det svenska namnet gråsångare. IUCN kategoriserar den som livskraftig.
Utseende och läte
Stäppsångaren är en liten sångare som med sina 11–12,5 centimeter är den minsta arten inom släktet Hippolais och ungefär stor som en lövsångare.[5] Den är mycket lik de närbesläktade arterna saxaulsångare och eksångare, men kan även förväxlas med fältsångare och sibirisk gransångare (Phylloscopus collybita tristis).
Stäppsångaren är övervägande ljust gråbrun på ovansidan och vitaktig på undersidan med rostbeige ton på kroppsidan, vilket är tydligast på ungfåglar om hösten. Den har kort handpenneprojektion som dock är något längre än saxaulsångarens.[5] Ytterkanten på den yttre stjärtfanen är vita men detta kan vara svårt att observera i fält. Den har en kort näbb, som är något kraftigare än gransångarens och har en bredare bas. Den har ett otydligt vitt ögonbrynsstreck och ett tydligare mörkt ögonstreck. Dess ben är oftast brunskära medan tårna är mörkare.[5]
Fågeln är svår att få syn på då den är mycket rörlig och samtidigt ofta håller sig dold i buskage eller befinner sig på marken. När den sitter knixar den på både stjärt och vingar men slår inte regelbundet nedåt med stjärten som eksångaren.[5]
Stäppsångarens sång är en mycket snabb och frenetisk två till sex sekunder lång strof som börjar svagt och trevande men ökar i hastighet och volym. Strofen består av tjattrande, nasalt kvittrande och korta, studsande toner. Locklätet beskrivs som ett smackande "tjreck" som när man slår samman två stenar, medan oroslätet är ett torrt "zerrr".[5]
Utbredning
Stäppsångare är en flyttfågel som häckar från Europeiska Ryssland över Sibirien till västra Mongoliet och västra Kina. Arten förekommer generellt norr om saxaulsångarens häckningsområde men har ett smalt område där arterna häckar sympatriskt.[6] Under det senaste decenniet har stäppsångaren expanderat västerut och idag har den även etablerat en mindre häckningspopulation i Finland. Den övervintrar över stora delar av Indien men även i Bangladesh och så långt söderut som Sri Lanka.[6][4]
Fågeln är en sällsynt gäst i Västeuropa men observationerna av arten har ökat under 1990- och 2000-talet, förmodligen på grund av en ökad kunskap kring artbestämning i fält men även att artens häckningsområde har utvidgats västerut. I Sverige sågs arten första gången 1971 i Ottenby på Öland. Fram till och med 2021 har den observerats 39 gånger, varav den senaste tiden ofta sjungande i slutet av maj och början av juni.[7] I juni 2020 uppträdde hela fem individer i Sverige, varav tre på Gotland.[7]
Systematik
Artern beskrevs taxonomiskt första gången 1823 av Martin Lichtenstein under det vetenskapliga namnet Sylvia caligata men placerades ganska snart i släktet Hippolais beskrivet av Conrad von Baldenstein 1827.[6] Sentida genetiska studier har dock visat att arterna i Hippolais inte är varandras närmaste släktingar.[8][9] Stäppsångaren tillsammans med sina nära släktingar saxaulsångare, eksångare och macchiasångare har därför lyfts ut till ett eget släkte, Iduna. Dit förs också två afrikanska arter, berggulsångare och afrikansk gulsångare som tidigare fördes till Chloropeta.[4][10]
Stäppsångaren delas vanligtvis inte upp i några underarter. Dock finns en form som lever söder om Altai, i södra Kazakstan och västra Mongoliet, beskriven av Peter Petrovic Sushkin 1925 som annectens.[6] Tidigare har denna form ibland beskrivits som en hybrid mellan caligata och rama men enligt Svensson (2001) så rör det sig om en synonym till caligata.[11]
Tidigare behandlades saxaulsångaren som underart till stäppsångare, då under namnet gråsångare. Tillsammans är de närmast släkt med artparet eksångare och macchiasångare.
Familjetillhörighet
Rörsångarna behandlades tidigare som en del av den stora familjen sångare (Sylviidae). Genetiska studier har dock visat att sångarna inte är varandras närmaste släktingar. Istället är de en del av en klad som även omfattar timalior, lärkor, bulbyler, stjärtmesar och svalor.[12] Idag delas därför Sylviidae upp i ett flertal familjer, däribland Acrocephalidae.
Ekologi
Stäppsångaren förekommer på naturstäpp och i andra öppna biotoper med buskage och enstaka träd. Den uppträder även på fuktängar eller längs åkanter.[5] Den placerar sitt skålformiga bo väl dolt på marken i ett buskage. Den lägger ivgenomsnitt fyra till sex ägg men kullar på två till sju ägg har rapporterats. Äggen ruvas i tolv till 14 dagar av båda föräldrarna. Efter att de kläcks tar båda föräldrana hand om ungarna tills de är flygga efter elva till 14 dagar.[6] De är till största delen insektätare.
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I Europa tros det häcka 70 000–150 000 par. Eftersom Europa antas utgöra ungefär en fjärdedel av artens utbredningsområde uppskattas världspopulationen mycket preliminärt till 560 000–1,2 miljoner vuxna individer.[1] I vissa delar av Ryssland utsätts bon för predatorer som huggormar.[13] Predation från kärrhökar och kråkfåglar varierar men kan ha stor påverkan lokalt.[13]
Namn
Förutom gråsångare har fågeln på svenska även kallats mindre härmsångare.[14]
Referenser
- ^ [a b c d] BirdLife International 2017 Iduna caligata . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 7 januari 2021.
- ^ Jari Valkama (2019). ”Finsk rödlistning av stäppsångare – Iduna caligata” (på svenska/finska). Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.33671. Läst 22 mars 2022.
- ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
- ^ [a b c d e f] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 326-327. ISBN 978-91-7424-039-9
- ^ [a b c d e] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
- ^ [a b] Stäppsångare, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
- ^ Fregin, S., M. Haase, U. Olsson, and P. Alström (2009), Multi-locus phylogeny of the family Acrocephalidae (Aves: Passeriformes) — the traditional taxonomy overthrown, Mol. Phylogenet. Evol. 52, 866-878.
- ^ Arbabi, T., J. Gonzalez, and M. Wink (2014), A Re-evaluation of Phylogenetic Relationships within Reed Warblers (Aves: Acrocephalidae) Based on Eight Molecular Loci and ISSR Profiles, Mol. Phylogenet. Evol. 78, 304-313.
- ^ Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.1). doi : 10.14344/IOC.ML.10.1.
- ^ Lars Svensson (2001) Identifiering av små grå Hippolais-sångare, Vår Fågelvärld, vol.60, nr.5, sid:16-30
- ^ Fregin, S., M. Haase, P. Alström, and U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.
- ^ [a b] Shitikov, D. A., Fedotova, S. E. and Gagieva, V. A. 2012. Nest survival, predators and breeding performance of Booted Warblers Iduna caligata in the abandoned fields of the North of European Russia. Acta Ornithologica 47(2): 137-146.
- ^ Tyrberg, Tommy (1996) Svenska fåglars namn, Stockholm, Sveriges ornitologiska förening
Externa länkar
- Foton av stäppsångare - Avifauna
Wikimedia Commons har media som rör stäppsångare.
Wikispecies har information om stäppsångare.- Läten på xeno-canto.org
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Francesco Veronesi from Italy, Licens: CC BY-SA 2.0
Booted Warbler - Kazakistan_S4E0786
Författare/Upphovsman: T. R. Shankar Raman, Licens: CC BY-SA 4.0
Booted Warbler in the Anamalai Hills, Tamil Nadu
Författare/Upphovsman: Martin Vavřík, Licens: CC BY-SA 3.0
Booted Warbler, ringed on 4th September 2013 at Cervenohorske sedlo, Czech republic (the first Czech record)
Författare/Upphovsman: , Licens: CC BY-SA 4.0
Egg of Booted warbler. Collection of Jacques Perrin de Brichambaut