Sportvagns-VM 1981
Sportvagns-VM 1981 | |
← 1980 1982 → |
Sportvagns-VM 1981 kördes över totalt 15 omgångar.
1981 infördes även en förartitel. Mästerskapets första världsmästare blev amerikanen Bob Garretson.
Delsegrare
Bana | Vinnare | Märke |
---|---|---|
Daytona 24-timmars | Bob Garretson Bobby Rahal Brian Redman | Porsche |
Sebring 12-timmars | Al Holbert Hurley Haywood Bruce Leven | Porsche |
Mugello 6-timmars | Giorgio Francia Lella Lombardi | Osella |
Monza 1000 km | Edgar Dören Jürgen Lässig Gerhard Holup | Porsche |
Riverside 6-timmars | John Fitzpatrick Jim Busby | Porsche |
Silverstone 6-timmars | Harald Grohs Walter Röhrl Dieter Schornstein | Porsche |
Nürburgring 1000 km | Hans-Joachim Stuck Nelson Piquet | BMW |
Le Mans | Jacky Ickx Derek Bell | Porsche |
Pergusa 6-timmars | Guy Edwards Emilio de Villota | Lola |
Daytona 6-timmars | Roger Mandeville Amos Johnson | Mazda |
Watkins Glen 6-timmars | Riccardo Patrese Michele Alboreto | Lancia |
Spa 24-timmars | Tom Walkinshaw Pierre Dieudonné | Mazda |
Mosport 6-timmars | John Fitzpatrick Brian Redman | Porsche |
Road America 500 miles | Harald Grohs Rolf Stommelen | Porsche |
Brands Hatch 1000 km | Riccardo Patrese Walter Röhrl | Lola |
Förar-VM
Plats | Förare | Poäng |
---|---|---|
1 | Bob Garretson | 127 |
2 | Harald Grohs | 116,5 |
3 | Bobby Rahal | 109 |
4 | Edgar Dören | 107,5 |
5 | Giorgio Francia | 101 |
Märkes-VM
>2000 cm³
Plats | Märke | Poäng |
---|---|---|
1 | Porsche | 100 |
2 | BMW | 52 |
3 | Ferrari | 15 |
4 | Lancia | 6 |
5 | Morgan | 2 |
<2000 cm³
Plats | Märke | Poäng |
---|---|---|
1 | Lancia | 100 |
2 | BMW | 59 |
3 | Opel | 15 |
4 | Ford | 15 |
5 | Toyota | 4 |
6 | Alfa Romeo | 1 |
Externa länkar
|
Media som används på denna webbplats
The civil ensign and flag of Belgium. It is identical to Image:Flag of Belgium.svg except that it has a 2:3 ratio, instead of 13:15.