Sotstormsvala

	Sotstormsvala; Status i världen: Nära hotad
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Stormfåglar; Procellariiformes
Familj	Stormsvalor; Hydrobatidae
Släkte	Hydrobates
Art	Sotstormsvala; H. markhami
Vetenskapligt namn
	§ Hydrobates markhami
Auktor	(Salvin, 1883)
Utbredning
Synonymer
	Oceanodroma markhami

Sotstormsvala^[2] (Hydrobates markhami) är en fågel i familjen stormsvalor inom ordningen stormfåglar.^[3]^[4]

Utseende

Sotstormsvalan är en stor (21–23 cm), mestadels brunsvart stormsvala. Ovansidan har gråare anstrykning och på övre vingtäckarna syns ett band som sträcker sig till vingknogen. Stjärten är lång och kluven. Flykten är snabb och direkt. Liknande svart stormsvala är svartare och vingbandet når inte vingknogen. Näbben är vidare kraftigare, liksom benen.^[5]

Utbredning och systematik

Sotstormsvalan förekommer i tropiska östra Stilla havet. Mellan juli och september hittas den i varma vatten nära ekvatorn, januari–juli i kallare vatten i Humboldtströmmen och vidare västerut. Den häckar på Paracashalvön i centrala Peru samt i Atacamaöknen i södra Peru och norra Chile. Tillfälligt har den påträffats i Franska Polynesien och Panama.^[1]

Släktestillhörighet

Tidigare placerades arten i släktet Oceanodroma. DNA-studier visar dock att stormsvalan (Hydrobates pelagicus) är inbäddad i det släktet.^[6]^[7]^[8]^[9] Numera inkluderas därför arterna Oceanodroma i Hydrobates, som har prioritet.^[1]^[4]^[3]

Status

Arten häckar i ett relativt litet antal kolonier i områden som hotas av habitatförstörelse. Den tros minska i antal, men hur kraftigt är ännu inte känt. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som nära hotad. Världspopulationen uppskattas till mellan 100 000 och 120 000 vuxna individer.^[1]

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Sir Albert Hastings Markham (1841-1918), flottiljamiral i Royal Navy och upptäcktsresande i Arktis.^[10]

Noter

^ [a b c d] Birdlife International 2019 Hydrobates markhami . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2019.3. Läst 11 december 2019.
^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.12.1.
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ Robin Restall; Juan Freile (8 March 2018). Birds of Ecuador. Bloomsbury Publishing. sid. 64–. ISBN 978-1-4729-2565-7. https://books.google.com/books?id=GNo3DwAAQBAJ&pg=PA64
^ Sausner, J., J.C. Torres-Mura, J. Robertson, and F. Hertel (2016), Ecomorphological differences in foraging and pattering behavior among storm-petrels in the eastern Pacific Ocean, Auk 133, 397-414.
^ Penhallurick, J. och Wink, M. 2004. Analysis of the taxonomy and nomenclature of the Procellariiformes based on complete nucleotide sequences of the mitochondrial DNA genome. Emu 104: 125–147.
^ Robertson, B.C., Stephenson, B.M. och Goldstein, S.J. 2011. When rediscovery is not enough: Taxonomic uncertainty hinders conservation of a critically endangered bird. Mol. Phylogen. Evol. 61: 941–952.
^ Wallace, S. J., Morris-Pocock, J.A., González-Solís, J., Quillfeldt, P. och Friesen, V.L. 2017. A phylogenetic test of sympatric speciation in the Hydrobatinae (Aves: Procellariiformes). Mol. Phylogen. Evol. 107: 39–47.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör sotstormsvala.
Bilder & media
Wikispecies har information om sotstormsvala.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d] Birdlife International 2019 Hydrobates markhami . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2019.3. Läst 11 december 2019.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14

[IOC-3] [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.12.1.

[CC-4] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

[RestallFreile2018-5] Robin Restall; Juan Freile (8 March 2018). Birds of Ecuador. Bloomsbury Publishing. sid. 64–. ISBN 978-1-4729-2565-7. https://books.google.com/books?id=GNo3DwAAQBAJ&pg=PA64

[6] Sausner, J., J.C. Torres-Mura, J. Robertson, and F. Hertel (2016), Ecomorphological differences in foraging and pattering behavior among storm-petrels in the eastern Pacific Ocean, Auk 133, 397-414.

[7] Penhallurick, J. och Wink, M. 2004. Analysis of the taxonomy and nomenclature of the Procellariiformes based on complete nucleotide sequences of the mitochondrial DNA genome. Emu 104: 125–147.

[8] Robertson, B.C., Stephenson, B.M. och Goldstein, S.J. 2011. When rediscovery is not enough: Taxonomic uncertainty hinders conservation of a critically endangered bird. Mol. Phylogen. Evol. 61: 941–952.

[9] Wallace, S. J., Morris-Pocock, J.A., González-Solís, J., Quillfeldt, P. och Friesen, V.L. 2017. A phylogenetic test of sympatric speciation in the Hydrobatinae (Aves: Procellariiformes). Mol. Phylogen. Evol. 107: 39–47.

[10] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

Navigation

Navigering

Temaportaler