Sparbössa

"Sparelefant" från åren kring sekelskiftet 1800–1900-talet.

En modern sparbössa med inbyggd elektronisk mynträknare i locket.

En insamlingsbössa vid Sala sockenkyrka.

Brittisk sparelefant i plast. Sparbössor i elefantformat tillverkades i Finland åt banker i flera europeiska länder.^[1][2]

Sparbössa är en behållare som används för att samla in eller spara pengar i, vanligen mynt. Det är vanligt att sparbössan avbildas som en gris, och den kallas då spargris.

Olika typer av sparbössa^[3]:

• Tempelsparbössa, en föregångare till nutidens sparbössor.
• Fattigbössa
• Skråsparbössa
• Insamlingsbössa
• Skolsparbössa
• Hemsparbössa
• Privatsparbössa, den vanligaste sparbössan.

Historik

Den äldsta kända sparbössan är funnen i Babylon och daterad till 300-talet f.Kr..

I Sverige hade sparbössan sin storhetstid under 1900-talet, när många barn fick en sparbössa från banken efter amerikansk modell och kontanthanteringen i samhället var vanligare. Barn i gemen började få tillgång till egna pengar, i samband med att fenomen som veckopeng blev allt vanligare. Även vuxna kan spara pengar i sparbössa, exempelvis till utgifter för bensin, parkeringsautomater, godis- och tobaksvaror, telefon, resor och nöjen, alternativt till oförutsedda (små-)utgifter.

Djurfigurer

Sparbössorna har ofta varit utformade som djurfigurer "Spargrisar" har varit mest vanliga och blev närmast sinnebilden av en sparbössa i många europeiska länder (i Danmark var Sparegrisen en spridd tidning för barn åren 1932–72^[4]). Även elefanter lanserades som sparsymbol av ett antal banker, bland annat av svenska Föreningsbanken (och dess föregångare Jordbrukskassorna), brittiska Midland Bank samt tyska Dresdner Bank.^[1]

Växla in sparpengar

Den minskade kontanthanteringen i vissa länder gör det svårare att växla in sina sparade småpengar. I Sverige kan man vända sig till det fåtal bankkontor som har kontanthantering, vissa växlingskontor och växlingsautomater. Ofta tillkommer en avgift och banken kan kräva att man är kund i banken, kan visa id-handling och intyg som styrker pengarnas ursprung. Riksbanken föreslår att man använder pengarna som betalning i affärer. Det kan finnas begränsningar i hur mycket handeln och bankerna kan ta emot.^[5]

Källhänvisningar