Spetsglans

Spetsglans
KategoriSulfidmineral
Dana klassificering2.11.2.1
Strunz klassificering2.DB.05a
Kemisk formelSb2S3
FärgBlygrå till blekande svartaktig eller iriserande; i polerad sektion, vit
FörekomstsättMassiva, strålande och långsträckta kristaller. Massiv och granulär
KristallstrukturOrtorombisk
TvillingbildningSällsynt
SpaltningPerfekt och lätt på {010}, ofullkomlig på {100} och {110}
BrottSubkonkoidalt
HållbarhetMycket flexibel med nte elastisk, något skivbar
Hårdhet (Mohs)2
GlansMetallisk[1]
TransparensOpak
StreckfärgBlygrå
Specifik vikt4,6 – 4,7
LöslighetSönderdelas av saltsyra
Referenser[2][3][4][5]

Spetsglans kallas även ibland för svavelantimon, antimonglans, stibnit, antimonit eller gråspetsglans och är ett malmmineral[2] med den kemiska formeln Sb2S3. Det är ett sulfidmineral som består av antimon (ca 72 %) och svavel. Mineralen förekommer i form av långa nålformade kristaller i en ortorombisk rymdgrupp.[6] Det är den viktigaste källan till den metalloida antimonen.[7] Namnet kommer från grekiskan στίβι stibi genom latinets stibium som det tidigare namnet för mineralet och grundämnet antimon.[3][4]

Struktur

Spetsglans har en struktur som liknar den för arseniktrisulfid, As2S3. Sb(III)-centra, som är pyramidformade och trekoordinerade, är sammanlänkade via böjda tvåkoordinatsulfidjoner. Vissa studier tyder dock på att de faktiska koordinationspolyedrarna av antimon är SbS7, med (3+4) koordination vid M1-stället och (5+2) vid M2-stället. Vissa av de sekundära bindningarna ger kohesion och är kopplade till packning. [8]

Fysiska egenskaper

Smältpunkten för Sb2S3 är 823 K (550 °C).[9] Den spaltas lätt av blygrått och smälter i en vanlig stearinljuslåga.[2] Bandgapet är 1,88 eV vid rumstemperatur och det är en fotoledare.[10] Spetsglans är grå till färgen när den är färsk, men kan bli ytligt svart på grund av oxidation i luft.

Förekomst

Spetsglans är den viktigaste antimonmalmen och finns spridd över hela världen, och bildar tillsammans med kvarts gångar i granit och gnejs. Den förekommer i hydrotermiska avlagringar och förknippas med realgar, orpiment, cinnober, galena, pyrit, markasit, arsenopyrit, cervantit, stibikonit, kalcit, ankerit, baryt och kalcedon.[3] Stora förekomster finns i Lushi i Kina, i Bolivia och Mexiko.[11] Världens största fyndighet av antimon, Xikuangshan-gruvan, ger högkvalitativa kristaller i paragenes med kalcit. Fyndigheter förekommer även i Kanada, Peru, Japan, Tyskland, Rumänien, Italien, Frankrike, England, Algeriet och Kalimantan, Borneo. I USA finns det i Arkansas, Idaho, Nevada, Kalifornien och Alaska. I Sverige har den dock bara påträffats ytterst sparsamt i Sala silvergruva.

Historiskt sett använde romarna spetsglans utvunnet i Dacia för att göra färglöst glas, vars tillverkning slutade när denna provins förlorades till det romerska imperiet.[12]

I maj 2007, förevisades det största exemplaret (1000 pund) offentligt på American Museum of Natural History.[13][14] De största dokumenterade enkristallerna av spetsglans mätte ca 60×5×5 cm och kommer från olika platser som Japan, Frankrike och Tyskland.[15]

Användning

Mikroskopiskt snitt av spetsglans

Pastor av Sb2S3-pulver i fett[16] eller i andra material har använts sedan åtminstone 3000 f.Kr. som ögonkosmetik i Medelhavsländerna och längre bort, i denna användning kallas Sb2S3-kol. Den användes för att göra ögonbrynen och fransarna mörkare eller för att rita en linje runt ögats omkrets.[17]

Antimontrisulfid har användning i pyrotekniska kompositioner, som i glitter- och fontänblandningar. Nålliknande kristaller, "kinesiska nålar", används i glitterkompositioner och vita pyrotekniska stjärnor. Den "mörka pyro"-versionen används i blixtpulver för att öka deras känslighet och skärpa effekten. Den är också en del av moderna säkerhetständstickor. Den användes tidigare i blixtkompositioner, men dess användning övergavs på grund av toxicitet och känslighet för statisk elektricitet.[18]

Spetsglans har använts åtminstone sedan det forntida Egypten protodynastiskt som medicin och kosmetika.[17] Sunan Abi Dawood rapporterar, "profeten Muhammed sa: 'Bland de bästa typerna av collyrium är antimon (ithmid) för det rensar synen och får håret att spira."[19]

Alkemisten Eirenaeus Philalethes på 1600-talet, även känd som George Starkey, beskriver spetsglans i sin alkemiska kommentar An Exposition upon Sir George Ripleys epistel. Starkey använde spetsglans som en föregångare till filosofiskt kvicksilver, som i sig var en hypotetisk föregångare till "de vises sten".[20]

Se även

Galleri

  • Stibnit från Herjagruvan, Romänien
    Stibnit från Herjagruvan, Romänien
  • Nålar av stibnit inuti transparent kalcitkristall (storlek: 4,5×3,5×1,8 cm)
    (c) Rob Lavinsky, iRocks.com – CC-BY-SA-3.0
    Nålar av stibnit inuti transparent kalcitkristall (storlek: 4,5×3,5×1,8 cm)
  • Strålar av vassa, strimmiga, iriserande metalliska stibnitblad
    (c) Rob Lavinsky, iRocks.com – CC-BY-SA-3.0
    Strålar av vassa, strimmiga, iriserande metalliska stibnitblad
  • Struktur av stibnit
    Struktur av stibnit
  • Antimonitkristaller (längsta kristallen: 7 cm) sammanväxt med kalcit (längd: 3 cm) från Xikuangshan Mine
    Antimonitkristaller (längsta kristallen: 7 cm) sammanväxt med kalcit (längd: 3 cm) från Xikuangshan Mine

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Stibnite, 23 juni 2024.

Noter

  1. ^ ”Stibnite | Antimony, Sulfide, Ore | Britannica”. Stibnite | Antimony, Sulfide, Ore | Britannica. https://www.britannica.com/science/stibnite. 
  2. ^ [a b c] Price, Monica; Walsh, Kevin (2005). Bergarter och mineral. Bonniers Naturguider. Översatt av Erik Jonsson. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 90 (och 7). ISBN 91-0-010458-2  Originalets titel: Rocks and Minerals (Doring Kindersley Ltd).
  3. ^ [a b c] Anthony, John W.; Bideaux, Richard A.; Bladh, Kenneth W.; Nichols, Monte C. (2005). ”Stibnite”. Handbook of Mineralogy. Mineral Data Publishing. http://www.handbookofmineralogy.org/pdfs/stibnite.pdf. 
  4. ^ [a b] Anthony, John W.; Bideaux, Richard A.; Bladh, Kenneth W.; Nichols, Monte C. (2005). "Stibnite" (PDF). Handbook of Mineralogy. Mineral Data Publishing. Hämtad 19 juli 2022.
  5. ^ Barthelmy, David (2014). ”Stibnite Mineral Data”. Webmineral.com. http://www.webmineral.com/data/Stibnite.shtml. 
  6. ^ ”Circular”. United States National Bureau of Standards (U.S. Government Printing Office) 1-6 (539): sid. 6. 1953. https://books.google.com/books?id=ArfQAAAAMAAJ&pg=RA4-PA6. 
  7. ^ Sabina C. Grund, K. Hanusch, H. J. Breunig, H. U. Wolf, "Antimony and Antimony Compounds" in Ullmann's Encyclopedia of Industrial Chemistry 2006, Wiley-VCH, Weinheim. doi:10.1002/14356007.a03_055.pub2
  8. ^ Kyono A (2002). ”Low-temperature crystal structures of stibnite implying orbital overlap of Sb 5s 2 inert pair electrons”. Physics and Chemistry of Minerals 29 (4): sid. 254–260. doi:10.1007/s00269-001-0227-1. Bibcode: 2002PCM....29..254K. 
  9. ^ Mills, K. C. (1974). Thermodynamic data for inorganic sulphides, selenides and tellurides. London: Butterworths. ISBN 040870537X. OCLC 1031663. 
  10. ^ Madelung, O. (Otfried) (2004). Semiconductors : data handbook (3rd). Berlin: Springer. ISBN 3540404880. OCLC 56192440. 
  11. ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952
  12. ^ Degryse, P.; Gonzalez, S.N.; Vanhaecke, F.; Dillis, S.; Van Ham-Meert, A. (2024). ”The rise and fall of antimony: Sourcing the "colourless" in Roman glass”. Journal of Archaeological Science: Reports 53: sid. 104344. doi:10.1016/j.jasrep.2023.104344. Bibcode: 2024JArSR..53j4344D. 
  13. ^ ”American Museum of Natural History, Spectacular Stibnite”. American Museum of Natural History, Spectacular Stibnite. American Museum of Natural History. http://www.amnh.org/science/papers/stibnite.php. Läst 27 maj 2007. 
  14. ^ ”Chinese stibnite crystal on display in US”. Chinese stibnite crystal on display in US. http://www.cctv.com/program/cultureexpress/20070406/100505.shtml. Läst 6 juni 2009. 
  15. ^ P. C. Rickwood (1981). ”The largest crystals”. American Mineralogist 66: sid. 885–907. http://www.minsocam.org/ammin/AM66/AM66_885.pdf. 
  16. ^ Priesner, Claus, red (1998) (på tyska). Alchemie. Lexikon einer hermetischen Wissenschaft. München: C. H. Beck. ISBN 978-3-406-44106-6. 
  17. ^ [a b] ”Ancient Egyptian make-up”. Pitt Rivers Museum. https://web.prm.ox.ac.uk/bodyarts/index.php/temporary-body-arts/cosmetics/79-ancient-egyptian-make-up.html. 
  18. ^ *Pyrotechnic Chemical Guide". PyroUniverse.com. Retrieved on 2011-10-14.
  19. ^ Sunan Abu-Dawud. Book 32, Number 4050. http://www.muslimaccess.com/sunnah/hadeeth/abudawud/032.html. 
  20. ^ Newman, William R. (1996). ”Decknamen or pseudochemical language? Eirenaeus Philalethes and Carl Jung”. Revue d'histoire des sciences 49 (2–3): sid. 159–188. doi:10.3406/rhs.1996.1254. PMID 11618553. http://www.persee.fr/web/revues/home/prescript/article/rhs_0151-4105_1996_num_49_2_1254. 

Externa länkar

  • Wikimedia Commons har media som rör Spetsglans.
  • Chisholm, Hugh, ed. (1911). "Stibnite" . Encyclopædia Britannica (11th ed.). Cambridge University Press.
Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

StibineRoumanie.jpg
Författare/Upphovsman: Didier Descouens, Licens: CC BY-SA 3.0
Stibnite - Herja Mine (Kisbánya), Baia Mare (Nagybánya), Maramures Co., Romania - (7x5.8cm)
Stibnite-Calcite-203075.jpg
(c) Rob Lavinsky, iRocks.com – CC-BY-SA-3.0
Stibnite, Calcite
Locality: Xikuangshan Sb deposit, Lengshuijiang County, Loudi Prefecture, Hunan Province, China (Locality at mindat.org)
Size: 4.5 x 3.5 x 1.8 cm.
Silvery needles of stibnite shooting through a transparent crystal of calcite. The calcite is razor-sharp around the edge.
Kristallstruktur Stibnit.png
Författare/Upphovsman: Orci, Licens: CC BY-SA 3.0
Crystal structure of en:stibnite
Stibnite-21985.jpg
(c) Rob Lavinsky, iRocks.com – CC-BY-SA-3.0
Stibnite
Locality: Baiut, Maramures County, Romania (Locality at mindat.org)
An aesthetic spray of sharp, striated and flattened iridescent metallic stibnite blades. They throw off amazing flashes of blue and purple colors as the piece is turned in the light . Old classic material, not to be compared on the same keel to the far-more-common Chinese stuff! 4.7 x 3.3 x 3.1 cm
Stibnite - Herja mine, Maramures, Romania.jpg
Författare/Upphovsman: Ivar Leidus, Licens: CC BY-SA 4.0
Stibnite (5.0 × 2.8 × 1.5 cm) from Herja mine, Maramureș, Romania
Antimonite Calcite Xikuangshan.jpg
Författare/Upphovsman: Klaproth, Licens: CC BY-SA 4.0
Antimonite crystals (length of longest crystal: 7 cm) intergrown with calcite (length of crystal: 3 cm) from Xikuangshan Mine, Hunan Province, China
Stibnite (microscopic section).jpg
Författare/Upphovsman: Islam90, Licens: CC BY-SA 4.0
Microscopic image of Stibnite