Språk i Indien

Det finns ett stort antal språk i Indien från flera olika språkfamiljer. Det största språket i landet är hindi, som är ett indoeuropeiskt språk. Det största dravidaspråket är tamilska. Totalt räknar man med minst 30 olika språk och cirka 2 000 olika dialekter. Även kolonialspråket engelska används i Indien, främst som andraspråk mellan personer med olika modersmål.

Allmänt och nutid

Språken som talas i Indien tillhör huvudsakligen två språkstammar, vilka är helt och hållet obesläktade med varandra, nämligen den indoeuropeiska och den dravidiska. Den asiatiska grenen av den indoeuropeiska stammen, till vilken stam också de flesta av Europas språk hör, kallas den indoiranska och omfattar de iranska språken och de indiska språk som är indoeuropeiska. Man brukar benämna dessa senare de indiska språken eller det indiska språket i inskränkt mening. De är i våra dagar de härskande i hela det nordliga Indien samt i stora delar av Deccan. Inget indoeuropeiskt språk kan följas i sin historiska utveckling under så lång tid som det indiska, ty dettas minnesmärken sträcker sig 3 500 år tillbaka. Denna tidrymd delar man, från språklig synpunkt, i tre stora perioder;

• den fornindiska,
• den medelindiska och
• den nyindiska.

Listan över språk som talas hos olika grupper av människor i dagens Indien är lång. Minst 30 olika språk och cirka 2 000 dialekter har identifierats. Enligt den indiska konstitutionen är hindi och engelska de två språk på vilka officiell kommunikation med den nationella regeringen sker. Till detta kommer en uppsättning av 22 språk, som är officiellt antagna av olika delstater för att användas inom administrationen. De tjänar också som ett medel för kommunikation mellan den nationella regeringen och delstatsregeringen, och olika prov som avläggs för att erhålla statliga anställningar.

Fram till 1965 var engelska officiellt språk i Indien, parallellt med hindi. Efter detta var det meningen att engelskan skulle fungera som "biträdande officiellt språk", till dess att korrekt utsedda kommittér kan besluta om fullständig övergång till hindi. I vissa stater, såsom Tamil Nadu, talas det dock tämligen lite hindi och protester från sådana regioner har lett till att engelskan i realiteten fortfarande hänger kvar. På grund av snabb industrialisering och multinationella influenser på landets ekonomi fortsätter engelskan att vara ett populärt och snabbt kommunikationsmedel både i offentlig förvaltning och i dagligt affärsliv.

Indiskt skriftspråk

Se artikeln Skrivkonsten i Indien

Moderna indiska språk

Se även dravidiska språk, i en separat artikel

Med alla förändringar i ljud och former samt åtskilliga nybildningar ägde den medelindiska periodens språk i det väsentliga ett formsystem av samma art som sanskrit. De skiljde sig därigenom från den följande nyindiska språkperiodens dialekter och språk, vilka såväl genom ett vida längre gånget fonetiskt förfall som genom massor av genomgripande nybildningar både i formlära och syntax har erhållit en mot fornspråket mycket mer avvikande prägel.

De nyindiska, nu levande dialekterna och språken kan räknas i hundratal. De stora huvudspråken, vilka alla har en mängd underdialekter, ordna sig, enligt nyare forskningar, efter sin inre frändskap på följande sätt;

1. punjabi, som talas av sikherna och andra i Punjab, vid övre Indus och dess bifloder;
2. sindhi, vid nedre Indus i Sindh;
3. gujarati, på halvön Gujarat och ön Kutsch;
4. västhindi, inom ett mycket stort område vid övre Ganges och Yamuna
5. östhindi, ö. därom, inom ett stort område vid mellersta Ganges och dess bifloder;
6. bengali, i Bengalen, kring nedre Ganges och Brahmaputra;
7. oriya, i Orissa, sydväst därom;
8. marathi, s. om västhindi och sydväst om östhindi på ett stort område;
9. smärre nordliga dialekter på Himalayas sluttningar: nepali, kumaoni och garhwali;
10. slutligen kashmiri, i Kashmir,
11. och pashtu, omkring Peshawar i Pakistan.

Flera av dessa nyindiska språk äger en rik litteratur, framför alla hindi vars språkliga minnesmärken går tillbaka ända till 1100-talet. En hindidialekt med mycket stark uppblandning av arabiska och persiska ord kallades tidigare hindustani och numera urdu, och var före den indiska självständigheten 1947 ett slags lingua franca i alla delar av Indien, även om urdu alltmer ersattes av hindi på detta område.

Den ojämförligt större delen av de icke indoariska invånarna i Indien tillhör den dravidiska folkstammen i Deccan och talar olika dravidiska språk. Några små stammar i nordligaste Indien på Himalaya är av tibetoburmesiskt ursprung. Andra, spridda här och där på Deccans norra gränser och längre söderut, är rester av det tredje icke-ariska folket i Indien, Kol. De främsta av dessa är santalerna, vid sydvästra gränsen av Bengalen.

Officiella språk

Den indiska grundlagen erkänner officiellt 23 språk. Därutöver erkänns i Indien 325 språk som existerande inom landets gränser. Flera språkgrupper är representerade i Indien; indoariska språk som tillhör språkfamiljen indoeuropeiska, indoiranska grenen; samt dravidiska språk, är de viktigaste.

Indiens konstitution

• Artikel 344. Kommission och parlamentarisk kommitté angående frågan om officiellt språk
  • Sektion 1. Presidenten skall, sedan fem år förlupit sedan denna konstitution börjat gälla och sedan vid varje tioårsperiods slut, besluta om en kommission bestående av en ordförande och andra ledamöter som representanter för de olika språk som specificeras i åttonde bilagan till konstitutionen som presidenten utser. Presidentens beslut skall ange en arbetsordning för kommissionen.
• Artikel 351. Anvisningar för utvecklingen av språket hindi. —Det skall vara unionens uppgift att befordra spridningen av språket hindi, att utveckla språket så att det kan tjäna som ett medel för att uttrycka alla element av Indiens sammansatta kultur och att säkra berikandet av språket genom assimilering, utan inblandning i språkets själ, av former, stil och idiomatiska uttryck använda i hindustani och övriga språk specificerade i åttonde bilagan, och genom utökande av ordförrådet i första hand genom lån från sanskrit, i andra hand från andra språk.

Lista över officiella språk

De officiellt erkända språken är enligt konstitutionens^[1] åttonde bilaga, med stöd av artiklarna 344 (1) och 351:

Regionalt officiella språk

1. Assamesiska - (officiellt språk i Assam)
2. Bengali - (officiellt språk i Tripura och Västbengalen)
3. Bodo - (officiellt språk i Assam)
4. Dogri - (officiellt språk i Jammu och Kashmir)
5. Gujarati - (officiellt språk i Dadra och Nagar Haveli och Daman och Diu samt Gujarat)
6. Hindi - (officiellt språk i Andamanerna och Nicobarerna, Bihar, Chandigarh, Chhattisgarh, Delhi, Haryana, Himachal Pradesh, Jharkhand, Madhya Pradesh, Rajasthan, Uttar Pradesh och Uttarakhand)
7. Kannada - (officiellt språk i Karnataka)
8. Konkani - (officiellt språk i Goa)
9. Maithili - (officiellt språk i Bihar)
10. Malayalam - (officiellt språk i Kerala och Lakshadweep)
11. Manipuri - (Meithei), (officiellt språk i Manipur)
12. Marathi - (officiellt språk i Maharashtra)
13. Nepali - (officiellt språk i Sikkim)
14. Oriya - (officiellt språk i Orissa)
15. Punjabi - (officiellt språk i Punjab)
16. Tamil - (officiellt språk i Tamil Nadu och Puducherry)
17. Telugu - (officiellt språk i Andhra Pradesh)
18. Urdu - (officiellt språk i Jammu och Kashmir)

Klassiska språk

Sedan 2004 har det varit möjligt att nominera ett språk till "ett klassiskt språk". I dagens läge finns det sex språk med en sådan status: tamil (2004), sanskrit (2005), kannada (2008), telugu (2008), malajalam (2013) och oriya (2014). Alla klassiska språk är officiella språk på delstatsnivån.^[2].

För att bli nominerad som ett klassiskt språk måste språket bemöta följande kriterier enligt Indiens kulturministerium:^[3][4]

• Cirka 1500-2000 år med litterär historia
• Gamla text och litteratur som anses vara en viktig del av språkets talares arv
• Originell litterär historia som har inte lånats från en annan grupp
• Tydlig gräns mellan den klassiska och moderna litteraturen på språket

Instituter som bl.a. forskar i och undervisar klassiska språk, får finansiell hjälp från federala nivån.^[3]

Mest talade språk

Över hela Indien

Hindi är det språk som talas av flest människor. Ungefär 30 % av Indiens befolkning beräknas ha det som modersmål.

Statistik från folkräkningen 1991, angivna först i absoluta tal, och sedan andelen i procent (%). Observera att folkräkningen inte kunde äga rum i Jammu och Kashmir 1991, till följd av gerillakriget.

Mest talade regionala språk

Nedan listas de tre mest talade språken i Indiens delstater och unionsterritorier, enligt folkräkningen 1991. Andelarna anges i procent (%).

Observera att folkräkningen inte kunde äga rum i Jammu och Kashmir 1991, till följd av gerillakrig.

Se även

• Fornindiska språk
• Urali
• Kaikadi
• Paniya
• Indiens geografi
• Konkani

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Indien, 1904–1926.

Noter

Externa länkar

• Department of Official Language (DOL)
• Central Institute of Indian Languages
• Ethnologue - Ethnologues rapport om Indiens språk