Spetsstjärtad präriehöna
| Spetsstjärtad präriehöna Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
_(cropped).jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Hönsfåglar Galliformes |
| Familj | Fasanfåglar Phasianidae |
| Släkte | Tympanuchus |
| Art | Spetsstjärtad präriehöna T. phasianellus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Tympanuchus phasianellus | |
| Auktor | (Linné, 1758) |
| Utbredning | |
 | |
Spetsstjärtad präriehöna[2] (Tympanuchus phasianellus) är en fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.[3]
Kännetecken
Utseende
Spetsstjärtad präriehöna är en brunmönstrad 38–48 cm lång hönsfågel, mycket lik och nära släkt med övriga präriehöns i Tympanuchus. Denna art urskiljer sig framför allt genom den ljusa och spetsiga stjärten, med två förlängda mittersta stjärtpennor. Den har vidare en liten tofs på huvudet och vitfläckade vingtäckare, ej bandade. Buken är ljus med mörka pilspetsade fjäll, inte tvärbandad som hos mindre och större präriehöna. Under spelet blåser hanen likt övriga präriehöns upp en strupsäck, hos denna art lilafärgad, och de gula ögonbrynen sväller upp.[4]
Läte
Under spelet hörs från hanen märkliga hoande ljud, ljusare och mer varierade än hos de övriga präriehönsen. De blandas med kvackande "wek" och ett torrt skallrande ljud.[4]
Utbredning och systematik
Spetsstjärtad präriehöna delas in i sex underarter med följande utbredning:[3]
- Tympanuchus phasianellus caurus – norra Alaska till södra Yukon, norra British Columbia och norra Alberta
- Tympanuchus phasianellus kennicotti – Mackenziefloden till Great Slave Lake
- Tympanuchus phasianellus phasianellus – norra Manitoba till norra Ontario och väst-centrala Quebec
- Tympanuchus phasianellus campestris – södra Manitoba till norra Michigan, Minnesota och Wisconsin
- Tympanuchus phasianellus jamesi – nord-centrala Alberta och Saskatchewan till Colorado och Nebraska
- Tympanuchus phasianellus columbianus – nord-centrala British Columbia till östra Oregon, norra Utah och västra Colorado
De tre arterna präriehöns i Tympanuchus står mycket nära varandra genetiskt. Det tyder på att de antingen utvecklades i isolering under pleistocen och att sedermera hybridisering fördunklar de genetiska skillnaderna, eller att den ursprungliga arten utvecklades mycket senare. Spetsstjärtad präriehöna hybridiserar rätt utbrett med större präriehöna där utbredningsområdena möts. På Manitoulin Island i Ontario kan hela fem till 25% av populationen utgöra hybrider.[5]
Släktskap
Präriehönsen placerades tidigare tillsammans med järpar, orrar, ripor och tjädrar i den egna familjen skogshöns (Tetraonidae). Genetiska studier visar dock att de utgör en del av familjen Phasianidae.[6][7] Där utgör de en klad närmast släkt med kalkoner (Meleagris) och dessa två tillsammans med koklassfasan (Pucrasia macrolopha).[6] Präriehönsen står närmast järparna i Dendragapus.[6]
Levnadssätt
Spetsstjärtad präriehöna hittas i öppna gräs- eller buskmarker med inslag av träd som asp. Den ses vanligen i små grupper.[4]
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1]
Noter
- ^ [a b] Birdlife International 2012 Tympanuchus phasianellus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ [a b c] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 123. ISBN 0-679-45120-X
- ^ Ellsworth, D.L., Honeycutt, R.L., Silvy, N.J., Rittenhouse, K.D. & Smith, M.H. (1994) Mitochondrial-DNA and nuclear-gene differentiation in North American prairie grouse (genus Tympanuchus). Auk 111(3): 661–671.
- ^ [a b c] Kimball RT, PA Hosner & EL Braun. 2021. A phylogenomic supermatrix of Galliformes (Landfowl) reveals biased branch lengths. Molecular Phylogenetics and Evolution. 158:107091.
- ^ Kimball, R.T., and E.L. Braun (2008), A multigene phylogeny of Galliformes supports a single origin of erectile ability in non-feathered facial traits, J. Avian Biol. 39, 438-445.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör spetsstjärtad präriehöna.
Wikispecies har information om Tympanuchus phasianellus.- Läten på xeno-canto.org
|
Media som används på denna webbplats
In the spring, sharp-tailed grouse form mating grounds, or leks, where they congregate to compete for territories and perform mating displays for visiting females. This crowded scene leads to fighting among the males as they attempt to outcompete one another and win the affections of the onlooking females.
Photo Credit: Rick Bohn
Författare/Upphovsman: Gerry from Fort St. John, BC, Canada, Licens: CC BY 2.0
Sharp-tailed Grouse Tympanuchus phasianellus
Författare/Upphovsman: Cephas, Licens: CC BY-SA 4.0
Geographical distribution of Sharp-tailed grouse.