Spandaufängelset

Spandaufängelset år 1951.

Spandaufängelset var ett fängelse i Västberlin för krigsförbrytare, beläget i stadsdelen Wilhelmstadt i stadsdelsområdet Spandau. I fängelset avtjänade flera nationalsocialistiska tyska ledare straffen för de krigsförbrytelser de dömdes för att ha begått under andra världskriget. De sju fångarna hade dömts vid Nürnbergprocessen (1945–1946) och överfördes i juli 1947 från Nürnberg till Spandau.

Ursprungligen var fängelset ett tyskt militärfängelse som de allierade efter kriget byggde om för att hysa dessa sju fångar. Fängelset låg i den brittiska ockupationssektorn och var en av endast två verksamheter som bedrevs av de allierade makterna gemensamt under Kalla kriget- den andra var luftsäkerhetscentralen. I praktiken växlade ansvaret för fängelset varje månad mellan ockupationsmakterna enligt följande schema, och framför Allierade kontrollrådets byggnad hissades motsvarande flagga:

Ansvariga för Spandaufängelsets förvaltning
Storbritannien StorbritannienJanuariMajSeptember
Frankrike FrankrikeFebruariJuniOktober
Sovjetunionen SovjetunionenMarsJuliNovember
USA USAAprilAugustiDecember

Förutom ungefär 60 soldater hade fängelset även civila fångvaktare, fyra fängelsedirektörer med adjutanter, fyra läkare, översättare, kockar, serveringspersonal med mera.

Omedelbart efter det att den siste av fångarna, Rudolf Hess, avlidit 1987 revs fängelset för att inte göra platsen till en minnesplats för nynazister. Allt material efter rivningen maldes till pulver och dumpades i bl.a. Nordsjön. På platsen finns idag en stormarknad.

Fångar

Fångnummer, namn, straff, datum för frigivning

  1. Baldur von Schirach, dömd till 20 års fängelse, frigiven 1 oktober 1966.[1]
  2. Karl Dönitz, dömd till 10 års fängelse, frigiven 1 oktober 1956.
  3. Konstantin von Neurath, dömd till 15 års fängelse, frigiven 6 november 1954 av hälsoskäl.
  4. Erich Raeder, dömd till livstids fängelse, frigiven 26 september 1955 av hälsoskäl.
  5. Albert Speer, dömd till 20 års fängelse, frigiven 1 oktober 1966.[1]
  6. Walther Funk, dömd till livstids fängelse, frigiven 16 maj 1957 av hälsoskäl.
  7. Rudolf Hess, dömd till livstids fängelse, död 17 augusti 1987 i fängelset.

Se även

Referenser

  1. ^ [a b] Hess, Rüdiger (1993): "The Life and Death of My Father, Rudolf Hess". Ihr.org (från The Journal of Historical Review, Jan.- Feb. 1993 (Vol. 13, No. 1), s. 24–39). Läst 29 april 2013.

Vidare läsning

  • Bird, Eugene K., Fången i Spandau. Stockholm: Norstedt 1975.
  • Fishman, Jack, The Seven Men of Spandau. London: Allen 1954.
  • Hess, Ilse, Ein Schicksal in Briefen. Leoni am Starnberger See: Druffel 1971.
  • Hess, Wolf Rüdiger, Mord an Rudolf Hess?: der geheimnisvolle Tod meines Vaters in Spandau. 3. Aufl. Leoni am Starnberger See: Druffel 1990.
  • Speer, Albert, Dagbok från Spandau. Göteborg: Staka 2000.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Konstantin von Neurath crop.jpg
Konstantin von Neurath and Hermann Goering at the Nuremberg War Crimes Trials. Left to right, Konstantin von Neurath and Hermann Goering at the Nuremberg War Crimes Trials. Donor: Robert Jackson.
Waltherfunk45.jpg
Walther Funk, the former Reich Minister for Economic Affairs and President of the Reichsbank, in the dock at the Nuremberg trials
Rudolf Hess at Nuremberg prison.jpg
Defendant Rudolf Hess reads "Jugend" by Ernest Glass in his cell at the Nuremberg prison while on trial before the International Military Tribunal.
Baldur von Schirach.jpg
Baldur von Schirach fragment from [[Image:Joachim von Ribbentrop and Baldur von Schirach.jpg]] at CommonsWikipedia Date: Nov 20, 1945 - Oct 1, 1946 Locale: Nuremberg, [Bavaria] Germany Photographer: courtesy of Harry S. Truman Library