Sothästmyra

	Sothästmyra; Status i Sverige: Nationellt utdöd; Status i Finland: Starkt hotad
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Leddjur; Arthropoda
Understam	Sexfotingar; Hexapoda
Klass	Insekter; Insecta
Underklass	Bevingade insekter; Pterygota
Infraklass	Neoptera
Ordning	Steklar; Hymenoptera
Underordning	Midjesteklar; Apocrita
(orankad)	Gaddsteklar; Aculeata
Familj	Myror; Formicidae
Släkte	Hästmyror; Camponotus
Art	Sothästmyra; C. vagus
Vetenskapligt namn
	§ Camponotus vagus
Auktor	Scopoli, 1763
Synonymer
	Sotsvart hästmyra; Svart hästmyra
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Sothästmyra (Camponotus vagus) är en art i insektsfamiljen myror som tillhör släktet hästmyror.^[3]^[4]

Beskrivning

Sothästmyran avviker utseendemässigt från andra hästmyror genom sin mattsvarta kroppsfärg och kraftiga, ljusa behåring. Både arbetarna, drottningen och hanarna är svarta. Kroppslängden för arbetarna är 6 till 12 millimeter och drottningarna är 14 till 16 millimeter. Hanarnas kroppslängd är 9 till 10 millimeter.^[5]

Utbredning

Sothästmyran förekommer i delar av Europa och angränsande delar av Nordafrika och Asien, från Portugal i väster och öster ut via Ryssland till Altaj i Centralasien, samt norrut till södra Norden, och söderut till västra Nordafrika. Utbredningen är gles och fragmenterad i norra delen av utbredningsområdet, medan den är rikligare och mer sammanhängande i södra delen.^[6]

I Sverige har arten påträffats på Öland och på Gotland, dock senast under 1800-talet. Arten är rödlistad som nationellt utdöd från landet.^[1]

Arten förekommer i Finland, men den är mycket ovanlig. 21 observationer har gjorts, främst i Nyland (18 observationer mellan 1922 och 2022), men även en observation 2023 nära Torneå i sydvästra Lappland, och två 2021 i Egentliga Tavastland.^[7] Arten är rödlistad som starkt hotad ("EN")^[2]

Ekologi

Habitatet utgörs av torra, soliga marker som hällar och sandslätter. Sothästmyran är en samhällsbildande myra som gräver ut bon i marken, i murken ved eller under stenar.^[5]^[6] Drottningen kan bli mycket gammal,^[5] och bona kan bli mycket stora, vanligen mellan 1 000 och 4 000 arbetare, men stora bon kan rymma upp till 10 000 individer^[6]. Myrorna är starka och mycket aggressiva jämfört med andra hästmyror.^[6] Arten svärmar under maj och början av juni, tidigt på eftermiddagen.^[5]

Referenser

^ [a b] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Sothästmyra Camponotus vagus”. Naturvård. Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/camponotus-vagus-102903. Läst 6 maj 2023.
^ [a b] Juho Paukkunen (2019). ”sothästmyra – Camponotus vagus”. Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204293. Läst 6 maj 2023.
^ [a b c] Douwes, P., Abenius, J., Cederberg, B., Östman, T. et al. (2012). ”Camponotus vagus (Scopoli, 1763) | sothästmyra”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/102903/details?lang=sv. Läst 6 maj 2023.
^ ”Camponotus vagus (Scopoli, 1763)” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=576503#null. Läst 6 maj 2023.
^ [a b c d] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Sothästmyra Camponotus vagus”. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/camponotus-vagus-102903. Läst 6 maj 2023.
^ [a b c d] Torstein Kvamme, Ole J. Lønnve (8 april 2008). ”Camponotus vagus (Scopoli, 1763) (Hymenoptera, Formicidae) in Norway” (på engelska) (PDF, 1,34 MB). Norwegian Journal of Entomology 55 (1): sid. 105–108. http://www.entomologi.no/journals/nje/2008-1/pdf/NJE-vol55-no1-Kvamme.pdf. Läst 7 maj 2023.
^ ”Sothästmyra – Bläddra observationer”. Finlands Artdatacenter. 2019. https://laji.fi/sv/observation/map?target=MX.204293&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 6 maj 2023.

Externa länkar

[ADN-1] [a b] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Sothästmyra Camponotus vagus”. Naturvård. Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/camponotus-vagus-102903. Läst 6 maj 2023.

[FAC-2] [a b] Juho Paukkunen (2019). ”sothästmyra – Camponotus vagus”. Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204293. Läst 6 maj 2023.

[dyn-3] [a b c] Douwes, P., Abenius, J., Cederberg, B., Östman, T. et al. (2012). ”Camponotus vagus (Scopoli, 1763) | sothästmyra”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/102903/details?lang=sv. Läst 6 maj 2023.

[source-4] ”Camponotus vagus (Scopoli, 1763)” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=576503#null. Läst 6 maj 2023.

[ADB-5] [a b c d] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Sothästmyra Camponotus vagus”. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/camponotus-vagus-102903. Läst 6 maj 2023.

[Kvamme-6] [a b c d] Torstein Kvamme, Ole J. Lønnve (8 april 2008). ”Camponotus vagus (Scopoli, 1763) (Hymenoptera, Formicidae) in Norway” (på engelska) (PDF, 1,34 MB). Norwegian Journal of Entomology 55 (1): sid. 105–108. http://www.entomologi.no/journals/nje/2008-1/pdf/NJE-vol55-no1-Kvamme.pdf. Läst 7 maj 2023.

[FACobs-7] ”Sothästmyra – Bläddra observationer”. Finlands Artdatacenter. 2019. https://laji.fi/sv/observation/map?target=MX.204293&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 6 maj 2023.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

Navigation

Navigering

Temaportaler