Språngskikt
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2012-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Språngskikt är en skarp horisontell gräns mellan olika vattenmassor. Gränsen kan uppstå genom att vattenmassorna har olika temperatur, termoklin, olika salthalt, haloklin eller kombination av dessa fysiska egenskaper. Skillnad i temperatur eller salthalt skapar skillnad i densitet vilket gör att den lättare vattenmassan 'flyter ovanpå' den tyngre. Gränsen mellan vattenmassorna är relativt stabil och vattenutbytet genom språngskiktet är relativt begränsat.
En dykare kan se språngskiktet som att vattnet blir 'simmigt' (som citronsaft) just i språngskiktet.
I Kattegatt där skiktningen är kraftig och skiktet nära bottnen är tunt kan syret i bottenvattnet, efter en kraftig algblomning, ta slut och organismer dö av syrebrist, så kallad bottendöd.
I världshavet är vattnet ner till 200 meters djup ett lager som skiljs med ett språngskikt från de djupare, kallare vattnen. För många djur är det svårt att anpassa sig till plötsliga förändringar i temperatur eller salthalt, så de blir i praktiken hänvisade till att hålla sig på den ena eller den andra sidan. En stabil temperatur eller salthalt är lika viktig för havets fiskar som för fiskar i ett akvarium. I stormiga, upprörda hav är förstås språngskiktet mycket mindre utpräglat, och där är skillnaden mellan djupvatten och ytvatten inte lika stor.
I sötvattensjöar kan språngskiktet mellan det uppvärmda ytvattnet och det kallare bottenvattnet kännas mycket tydligt när man simmar. När det regnar i havet kan man ofta se (om man dyker under ytan) en tydlig gräns mellan det sötare ytvattnet och det saltare vattnet under. I havet utvecklas ofta ett temperatursprångskikt vid ungefär 100 m, under sommaren, men det försvinner när höststormarna rör om i havet. På större djup ligger havsvattnets temperatur oftast runt 0-3 grader, året om.
Se även
- Haloklin, skikt med olika salthalt
- Hypolimnion
- Termoklin, skikt med olika temperatur
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Tkgd2007, Licens: CC BY-SA 3.0
A new incarnation of Image:Question_book-3.svg, which was uploaded by user AzaToth. This file is available on the English version of Wikipedia under the filename en:Image:Question book-new.svg
Författare/Upphovsman: W.carter, Licens: CC0
Moon jellyfishes (Aurelia aurita) disturbing the top water layer of Gullmarn fjord at Sämstad, Lysekil Municipality, Sweden. The photo was taken on a calm, sunny morning after a rain, so it's likely that the layer is warmer water with some freshwater added. In this case that would make a thermocline coincide with a halocline and resulting in a very thin but visible pycnocline. This difference in density and the altered refractive index is what makes the water look "oily". The jellies are quite small and young, about 5–6 cm (2.0–2.4 in) in diameter, and since they are just below the surface and stirring up the pycnocline beneath them, that would make the layer of warmer freshwater on the fjord about 6–8 cm (2.4–3.1 in) thick at the time.