Sovjetunionens upplösning
Sovjetunionens upplösning (ryska: распад СССР/raspad SSSR) är den process som slutligen ledde till att Sovjetunionen upplöstes den 31 december 1991.[1] Estland, Lettland och Litauen hade redan i september samma år åter blivit självständiga stater. Händelsen relateras ofta till Michail Gorbatjovs tid som generalsekreterare för Sovjetunionens kommunistiska parti[2], de ekonomiska problemen under sent 1980-tal och tidigt 1990-tal[3] samt Augustikuppen och slutet på Kalla kriget.
Historia
När Michail Gorbatjov blev Sovjetunionens ledare i mars 1985 införde han reformprogrammen perestrojka och glasnost. Han hoppades på att hans reformer skulle rädda Sovjetunionens ekonomi, resultatet blev dock inte som han tänkte sig. Den ekonomiska förändringen ledde efter några år till livsmedelsbrist och svår inflation och den ökade demokratin ledde till att många grupper i olika delar av landet började kräva politisk frihet.[1] I augusti 1991 gjorde åtta av Michail Gorbatjovs närmaste män en statskupp, den så kallade augustikuppen, och tog över makten. Kuppmakarna ville återinföra den gamla ordningen, men kuppen misslyckade, sedan stora delar av befolkningen, samt arméns och även den ryska delrepublikens president Boris Jeltsin gjort motstånd.
Efter kuppen kunde Michail Gorbatjov återgå till sin post, men hade i praktiken förlorat sin makt till Boris Jeltsin. Som Rysslands president erkände Boris Jeltsin de baltiska staternas självständighet och upplöste kommunistpartiet. Den 31 december 1991 upplöstes Sovjetunionen och ersattes av 15 självständiga stater[1] (Armenien, Azerbajdzjan, Estland, Georgien, Kazakstan, Kirgizistan, Lettland, Litauen, Moldavien, Ryssland, Tadzjikistan, Turkmenistan, Ukraina, Uzbekistan och Vitryssland).[4]
Se även
Referenser
- ^ [a b c] ”Sovjetunionen - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/sovjetunionen. Läst 14 oktober 2019.
- ^ Nevéus, Ingmar (23 december 2011). ”Ryssar minns Sovjet med blandade känslor” (på svenska). Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/varlden/ryssar-minns-sovjet-med-blandade-kanslor/. Läst 26 februari 2015.
- ^ ”Därför föll Sovjetunionen”. Forskning och framsteg. 18 november 2011. http://fof.se/tidning/2011/10/darfor-foll-sovjetunionen. Läst 26 februari 2015.
- ^ ”Former Soviet Union (USSR) Countries” (på engelska). World Atlas. https://www.worldatlas.com/articles/what-countries-made-up-the-former-soviet-union-ussr.html. Läst 14 oktober 2019.
| |||||||||||||
Media som används på denna webbplats
.svg)
Flag of the Socialist Federal Republic of Yugoslavia (1946-1992).
The design (blazon) is defined in Article 4 of the Constitution for the Republic of Yugoslavia (1946). [1]
.svg)
.svg)
Flag of Romania (28 March 1948 - 24 September 1952)
_(construction).png)
Construction sheet of the Flag of Romania as depicted in Decree nr. 972 from 5 November 1968.
- l = 2/3 × L
- C = 1/3 × L
- S = 2/5 × l
(c) Lear 21 på engelska Wikipedia, CC BY-SA 3.0
The Fall of the Berlin Wall, 1989. The photo shows a part of a public photo documentation wall at the Brandenburg Gate, Berlin. The photo documentation is permanently placed in the public.
Flag of the Socialist Federal Republic of Yugoslavia (1946-1992).
The design (blazon) is defined in Article 4 of the Constitution for the Republic of Yugoslavia (1946). [1]
.svg)
Government Ensign of Hungary, flown by state-owned, non-military vessels from 1957 to 1990.
.svg)
Författare/Upphovsman: Scroch, Licens: CC BY-SA 4.0
National Flag of the People's Republic of Bulgaria (1948-1968). Tha flag has got the coat-of-arms from 1948
T-80UD tanks in the Red square during the 1991 Soviet coup d'etat attempt. Location: Northern ramp of Bolshoy Moskvoretsky Bridge (not exactly Red Square, some 200 meters south from its formal southern edge, with Nabatnaya tower in sight)